Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honing.
Hofriddare.
ut varit kanonikus och kyrkoherde i Leksand; men
föll i onåd för sin delaktighet i Dal-upproret och
dog i fängelse år 1533. ,
Hoiling, Marauel, mioiatyrmålare och agrée vid
målare-akademien, född 1780, död 1827.
Hofman, Hven, ryttare och rusthållare i
Elfsborgs lån, anställde år 1766 uppror, till
förändring i regeringssättet. I detta tilltag voro icke
mindre än 38 personer delaktige, hvilka af rikets
ständers kommission dömdes till döden; men
benådades från dödsstraffet, för det de betygat ånger
och sjelfve gripit Hofman, samt dömdes till
spöstraff och arbete å fästning.
Hofiuaus-rejden kallades det af förutnämnde
Sven Hofman påbörjade uppror 1766. 1 anledning
häraf utkom, år 1776, det bekanta skämtsamma
skaldeqvädet Dordsiaden.
Hofmantorp, en socken, med Furuby, belägen i
Konga härad och kontrakt, 2£> mil S.O. från Wexjö.
Kyrkan är uråldrig och af träd, samt numera
ut-synt. Ny plan utsågs 1839. I socknen finnas 12
sjöar. De största äro: Rottnen, Wasen, lindsjö
och Läen. Af berg märkas: Örnaberg,
Ambota-berg och Abbakuse, invid hvilket står en resesten
af 8 fots höjd. Dessutom märkes här Lessebo bruk
(se detta ord); säteriet Hofmantorp, 2 j; mtl., var,
enligt sägen, herresäte redan i den tid då
julfesten firades af hedningar på Abbakuseberg, dit
"trollet" Abbakuse nu Qytt frän Hofmantorp. Men
riddaren på Hofmantorp betedde sig tappert,
infann sig vid hednafesten, drack ej, utan uthällde
deras julöl; måste dock fly och det med sådan
bast, att ena sporren tappades, hvilken äunu, till
minne häraf, hänger i kyrkans sakristia. Säteriet
har tillhört slägterne Skytte, Lilljeroth, Berghman,
llellenstjerna, Segerbeim, Liewen, Rosenblad, och
köptes 1838 af kammarherren N. A. Rosenblad.
Tänja pappersbruk, anlagdt 1807, inköptes sedan
af bergsrådet Aschan. Vid Tollstorps hemman
tages "penning- och örtmalm" (sjö- och myrmalm)
för masuguar. Pastoratet är konsist, af 2; kl. 2
afd. Socknen innefattar 27 J mtl. och har 1,406
invånare. Dess areal utgör 29,068 tunnland, af
hvilka 5,880 äro sjöar och kärr. Adr. Wexjö.
Uofniäu. Dessa utgjorde fordom en pålitlig hjelp
för konungen, ehuru det ej fanns stadgadt, huru
stort deras antal borde vara. I brist af
penningar bade de hemman anslagne på lön, hvilka voro
frikalladc från alla utskylder; men deremot skulle
de underhålla något manskap, hvilket äfven ökade
bpftruppernas antal. Af konungens hofmän var
stallaren den förnämsta. Han bade, under
fredstid, inseendet öfver konungens stall-stat, jemte
det krigsfolk, som läns- och hofmännen utgjorde;
men förrättade i krig fältmarskalks-sysslan, och
till sjöss amiralstjenst (se vidare: Stallare).
Dernäst voro merkis-màn, banerförare, hvilka ock
voro betydande embetsmän. De s. k. fylgdarmdn höllo
vakt bos konungen, både hemma och i fält.
Dessutom funnos riddari, riddare; hirdsliori,
hofmarskalk; skutilsveinir, beskickningsmän,
kammarherrar; giester, lifvakt, drabanter; kiertisveinir, de
som skalle hålla och bära ljus for konungen;
sodrdtakari, svärdbärare, knapar, pager, m. m.
Desse vid konungens bof aptagne män och
tjenare, som inbegrepos under det gemensamma
namnet hirdmdn, voro alla af adligt stånd, och böra
ej sammanblandas med de i äldre tider varande
frälsemän, emedan adelsståndet var förenadt endast
med hofvets vanliga tjenster och embeten. Alla
voro, efter deras större och mindre anseende, bättre
och sämre rustade; likväl öfverträfiades ej stallaren
af någon i prakt, emedan han hade lof att föra så
kostbar rustning, som konungen sjelf. Hofmännens
mandom borde äfven noga pröfvas, enligt en
beskrifning, hvilken författaren till Konunga- och
Höfdin-ga-Styrelsen gifvit såluuda: "De skola hafva mycken
håg och stadigt hjerta, bredt bröst och härdar,
hålla hals och hufvud rätt, hafva god hörsel, lefvande
ögon och rask uppsyn, stora händer och härda
knotor, stora ben och lemmar, stora och hårda senor,
hårdt kött och litet, ty den som hafver mycket
fläsk, ban förmår ej mycket arbeta, och den som
blött kött hafver, han hafver väl vilja; men liten
magt till arbete och hård ting. En örligsman
måste derföre vara tålig, van vid att slita ondt,
och ändå åtnöjas med liten och allmännings föda.
Han skall ej eller akta om att ligga eller sitta
blött, icke vara qvinsk, utan töra se mannablod
och sår; men framför allt skall han äga den
konsten att värja sig sjelf och slå andra."
Rimkrönikan lemnar oss den underrättelsen om
hofmännens skicklighet, att
"Bätter Ridderskap jag ej vet
Ej innom all Cbristenhet,
Ther är Hofmän af Uplandom,
Af Östergötbland och Smålaudom."
Hof’Ordning. Se: Gårdsrätt.
Hofors, ett jernbruk i Tborsåkers socken af
Gefleborgs län, bar 2 härdar och 1,200 skepp:d privil.
årligt smide af eget tackjern, hvarföre
bammar-skatt utgöres med 11 skepp:d 2 lisp:d.
Frälse-smidet utgör 90 skepp:d; men den bär eljest
tillåtna obegränsade smidesrätten får icke begagnas
ander den tid, som brukets stämpel nyttjas vid
Robertsholm (äfven i Thorsåkers socken). Spiksmide
finnes äfven privilegieradt härstädes. Brukets
af-sättningsort är Gefle och Stockholm, samt äges af
Th. Petré. Smidesstäinpeln visar : R : P :
Hofors masugn, tillhörig ofvannämnde Hofors bruk,
uppbyggdes för dess behof på 16u0-talet. Malm
hemtas från Göske, Nvängs, Penninge, Myggbo
och Fagersta in. fi. grufvor inom Thorsåkers
socken. Bruket erlägger för dygnet 14£ lisp:d i
tionde-afgift. Sedan Fagersta hytta ödelades, hafva
några bergsmän derifrån, genom förening 1782, med
bruksägaren bär blifvit inbrukare till |:del, hvilka
endast gifva 6 lisp:d i tionde för dygnet till kronan.
Hofrestrtfm, jernbruk i Elfsborgs län. Se: Upperud.
Horriddare kallas i åtskilliga landsorter de unge
ogifte män, hvilka på bröllopsdagen äro anställde
till brudens uppvaktning. Deras serskilda
åligganden äro mångfaldiga, men olika å olika orter. På
några ställen skola de sängleda bruden. Allmän
är likväl den seden, att kofriddarne vid
kyrko-bröllop, grannt utstyrda och på eldiga hästar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
