Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historien.
Hl tia.
127
son, är ett bnfvudverk för konan» Gnstafs
regering; andra krönikor öfver samma tidehvarf att
förtiga. Werwing författade i 17:de århundradet
Sigismunds och Carl lX:s historia, likasom
Wide-kindi Gustaf Adolfs. Den senare är också
författare af en historia om Sveriges krig i Ryssland
1607—1617. En utländning, Chemnitz, adlad i
Sverige och antagen i Svensk tjenst, beskref
Sveriges krig i Tyskland. Lägger man dertill några
mindre arbeten, samt Messenii Scondia Itluslrata,
en stor rikshistoria på Latinska språket, hvilken
förtjenar all uppmärksamhet, så har man snmman af
Sveriges historiska litteratör före Carl XH:s tid.
Bland mindre arbeten bör serskild
uppmärksamhet fästas vid de akademiska disputationerna, som
innehålla en mängd monografier af olika, men
stondom stort värde. Denna litteratur är föga
läst, helst den blifvit skrifven på Latin ända
till nyaste tider, då Svenska disputationer
börjat undantagsvis utgifvas. Den förtjenar större
■ppmärksamhet än den vunnit, särdeles när man
besinnar att sådana män, som den lärde Ihre,
Fant, m. fl. nedlade deruti frukten af sin lefnads
trägna mödor i vetenskapens tjenst. Utaf Fant
finnas flere hundrade historiska disputationer. —
Frihetstiden gjorde epok i den historiska
litteraturen, genom Lagerbrings, Dalins och Botins
arbeten. Den sistnämndas klassiska verk Om Sveriges
hemman är äfven af vigt för Sveriges historia,
likasom det arbete ban skref serskildt för sjelfva
statsbistorien. Lagerbrings och Dalins verk äro
utförliga rikshistorier, som dock ej hunno
fulländas; Lagerbring stannar vid medlet af femtonde
århundradet, Dalin vid Carl IX:s död. Dalin var
stilist, en förtjenst som Lagerbring saknar.
Lärdom och grundlighet ägde begge, Lagerbring
måhända mest. Vid sidan af deras stora arbeten står
Wildes grundliga verk Historia Suecia! Pragmatica,
och något senare framträdde Olof Celsius d. y. med
Gustaf t» och Erik XIV:s historia, hvilka njutit ett
slort anseende, samt Schönberg med sina Bref om
Si en sk a regeringssättet, ett arbete af stort värde;
men som aldrig fullständigt utkommit. Politiska
orsaker hindrade utgifvandet, likasom Wilde lidit
ett slags förföljelse för sitt försvar för Carl XI:s
regering. Frihetstiden unnade ej rättvisa åi det
Carolinska tidehvarfvet. Till Gustaf !ll:s tid
hörde ilallenbergs grundliga verk öfver Gustaf II Adolfs
historia, samt den lärde Porthans arbeten i
disputationsform, och vid samma tid uppträdde Fant,
såsom historiarum professor i Upsala, med en mängd
af historiska monografier. Senare hafva vi
erhållit en och annan förträfflig afhandling af Hans
Järta, tryckta i vitterbets-, historie- och
antiqvi-tets-akademiens handlingar. Våra dagar hafva
upplefvat den stora reform af Svenska historien, söm
Geijer förberedde genom Svea Rikes Häfder, och
utförde genom Svenska Folkets Historia, arbeten, hvilka
aga blott ett fel, nemligen att vara ofullbordade.
Nya åsigter hafva framträdt i dessa begge
skrifter och der ligga de idéer, hvarefter sannolikt
Sveriges historia hädanefter kommer att behandlas.
Historisk konst bar aldrig framträdt i vår histo-
riska litteratur med ett sådant mästerskap, som bos
Geijer. Hans arbeten lemna detaljerna outredda åt
kommande författare; men sammanhanget i
historien ligger klart för läsaren. Bredvid Geijers
häfder — egentligen kritiska undersökningar — står
Strinnholms episka skildring af vår hednaålder, ett
arbete, hvars stora förtjenst ligger deruti, att den
lemnar oss en lefvande tafla af förfädrens lif.
Efter de Isländska sagorna tecknar han den gamla
nordens seder, samhällsskick och författning.
Öfver Geijers och Strinnholms arbeten finnes en
grundlig kritik af Bergfalk i tidskriften Skandia.
Fryxell åter berättar Sveriges namnkunniga mäns
bedrifter, med enkel ledig stil och efter till en
del nya källor, dem ban begagnat med
grundlig-bet. En skarpare kritik än Reuterdahls i sin
Svenska Kyrkans Historia — ett arbete af stort
värde äfven för den politiska historien — har
Sveriges litteratur aldrig sett; och slutligen har
Nordström gifvit vår litteratur en dyrbar skänk,
i sina bidrag till Svenska sambälls-författningens
historia.
Historieskrifvare. Sverige erhöll sådane långt
senare än andra länder, som tycktes erbjuda dem
vida ringare ämnen att bearbeta. Sjelfva Norrige
är i det fallet rikare. Den första, som något
upptecknat rörande Svenska historien, var Isländske
presten Are Frode och ännu mer hans frejdade
landsman, Snorre Sturleson, hvilken kan kallas
Svenska häfdernas fader. De inhemska
anteckningarne voro både fä och torftiga, och inskränkte sig
till några diarier i klostren, hvaribland Diarium
Vadstenense är det förnämsta. Senare börjades
rimkrönikorna, den lilla och den stora, hvaraf den
sistnämnda utom all jemförelse är den vigtigaste.
Den förste namngifne Svenske historieskribent är
Ericus Olai, efter honom följde Johannes och Olaus
Magni, Olaus och Laurentius Petri, Messenius,
Tegel, Olof Rudbeck, Loccenius, Girs, Werving,
Hadorph, Björner, Verelius, Peringsköld, Puffendorff,
Dalin, Lagerbring, Botin, Wilde, Fant, och i
senare tider: Hallenberg, Geijer, Strinnholm, Fryxell,
Granberg, Afzelius, Rühs, m. fl.
Historiska sällskapet var en af de fria
föreningar för vissa vetenskapsgrenars bearbetande,
som bildade sig under 1700-talet. Den största af
dessa var vetenskaps-akademien, som blifvit en
stor af staten beskyddad förening för
naturvetenskaperna. Men andra mindre samfund funnos,
hvilka sedermera upplöst sig. Ibland dessa var äfven
«tt historiskt sällskap, hvars verksamhet visade sig
i utgifvandet af Samlingar t Svenska Historien, de
der utkomme i slutet af 1790-talet. Detta
sällskap var således något helt annat, än det
sedermera inrättade och ännu beslående Samfundet för
utgifvande af Handlingar rörande Skandinaviens
Historia , hvilket allmängör historiska handlingar, och
till närvarande tid åstadkommit en samling af 27
band dylika skrifter, af större och mindre värde.
Hitta och tiga, har tjufven I barmen,
med detta gamla Svenska ordspråk betecknas, alt
den som bittar en sak och förtiger den, är
jemn-god med tjufven:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
