Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjerna*.
HJerte-skepp.
131
ihjelslagit sio husbonde, en adelsman pä säteriet
Bryne, vid namn Elfver, emedan denne tvungit
torparen att till honom betala den skuld han
ådragit sig. Torparen blef dömd att rådbråkas och
halshuggas; men fick begrafvas i Wedums kyrkogård.
Efter den tiden ville folket ej besöka gudstjensten
i Wedum. Hjerpås gamla kyrka tros vara- byggd
på 1100-talet. Den nuvarande uppbyggdes 1603.
På den saodås å hvilken kyrkan är belägen finnas
stenar, hvilka torde tillkännagifva att bär fordom
varit domaresäte. Här äro äfven Here griftbögar,
och deribland en ansenlig kallad Dyrehög, deruti
en konung Dyre skall ligga begrafven.
Konungs-berget skall fått namn efter bonom. Sydost från
kyrkan är en offerkälla. Lunner och Källeräsen
äro tvenne andra sandåsar, som hafva flere
källsprång med det yppersta vatten. Dessutom
märkes bär i socknen följande mindre säterier: Domö
(se detta ord), Bryne, 1 mtl., Korpegården, 11
mtl., och Russelbncka, 1 mtl., bar mineralkälla.
Socknen bör till 2 kl. reg. Den består af 29 £
mtl. och har 930 invånare. Dess areal utgör
10,252 tunnl., af hvilka 55 äro sjöar och kärr.
Adr. Lidköping.
HJersns, en socken, med Knislinge, belägen i
Östra Göinge härad och kontrakt af Cbristianstads
län och Lunds stift, 2 j mil N. från Cbristianstad.
Annexet Knislinge bar fordom varit moderkyrka
och Hjersås annex. Här märkes tVands,
frälseegendom, 2 mtl., med underlydande 3^- hemman,
har patronat-rätt till församlingen, som hör till 2
kl. patronella pastorat. Socknen innefattar 22 J
mtl. med 1,420 invånare. Af dess areal 17,565
höra 2,199 till Willands härad och 1,685 äro sjöar
och kärr. Adr. Cbristianstad.
Hjerta* Peiter Larsson, född 1599, var
ge-neral-major och öfverste för Westgötba kavalleri,
saml kallades allmänt, efter sin gärd i
Westergötland, herr Pehr på Främmestad. Han var ifrån
barodomen en afsvuren fiende til) de Danske,
hvilka kallade honom "Pebr Näbb", hvilket mycket
fortröt Hjerta, så att de alltid fingo stryk, hvar
belst han träffade dem. H. var for öfrigt en trög
och argsiot gubbe; men sin öfverhet i högsta grad
tillgifven, samt af Carl X och XI mycket älskad
för sin trohet och tapperhet. Icke destomindre
träffade bonom vid reduktionen det missödet, att
förlora alla de egendomar slägten ägde uti
Westergötland, hvilka voro 14 till antalet; men
bär-utaf rubbades likväl ej den gamles kärlek till
sio konnng. Under kriget med Danmark, men
isynnerhet uti slaget vid Lund 1676 erhöll
konungen ett tydligt bevis på gubbens trohet, då ban under
träffningen omringades af fiender och var nära att
tagas till fånga; men räddades af H., som då,
oaktadt sina 78 år, var konungens adjutant. Så snart
han saknade konungen satte han sig i spetsen för
lifsqvadronen af sitt regemente, åtföljd af sin son
Lare, hvilken dä var förste löjtnant, återtog
konungen och agade honom med värjan under de
häftigasto förebråelser, att ban tjente illa i det ban
lemnade sin tropp. IIBrigenom lyckades ban dölja
för fienden att den återtagna fången var SverigeB
konung. Både far och son blefvo vid detta
tillfälle illa särade; den förre af tvenne djupa hugg
i hufvudet, den senare af en karbinkala, som
qvat-satt i axeln. Sedan Svenskarne vunnit slaget
infann sig konungen hos öfversten och tackade
bonom för sin trohet, samt tillade: "J var onde-r’ i
middags herr Pehr?" Gubben bet ihop tänderna och
teg. "Hur står till?" fortfor konungen, njerta
svarade nu: "Bara J vill låta bli och ria ifrå oss,
utan tro gammalt folk, så ä dä lika godt hur da
ä med mej!" Konungen gick för att ej vidare oroa
den sjuke. Följande dagen erhöll herr Pehr
ytterligare ett besök af konungen, hvilken helsade
honom som general-major, och föreslog att ban
hädanefter i lugn borde sköta sin helsa, samt
tillade: "Nu ären J så gammal herr Pebr, så att J
kan ta afsked, låta er son fä regementet och J
bo på Häggetorp, som jag skänker er till
fideikommiss.’’ Då blef gubben åter vred och svarade:
"J ha inte satt mej te, J sätter mej inte å
heller!" — "Nå, nå! bli inte ond herr Pehr, J bar
tjent mig för väl, att jag skulle sätta af er; er
son kan fä regemente ändå." — "Det har J råd
te", svarade den vresige gubben. Emellertid
erhöll ban general-majors fullmagt och Häggetorp,
der ban afled år 1693, i den höga åldern af 91
år. — Sonen E>ars fick regementet efter fadern,
och bivistade med detsamma slaget vid
Helsingborg. Han gick, ehuru med mindre sinneshetta,
till alla delar uti sin faders fotspår, och uppnådde en
bög ålder, oaktadt elfva undfängna sår. Kulan, som
träffat honom i axeln vid ofvannämnde tillfälle,
sjönk årligen och förorsakade slutligen hans död.
Ilan blef liksom fadern general-major. Hans son
och sonson innehade samma värdighet, och voro
äfven öfverstar för Westgötba kavalleri.
Hjerta, (»ustaf triolf, friherre,
general-löjt-nant, befälhafvare för 3:dje militär-distriktet,
sekund-chef för lifregementets dragoner, förste
adjutant hos konung Carl Johan, Kom. af S O. med
St. K., ridd. af Ryska S:t Annæ-ordens !:sta klass
och af Preussiska Merit-orden, död den 15 Mars
1847, i en ålder af 65 år. Han var en af de
verksammaste deltagarne i 1809 års revolution och
en af dem, hvilka, jemte hofjägmästaren Greiff,
förhindrade Gustaf Adolfs försök att undkomma
öfver borggården, och hvilka grepo och bnro
honom tillbaka i sina rum. Ilan deltog sedan i
Tyska och Norska fälttågen, och utmärkte sig
under freden som en driftig landthushållare, samt
en aktningsvärd och rättskaffens man. Han var
äfven chef för stuteri-styrelsen och ordförande i
en kommitté, tillsatt att utarbeta ett nytt kaval*
leri-reglemente.
HJertavando fjäll, invid Norska gränsen, i
Luleå Lappmark, vester om Kaitomsjön. Denna
bergart är sammansatt af qvarts, kalkspat och
isynnerhet åsksten. Är 1749 anställdes här försök på
silfver. Man fann blyglans, men som på -centnern
gaf endast 46 procent bly och 2 £ lod silfver,
och man öfvergaf dessa icke lönande försök.
HJerte-skepp, kallas en fördjupning i marken
på nordöstra udden af Hannerums socken af Öland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
