Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hofva.
Hofverberg.
145
daterne och att föreslå deo, ban ansåg lämpligast
att komma i fråga till thronen.
Hofva, en socken med Elgarås och Finnerydja,
belägen i Wadsbo härad af Skaraborgs län, Norra
Wadsbo kontrakt af Skara stift, 3 mil N.O. från
Mariestad, 1 mil från Götha kanal. Kyrkan är
byggd af sten på okänd tid samt ombyggd 1810.
Hofva utgör en ansenlig by med marknadsplats
hvarest årligen hålles marknad i Febr. och Sept.
månader. Här finnes äfven vexelnndervisningsskola.
Härvarande postkontor indrogs 1833. Denna
socken skall fordom varit stad, afgudahus och
vakt-plats i ofredstider med Danmark; emedan
orten, genom sina många sjöar och moras, är så
belägen, att man ej kan komma uppåt landet,
otan att färdas genom Hofva. — Är 1579, under
upproret i Westergötland emot konung Gustaf I,
läto de sammansvurne besätta landsvägen vid Hofva
pk Tiveden, med en vakt af 1,000 man. En prest,
Nils i llvalstad, anförde dessa. Han hade förut
varit biskop Vincentii fogde på Leckö slott, och
var ond på konung Gustaf, för det ban tagit detta
slott från biskopen. Genom denna vakt hindrades
underrättelser om upproret att ankomma till
hufvudstaden, innan bela denna landsort redan var
under vapen. En stadstjenare i Stockholm, Hans,
född i Westergötland, slug och oförfärad, och
derföre kallad Hans Wåghals, blef nu ansedd
skicklig att hemligen resa ned till detta landskap,
för att, under föregifvande att helsa på sin slägt,
söka underrättelser om stämplingarne. Sedan ban
erhållit kunskap härom återvände ban med en mängd
Westgötba-ostar, hvilka han sade sig vilja
föryttra upp i landet. För att blifva fasttagen af vakten
på Tiveden, tog ban med afsigt den vägen och blef
äfven anhållen. Presten Nils från llvalstad
misstänkte hans förehafvande, betraktade honom skarpt
och frågade honom: "om han ej vore en spejare,
och ville föra tidningar kring landet?" Wåghals
svarade, att ban på Here år ej sett Upland, dit
iao likväl icke ernade sig; men vore sinnad att i
de närmaste städer sälja sina ostar. Ilan fördes
oa till länsmansgården, der ban bevakades af -V
man. Till denna gård ställdes alla de
samman-svarnes bref, hvilka Nils med säkra bud skulle
sända omkring till deras ägare. Wåghals ställde
sig in med länsmannen och hans husfolk, betalte
frikostigt sin förtäring, skänkte länsmanshustrun
några ostar och vaun derigenom hennes förtroende.
Han gjorde sig sjuk, man skötte honom väl; men
bans krafter tycktes så aftaga att värdinnan måste
mata bonom. Vakten lemnade honom nu utan
uppsigt. Då han en gång var ensam, blef ban varse
pä en by Ila under taket en ask, hvaruti ban fann
åtskilliga bref till herrar i Upland, lian satte asken
med brefven tillbaka och lade sig åter; men om
natten tog ban brefven, begaf sig till skogs och kom
till konungen med hela hemligheten. Då Nils
frågade efter asken, föregaf länsmannen, att han hade
sändt en ung dräng med brefven till Upland; inen
att denne drunknat på vägen. — Då den s. k. lilla
tullen ar 1638 utsträcktes till de större
marknaderna på landet, retades derigenom allmogen i
Hofva till våldsamhet emot tullbetjeningen,
hvilket kostade uppbolsmannen lifvet. Här utanför på
Wenems is har fordom stått en stor strid
emellan Götbiske konungabröderne Haddingarne och
konung Olof i Danmark. Svea konung Adil med 12
berserkar, mötte emellan år 400 och 500 äfven
här på isen sin fiende, Norske konungen Ale,
hvilken då stupade. — Fagerleds socken, som nu är
förenad med Hofva, bar äfven haft en liten kyrka,
hvarefter på en höjd, £ mil S.V. från Hofva,
synas lemningar, och en stor sten, kallad S:l Pehrs
sten, med en cirkelrund öppning, hvaruti
penningar m. m. offrats. — Socknen hör till 1 kl. reg.
och har 3,025 invånare på 55 j- mtl. Dess areal
utgör 38,163 tunnl., af hvilka 6,620 äro sjöar
och kärr. Adr. Mariestad.
Hofva, slaget vid. Detta stod år 1275 emellan
konung Waldemar och den uppbådade bondebären,
samt hans bröder hertigarnes folk, hufvudsakligen
bestående af Danskar och Tyskar. Waldemar
anförde icke sjelf sina trupper, utan hade med sin
drottning stannat i Ramundaboda, der ban satt och
spelade schack med henne, då en särad riddare
kom instörtande i rummet med berättelse, att
konungens bär blifvit vid Hofva angripen af de mera
öfvade hertigliga trupperne och dels nedhuggen,
dels skingrad. Den sårade gaf Waldemar det
rådet, att draga sig tillbaka, samla sitt folk och
åter föra dem i striden; men Waldemar var för
svag alt följa detta råd, flydde till Wermland,
upphanns der af hertigarnes utskickade, emedan
han för länge suttit qvar vid bordet, och fördes
till Magnus. Denne erinrade bonom, att ban
kunde tillskrifva sin drottnings oklokhet största
delen af sina missöden; men att ban likväl icke
ville låta honom alltför dyrt umgälla hvad hon
egentligen brutit. Detta skedde i Nyköping, dit
den fångne konungen blifvit förd, och ett möte
utsattes sedan att hållas i Upsala, der riket
delades och Waldemar förlorade sin krona.
Hofvarpner (mythol.). En vindsnabb fåle, fölet
af den förträfflige hingsten Ham och det icke
mindre oskattbara stoet Gardrosa. Han tillhörde
gudinnan Gna, Friggas budbärerska och var så
skicklig springare, alt ban bar benne med pilens
hastighet, öfver land och berg, genom eld och
vatten.
HofvenskUld, fändrik vid UoUan. Om bonom
berättas, att han, dagen före slaget vid
Svensksund 1790, funnit några bräder pä en holme, dera
ban bundit vid sin kanonslup för att, som ban
sade, nyttjas till likkista. Slupen sprang i luften,
såsom det tros genom bans eget oförsigliga
tobaks-rökande, men många af besättningen bergade sig
på bräderna. II. fanns död med sabeln i handen
på den frän kroppen lösslitna armen och begrofs
i en kista, hopslagen af de ofvannämnda bräderna.
Hofverberg, Julian, kyrkoherde i Landskrona
från 1686 till 1696, då ban kallades till
kyrko-berde-beställningen vid Svenska församlingen i
Malmö, hvarjemte ban förordnades till prost öfver Oxie
bärad, hvilket han bibehöll till sio död 1728. En
aktad och ansedd själasörjare och författare af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
