Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
Hjulsjö»
Hjärne.
rin, bar god åker, mycken höhöstnad, skattlagd
mjölqvarn, samt mycken ek- och bokskog.
HJulsjti, en socken, belägen i Nora bergslag och
kontrakt af Nerikes län och Westerås stift,
mil N.N.V. frän Nora. I socknestugan, invid
kyrkan, hålles bergsting med Hjulsjö bergslag. Uti
socknen märkes: Bredsjö jernbruk (se detta ord);
Gröndals och Grönhults grufvor, samt gamla
Grdn-yeshyltan; gamla och nya Hjulsjöhyttan, som
tillbör Stjernfors stångjernsbruk (se detta ord);
Bredsjö och Björksjöhyttan, tillhörige dels C. W. D.
Heykensköld, dels bergsmän. Rotkopps grufva,
upptogs af kamreraren i kommerse-kollegium II. J.
Hildebrand, som der anlade en masugn, och med
egna medel upptog, samt förskaffade invånare åt
en öde nejd. Socknen hör till 3 kl. reg. Den
innefattar 20 J mtl. och bar 2,272 invånare. Af
dess areal 47,003 tunnl. äro 3,820 sjöar och
kärr. Adr. Nora.
Hjultroiu äro ett slags i Norra Bohus län och
Dalsland brukliga körredskap, som utgöra ett
mellanting emellan släde och kärra. De äro
tillverkade pä det sätt, att under midten, vid sjelfva
tyngdpunkten på den stora korgen, äro fästade ett
par ganska små och starka hjul, samt under
korgens främre ända ett par likaledes små kälkar.
De dragas med linor af en eller två dragare, och
äro särdeles lämpliga uti obanade marker. Då de
dragas uppför backar vidröra kälkarne ej marken,
äfvensom sällan och åtminstone högst lätt på jemn
plan. Då det bär utföre, skära kälkarne i
marken och tillbakahålla kördonet, hvilket annars
skulle störta pä dragarne. De begagnas nästan
uteslutande till körslor af hö och säd, och erinra
utan tvifvel om den äldsta i Norden brukliga
skapnad på vagnar.
Hjälleskata, fordom kungsgård, i Näs bärad af
Wermland, beboddes af Olof Trätälja, den tid
käinparne Hjali och Skali ville röfva hans dotter
Asa, och af dessa fick gården namn. Dessa
kämpar voro tvenne bröder ifrån Norrige, som
vandrade vidt och bredt omkring efter qvinfolk och
rof; de bade fått se Åsa och blifvit förtjusta i
henne. De ville likväl icke straxt röfva henne med
väld, utan utsatte viss tid för konungen att
försvara henne. Kämparne kommo på bestämd dag
och hade 10 man i följe med sig, samt pockade
starkt att konungen antingen skulle slåss med dem,
eller ock utlemna sin dotter. Ilan svarade, att
"han skaffat man i sitt ställe", hvilket väl ej var
någon hjelte-sed den tiden, men torde ursäktas
för bans ålder. Det var prins Olof Sigurdsson,
som åtagit sig konungens sak, för att med
svärdet vinna Asa. Han utbjöd sig ensam emot alla
12, med det enda förbehåll, att få hafva ryggen
fri, och ingen skulle bakifrån stjäla sig på
bonom. Det beviljades och striden ägde rum på en
holme i Wenern, som nu kallas Bärön, hvilken
inom en kort stund blef de 12 kämparnes graf.
Olof återvände derefter till kungsgården, som
ifrån den dagen burit namn af dessa två
öfverdådiga sällar, Hjdlleskata. "Ehuru litet ansedd denna
gård nu är", yttrar Fernow i sin beskrifning öf-
ver Wermland, "så lär man dock hafva svirt för
att framvisa någon annan sådan i hela verlden,
som bar äran att vara stamgods för största delen
af Christenhetens Potentater."
Hjälstad, en socken, med Wad, Svenneby och
Mo, belägen i Wadsbo härad af Skaraborgs län,
Wadsbo kontrakt af Skara stift, 1 J mil S.O. från
Mariestad, 1 mil från Götha kanal. Detta
pastorat bar, till följe af kammar-kollegii utslng d. 15
Nov. 1705, länge varit ansedt för patronelt; men
blef år 1798 förklaradt för regalt, i anledning af
en rättegång emellan ägaren till Svenneby, grefve
Hermansson, och ägaren till Moholm, grefve
Lagerberg , hvilka begge trodde sig äga
patronats-rätt. Det bör nu till 2 kl. Kyrkan, belägen
nästan midt i församlingen, är byggd af sten på
okänd tid och tillbyggd 1689. I Sparre-slägtens
graf under choret hvilar en ättling af konung
Gustaf II Adolf, grefve Mauritz Adolf af Wasaborg,
född 1689, död 1748 straxt efter sin hemkomst
från fångenskapen i Sibirien. I socknen finnes ett
barnhus. Socknen innefattar 17 J mtl. och har
480 invånare på en areal af 3,356 tunnland, af
hvilka 25 äro sjöar och kärr. Adr. Mariestad.
Hjärne, Erengisle Suneson, jarl eller
grefve till Orkney-öarne, riksråd från 1340 till sin
död 1392, var den siste som i Sverige burit titeln
jarl. Huru han fått den af Orkney-öarne, säges i
rådslängden vara obekant; men tros härröra från
någon skyldskap med dessa jarlar. Hjärne-ätten,
dit han hörde, var ganska ansedd i Norrige.
Hjärne eller Hjerna, Jon, riddare och
riksråd hos konung Håkan från 1360 till 1402, bar
år 1363 i Greifswald undertecknat bekräftelsen pä
de Wendiska städernas privilegier.
Hjärne, Jonas Eriksson. Hans fader var en
af Gustaf I:s höfvidsman under Ryska kriget och
stupade derunder år 1555. Sonen var då ett år
gammal. Egennyttiga förmyndare försnillade en
stor del af hans fädernearf, så att han, vid den
stränga vapensyn Johan III anställde, icke
förmådde utgöra sm rusttjenst, och derföre
beröfva-des sina adeliga förmåner. En hufvudanledning
härtill torde dock hafva varit, att han tillhörde deras
antal, hvilka ömmade för den olycklige Erik XIV
och önskade hjelpa honom ur det svära
fängelset. Allmogens förtroende kallade honom sedan till
nämndeman och länsman.
Hjärne, Thoma*, son till kyrkoherden och
prosten i Nyenskans, Erland H., var Svenska
regeringens ridderskaps-sekreterare på Ösel och lärer
hafva dött vid slutet af 1600-talet. Har utgifvit
åtskilliga skrifter, såsom: Lyckans yppersta skall i
en Est-, Lif- och Lelllàndsk historia på Tyska,
var en Qitig och insigtsfull samlare af historiska
urkunder. Hans äldre bror,
Hjärne, Vrbau, är den märkvärdigaste af
denna urgamla slägt. Han var född på Sqvoritz
prestgård d. 20 Dec. år 1641 och dog d. 22 Mars år
1724, såsom kongl, arkiater och vice president i
bergs-kollegium, med landshöfdinge titel. Var ett
slags polybistor, en af sin tids mest utmärkte
vetenskapsmän i vårt land. Han kom, efter faderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
