Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
156
Horn.
Horn.
Horn, Henrik Classon till Kankas och
Haapa-niemi, stamfar (or familjen H. till Kankas, var
redan lagman i norra Finland, ståthållare öfver
Revel och Estland samt riddare af Guds Lams
orden, då ban år 1569 inkallades i rådet. Ar 1576
gaf Johan honom afsked frän befälet i Revel och
Wiborg, emedan ban ansåg honom för gammal;
men som ban ännu icke hade lust att sätta sig i
ro, fick han befälet på Kexholm, blef lagman och
ståthållare i norra Finland och dog 1595 i sitt
63 år. Hans son,
Horn, Carl Henriksson, biträdde 1574 sin
far i försvaret af Revel, blef riksråd och ståthållare
i Narva, men kapitulerade der år 1590 med
Ryssarne, mot vilkor, att de skulle i stället för
Narva erhålla Iwangorod och Koporie, der hans
bröder Arvid och Göran förde befälet. Öfver denna
dagtingan blef Johan III så förbittrad, att ban lät
dömma H. från lifvet; men förskonade honom på
afrättsplatsen, till följd af Sigismunds och hertig
Carls förböner. Fick sedermera ett uppdrag till
Finland, blef är 1600 guvernör i Revel och utförde
några krigsbragder; men dog år 1601. Kallas "en
väl studerad herre och mycket erfaren i
krigskonsten." Hans söner Rvert och Gustaf (se längre
ned). Två andra, Henrik och Clas, blefvo, den
förre riksråd, den senare landshöfding i Upland.
Horn, Clas, Mauritz och Svante, söner af
den förut nämnde Christer Classon, blefvo, den
förste, riksråd, general-guvernör öfver Lifland och
guvernör för den unge Carl XI, hufvudsakligen
genom dess moder, enkedrottningens ynnest,
hvilken ban förvärfvat; men ban vår för öfrigt en man af
föga inre betydenhet. Mauritz var en "vild och
obändig sälle", som af bönderne i Finland
anklagades för våldgästning och många orättvisor,
stämdes af en bonde till Åbo hofrätt för röfveri,
åtlydde icke stämningen; men erhöll likväl kongl,
förlåtelse. Icke desto mindre blef ban ledamot af
Åbo hofrätt. Svante utnämndes till vice
president i samma hofrätt; men afled innan han hann
tillträda embetet.
Horn, Gustaf Cliristersson, äfven en son till
den store Clas Christerssons andre son, född 1601
och död 1639, till följd af ett fall ifrån hästen, var
kammarherre bos Gustaf II Adolfs moder, stod i
mycken gnnst bos konungen, användes af honom
i flera diplomatiska ärenden och ledsagade bans
lik till Wolgast. Blef riksråd 1638. Han talade
Fransyska och Engelska med lika färdighet som
modersmålet, och meddelade mycket af sina
insigter deruti åt den unga drottning Christina,
till hvars hofmarskalk han blifvit utnämnd. Hans
brorson,
Horn, Bengt, född 1623, blef riksråd,
generalguvernör öfver Estland och lagman i Karelen,
sedermera president i Svea hofrätt och derefter
fältmarskalk samt befälhafvare öfver den här, som år
1677 sammandrogs till Pomerns försvar; men dog
d. 27 Jan. 1678 af en ådragen förkylning, kort
efter sedan ban firat sitt tredje bröllop.
Ådagalade nit, skicklighet och drift både i de civila och
militära värf ban om hvarandra förvaltade.
Horn, Gustaf Adolf, son till öfversten
Christer H., född år 1721, var i Preussisk,
Österrikisk och slutligen i Fransk tjenst och i denna
sistnämnda general-adjutant hos marskalken af
Sachsen, hemkom och blef öfverste, chef för Smålands
kavalleri, derefter för norra Skånska och löjtnant
vid lifdrabanterne, general-major, president i
krigskollegium och Kom. af S. O. samt grefve, tillika
med yngre brodern. Död år 1793. Om bonom
berättas följande anekdot: Han ville af Gustaf III
begära Svärds-ordens stora kors, infann sig
derföre på audiensen och började med att fråga, om
H. M. bade något skäl till missnöje med honom;
då konungen helt kort härtill svarade ja,
förlorade H. belt och hållet koncepterna och vågade
ej framföra sitt ärende. Var igenom sin släta
hushållning ofta i stor penningeförlägenhet, lians
yngre bror,
Horn, Kredrik, född 1725, död d. 1 Jan. 1796.
Hade utmärkt sig i Fransysk tjenst och der
blifvit öfverste, bemkallades vid Pomerska krigets
utbrott; men blef icke använd vid bären,
befordrades likväl till löjtnant vid lifdrabanterne,
generalmajor och Kom. af S. O., var en verksam
riksdagsman, tog nära del i 1772 års revolution,
så att han till och med fick befälet näst
konungen öfver Stockholms garnison, belönades derföre
med grefve-värdigbet, chefskapet för lifregementet,
samt blef general och Serafimer-riddare. llan gick
så långt i enthusiasm för Gustaf, att han begärde
få utbyta sitt namn mot det af Gustafsvan, men
då sådant icke tilläts, att åtminstone få npptaga
konungens namnschiffer i sitt vapen. Dä konungen
likväl icke hade något mer att gifva honom,
förbyttes vänskapen i bat och han väckte så mycket
misstroende, att ban arresterades vid 1789 års
riksdag. Hans syster berättas hafva varit i
hemlighet gift med konung Fredrik, men efter
bröllopet icke hafva lefvat tillsammans med bonom,
och efter bans död blifvit gift med riksrådet
grefve Barck. Sb. Rosenhane nämner likväl ingenting
derom. 11. sjelf förskaffade sig ett rikt gifte
derigenom, att ban enleverade Plomgrens dotter. Af
detta äktenskap föddes en enda son, den olycklige
Horn, Clas Kredrik, född 1763, ingick i
krigs-ståndet och befordrades, till följd af sina förnäma
förbindelser, så fort, att han vid afskedstagandet 1785
var major. Likväl ägde han icke några anlag till
krigare och icke heller till poet, ehuru ban
uppträdde såsom sådan, var af ett vekt lynne och
sålunda lätt att förleda. Från hofman blef ban,
genom faderns förändrade politiska ställning,
konungafiende, inblandade sig i mordanslaget mot
Gustaf III, hvilket förnämligast uppgjordes på hans
egendom Hufvudstad, nära Stockholm, dömdes
derföre från lifvet; men benådades med ständig
landsflykt, lefde från 1793 till 1800 i Danmark, under
namnet Classon, men måste då lemna detta land,
emedan sådant fordrades af Gustaf IV Adolf.
Bodde derefter i Tyskland; men flyttade år 1813, under
sitt verkliga namn, tillbaka till Köpenhamn och dog
der 1823. Hans poetiska arbeten utkommo år
1816 under titel: Smärre Skaldestycken. Hansson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
