Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sand, hvarföre vid skattläggning mera afseende
blifvit fästadt på fiske än jordbruk. Resande
emellan Umeå och Wasa betjenas för öfverfarten
vanligtvis härifrån. Fordom skall här funnits ett
mägtigt vikinganäste. Lemningar varsnas ännu, längst
norrut på ön, efter murar, såsom af en skans,
hvilka andra påstå vara lemningar efter något
kapell. Gammalt folk berättar om ett sjukhus för
spetälska, som skall funnits här afsides uppbygdt.
Ön, som hör till Westerbottens första fögderi, har
i ecklesiastikt hänseende förut varit annex till Umeå
stadsförsamling; men hör nu under Säfvars socken
och Westerbottens första kontrakt af Hernösands
stift, samt räknar 225 invånare. Adr. Umeå.
Holofzin, slaget vid, d. 4 Juli 1708. Under Carl
XII:s tåg till Ukrän träffade konungen här
Ryssarne, hvilka likväl icke gjorde något särdeles
motstånd. Svenskarne vadade öfver floden
Beresina, så att vattnet stod dem upptill armarne.
Konungen ropade till soldaterne: ”Gossar, skälm den
som skjuter!” lemnade sin häst åt den sårade
Gyllenstjerna och stridde till fots. General-löjtnanten
baron Otto Wrangel stupade härstädes.
Holst, Mauritz, var öfverste-vaktmästare för
ett Tyskt regemente vid Svenska hären under
trettioåriga kriget, då han, år 1638, introducerades
på Svenska riddarhuset, sedan han bevisat att han
var Tysk adelsman, fick år 1644 befälet öfver alla
ryttare, knektar och gränsallmoge i Östergöthland
och blef år 1653 landshöfding i Kronobergs län;
men måste följande året afstå det till
landshöfdingen i Jönköpings län, med hvilket det skulle
sammanslås. Dog år 1655.
Holst är en gammal Svensk adlig slägt, hvaraf
ättlingar omtalas i äldre handlingar, redan under
början af Gustaf I:s regering.
Holst, Johan Hübner von, född i Norrige år
1774, död i Stockholm år 1836, son af
generalmajoren och kommendanten i Fredriksstad Hans
Gram von H., kom till Sverige år 1810 såsom
öfverste-löjtnant och adjutant hos d. v.
kronprinsen Carl August, hvarvid han öfvergick från Dansk
i Svensk tjenst, antogs sedan af kronprinsen Carl
Johan till adjutant och fästades enskildt vid hans
person såsom sekreterare och föreläsare; men fick
äfven stundom offentliga uppdrag, såsom år 1813
att vara kommendant i Lybeck, befordrades efter
hand till general-major, upphöjdes år 1817 i
adligt stånd, blef Kom. med St. K. af Svärds-orden
och riddare af Ryska Annæ-ordens 2:dra klass.
Aldrig har väl någon i hofvets tjenst så invigd
varit mindre hofman, i den bemärkelse man
vanligen fäster vid detta ord. Han bibehöll samma
ärliga, vänliga och öppna väsende, som alltid
tillhört honom, var så utan flärd och biafsigter, som
det är möjligt att vara det, gjorde aldrig med afsigt
någon menniska det ringaste ondt; men stiftade
godt, tjenade och gagnade så mycket han
förmådde, samt gick ur verlden troligen utan att
hafva ägt någon fiende, åtminstone säkert utan att
der qvarlemna någon.
Holst, Aron, politie-borgmästare i Götheborg,
der han afled i en ålder af 65 år, lyckades der
år 1743 att qväfva en jäsning hos borgerskapet,
som ernade förena sig med den upproriska
Dalallmogen, och betackades derföre af konung
Fredrik, då denne följande året besökte staden.
Beskrifves såsom en arbetsam och äfven vitter man,
och har utgifvit en s. k. Genstig, ett slags lagsamling.
Holst, löjtnant vid drabanterne och elev af
Säfvenbom, var landskapsmålare och har efterlemnat
åtskilliga taflor, en uppsatt i målare-akademiens
rum, ett par andra bland prinsessan Sofia
Albertinas samlingar. Dog i Rom under senare hälften
af 1700-talet.
Holste, Gorius, omtalas som den rikaste
borgaren i Stockholm år 1520, hvilken vid konung
Christierns intåg derstädes d. 7 Sept., gjorde åt
honom ett stort gästabud.
Holstein-Gottorpska ätten börjades med Adolf
Fredrik och slöts med hans andra son, Carl XIII.
Den härstammade från Wasa-ätten genom Carl XI:s
dotter Catharina, förmäld med pfaltzgrefven Johan
Kasimir.
Holsten, Andersson, en rik bergsman i
Kallmora af Norbergs bergslag, lefde i medlet af
1500-talet, och blef stamfader för en talrik och
märkvärdig slägt, äfven utom sitt stånd. Sonen
Anders Holstensson var fader till lektorn och prosten
i Husby, Jonas Anders Holstenius, född i Kallmora
1615. En af Holstenierne var äfven prost i Stora
Skedvi. Magister Petrus Holstenius, född 1694
var kyrkoherde i Lillhärad. Anders Holstenssons
dotter Ursila Holstenius blef gift med den
bekante konstmästaren vid Sala grufva Nils Jönsson,
hvilken stod i stor nåd hos konung Gustaf II Adolf.
Genom detta gifte blef Ursila stammoder för
friherrliga ätten Reuterholm, slägterne Reuterhusius,
Reuterberg och Rückerskiöld. Genom sin
sonhustru, Elisabeth Björk, kom hon äfven i
slägtskap med en Anders Rön i Borås, hvars moder
var köttsligt syskonabarn med kejsarinnan
Catharina Alexiewna i Ryssland, Peter I:s ryktbara gemål.
Holsten, Gabriel, provincialläkare i
Westmanland, född 1680, död 1736, hade varit
fältläkare vid Svenska hären och blifvit fången vid
Tönningen år 1713. Om honom säges, att han
”var en vänlig och artig umgängesman, hade
mycken erfarenhet och sunda tänkesätt.”
Holstenius, Gabriel, ethices et polit. rektor i
Westerås, prost i Munktorp och 1638 pastor i
Westerås, der han afled d. 5 Juli 1649, endast
51 år gammal, en ganska lärd man, samt efter
hans biografs, biskop Herweghr, omdöme, ”en af
de störste män som stiftet kan framvisa.” Har
efterlemnat en mängd Latinska och Grekiska
afhandlingar, t. ex. Epigrammata Sacra;
Epigrammata Græca, Latina, Italica et Germanica;
Carmina Hebræa, Græca, Latina, Germanica, Svetica,
Italica, m. fl., de flesta i anledning af någon
förtjent mans död eller andra tillfälligheter.
Holthusen, C. G. von, kapiten, död 1818,
har författat åtskilliga komedier, såsom:
Slädpartiet; Blomsterkrukan; Flintbergs bröllop;
Borgersmännerne eller Julklappen och ett poem:
Betraktelse öfver Försynen, hvilket utmärker sig genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
