Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjärne*
Holiergi
137
död, vid 16 års ålder, till Stockholm, medan
pesten rasade derstädes 1657, npptogs af doktor
Tra-meos i Strengnäs, blef följande året student i
Upsala, fick genom sin äldre balfbroders biträde
begagna Rudbecks föreläsningar, började i Upsala
spela små komedier, hvarvid ban, som bade
lyckliga målare-anlag, förfärdigade dekorationerna,
skref, då Carl XI, som en elfva-årig gosse
besökte akademien, sjelf en tragedi: Rosamunda och
de Longobarders konung Alboin, hvilket mycket
roade den unge konungen, studerade både medicin
och bergsvetenskap, fick, genom åtskilliga
förnäma personers förord och biträde, besöka
Tyskland, Holland och Frankrike, tillbragte tre år i
Paris, promoverades till med. doktor i Angers och
sysselsatte sig äfven med astronomi. Såsom en
bland ledamöterne i trolldomskommissionen 1676,
medverkade ban kraftigt till utrotande af den
derom gangse vidskepelsen, ifrade emot den då
öfverhandtagande husbebofsbränningen, upptog
Medevi brunn och lyckades bringa den i kredit, i
trots af det motstånd ban rönte, fick uppdrag att
förestå det nyss inrättade kemiska laboratorium,
medverkade kraftigt till Sala silfververks och Falu
grufvas bättre bedrifvande, samt förmådde Carl XI
att beresa bergslagerna och egna en närmare vård
åt bergsväsendet. Såsom konungens läkare under
hans sista sjukdom yttrade han sig frimodigt
öfver den alltför stora strängbeten vid reduktionens
genomförande, svarade på konungens fråga efter
orsaken till sitt lidande: "jo, det äro de mänga
fattiga enkors och faderlösa barns suckar och
tårar, som för reduktionens skull gjötos, hvilka nu
plåira Eders Maj:tr, och lade sig, efter Carl XII:s
död, emot kronans öfverflyttande på Fredrik, samt
föreslog en ny regeringsform. Man har anmärkt
om denne man, att han kom till Sverige med ett
kapital af 3 mark k:mt, men efterlemnade en
förmögenhet af tre stenhus och 20,000 R:dr i
pen-oingar, ehuru han uppfödt några och tjugu egna
barn och stjufbarn, att hans tredje hustru och
enka dog 118 år efter hans födelse och att ban
genom sina barn blef stamfader for en talrik slägt,
lians fäders ’adelskap upplifvades för honom år
1689. Hans efterlemnade skrifter upptaga en
förteckning på nära två (intryckta stora oktavsidor.
Bland dem anmärkas: Utförlig berättelse om de nyss
uppfunna surbrunnar vid Medevi; Den lilla
Vat-tenprofvaren; Kort anledning till åtskilliga malm och
bergarters m, m. efterspörjande och angifvande; Acta
et Tentamina Chymica in Reg. Laboratorio
Stockholm, o. s. v. Hans yngste son,
Hjärne, Uuitaf Adolf, född i Stockholm d. 5
Nov. år 1715 och död derstädes d. 13 (enligt
Låst-bom d. 19) April 1805, var officer vid artilleriet
och bann der till öfverste rang, ehuru ban icke
erhöll regementet, var en verksam partiman under
riksdagarne och uppsteg sålunda till de högsta
▼ärdigheter, så att ban år 1761 inkallades i
rådet, uppböjdes till friherre och grefve, kansler
för Lunds akademi och Serafimer-riddare. Vid
1765 års riksdag var ban nära att förafskedas af
sländerne, men slapp med en skrapa, och 1769
var ban den ende som bibehölls, emedan han var
den ende som röstat för riksdagens
sammankallande. Han tog väl afsked 1772, till följd af en
tvist med Hermansson, men ingick åter i rådet
straxt efter revolutionen och qvarblef der ända til)
rådskammarens upplösning år 1789. Vid krigets
utbrott 1788 blef han förordnad till ordförande i
utrednings-kommissionen. Han var gift med August
Ehrensvärds syster, hvilken, sällsamt nog, skall
hafva njutit en så vårdslösad uppfostran, att hon
icke ens kunde tala Fransyska, hvilket satte
henne i mycken förlägenhet då bon, såsom
hofmästa-rinna, tilltalades af fremmande sändebud. I sin
dagbok klagar ban deröfver, att han i rikets tjenst
förtärt sin egendom, så att den knappt räckte till
att betala hans skulder.
Hjärne, CSnstaf, son till assessorn i
kommersekollegium, R. af N. 0. Carl Hjärne, född 1768,
major vid Svea artilleri och tygmästare på
Sveaborg, om hvilken fästnings öfvergång han utgifvit
en berättelse, R. af S. O., gick år 1811 ur Svensk
tjenst och i den Ryska, der han stigit till
geheimeråd, vice ordförande i Finska senatens
ekonomiedepartement, friherre, R. af S:t Annæ och
Wladi-mirs-ordens första klass, tog afsked år 1841.
Hjärne, Henrik, en äldre broder till den
ofvannämnde, äfven en son af Urban H., arkiater och
drottning Ulrika Eleonoras hofmedikns, blef aldrig
promoverad med. doktor, emedan ban, som det
heter, under sin resa i Lifland, der ban mycket
vistades, sysselsatte sig mera med religionsärender än
medicinen-, han lärer dock hafva varit en lycklig
praktisk läkare, som gjorde mycket uppseende, både
med sina kurer och medikamenter, hvilka senare
förnämligast bestodo i ett elixir och ett plåster, som han
sjelf förfärdigade och sålde. Dog den 27 Jnli 1794,
nära 85 år gammal. Ilar utgifvit: Hus- och
Res-apothek, samt Kort och enfaldig undervisning om
helsans bevarande, grundad på menniskokännedom.
Hlodina (Hlodin) (mythol.). Äfven Lodina och
Loduna, identisk med Frigga, Göja och Hertha;
emedan bon påstods vara Odens maka och Tbors
moder. De mänga och olika namnen hafva
kommit från de olika länder der denna gudinna
dyrkades.
Hlut-bolla; en helig offerkittel, hvari offerblod
förvarades.
Hlutir (mythol.). Ett slags amulett, använd till
skydd mot trolleri. Desse Hlutir bestodo af
runemynt, guldbleckbitar och dylikt, hvarpå runor
ovilkorligen måste finnas.
Hnos (mythol.). Den ena af kärleksgudinnan Frejas
och hennes gemål Öders undersköna döttrar. Hnos
och hennes syster Gersemi voro så vackra och
intagande, att allt vackert fick namn efter dem.
Såsom den hulda kärleksgudinnans döttrar och
ständiga följeslagerskor, kunde de väl förliknas med
de Grekiska gratierna.
Koberg, ett berg på yttersta södra udden af
Gottland, 114 Pariserfot öfver hafsytan, på alla
sidor brant och lodrätt, med en slät plan ofvanpå,
af 297 alnar i norr och söder, och 145 alnar i öster
och vester. Här finnas åtskilliga grottor. Norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
