- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
168

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

168 Uonlegärd.

Hammer.

sik!" Härmed ball han också ord. Det tillernade
anfallet på Köpenhamn uteblef likväl, emedan
freden afslöts d. 18 Aug. i Travendal. Det korta
kriget fördes med den strängaste aktning för
folkrätten. Alla utskrifningar betaltes, och det var som
om ingen Gende funnits i landet.
Humlegård är i byggninga-balken föreskrifven
att anläggas på hvarje hemman, vid vite af en
daler, ifall hemmansbrukaren försummat att lägga
det föreskrifna antalet rötter. Likaså talas i
lagen om böter för den, som låter anlagd
humlegård förfalla, och stöld ur humlegård är, likasom
tjufnad i trädgård, betraktad lika uied annan stöld,
så vida det stulna utgör en mans fulla börda
eller ett helt lass; men om blott ett mindre förråd
blifvit stulet, räknas det för snatteri.
Humlegarden i Stockholm anlades år 1619 af
Gustaf Adolf, och förvandlades, under Christinas tid,
till en lustträdgård. Carl XI:s gemål besökte den
ofta med sina barn, och tros der hafva låtit
uppföra ett lusthus, den s. k. rotundan.
Anläggningen vårdades likväl icke sedermera med särdeles
omsorg, helst när trädgårdsstaten år 1762 indrogs
och stället utarrenderades. År 1787 fick
under-ståtbållaren Liljensparre en del deraf ät sig
upplåten, och 1792 erhöll han förläning af det bela på
30 år, en belöning för upptäckten af Gustaf III:s
mördare. En knapp hälft af parken fick likväl
begagnas af allmänheten. I senare tider bar
Humlegården varit disponerad af H. K. H. kronprinsen Oscar,
som förlänat den på kortare tid åt åtskillige
offi-rare, och bela parken har blifvit upplåten till en
promenad för allmänheten. Under senare hälften af
1700-talet fanns bär en liten theater, der, bland
andra, Hallmans pjeser uppfördes. För närvarande
finnes der en brunns-inrättning för artificiella
mineralvatten, samt en karusell.
Humlekltffver , humle-lucern (Medicago lupulina),
en ettårig ärtväxt, hvilken förekommer allmänt på
ängar och vid vägar i bela riket, och är en god
foderväxt samt en af de ärtväxter som bäst
trifves på styf lera.
Humlemask, humlefly (Hepiolus Humuli), en
insekt af fjärilarnes ordning, hvilken, såsom larv, är
nästan så tjock som en skrifpenna, 1 [ till 2 tum
läng, ockragul med sparsamma svarta här på
kroppen, hufvud och balsring gulbruna, hårdskaliga, på
hvarje segment, tecknad på ömse sidor med en brun
punkt. Lefver från hösten till våren under jorden
af humlerefveos rötter, hvarigenom han förorsakar
stor skada. Fullt utbildad är ban en fjäril af
nära 1 tums längd och 2 J turas bredd emellan
vingspetsarne; vingarne hopläggas takformigt, räcka
långt utom gumpen och äro bos hannen på
rätsidan silfverhvita, hos honan ljust ockragula, de
främre roed tegelröda streck eller band, af hvilka
det ena, som börjar nära vingroten, går emot
in-kanten och kröker sig på sidan vågformigt utefter
bakkanten samt förenas i vingspetsen med det
andra som börjar i denna med en tresidig fläck och
fortsättes i form af en smal linje. Han
framkommer i Juni och Juli bär och der, merendels
sällsynt, någon gång allmänt.

HuuåleqvUllar beskrifvas af Ödmann i dess
"Hågkomster från Hembygden och Skolan", såsom en
folkfest i de flesta presthus i Småland.
Humleplockning utgjorde aftonsysslan under September
månad, och var således anledningen till dessa
festers uppkallande. Med denna i sig sjelf icke
roande förrättning bade forntiden förenat en liten
lustbarhet. I skymningen upptändes en stor
stockeld, medan drängarne inburo och uppstaplade
framför spiseln en stor hög humlerefvor, omkring
hvilka alla husets invånare satte sig att plocka humle.
Sällskapet undfägnades med öl, för att hålla sig
vaket, och ålåg det hvar och en att förtälja
någon saga ur forntiden. Frän plockning var ingen
frikallad, utom prosten och hans fru. Men
sage-förtäl jningen öppnades af prosten, samt gick vidare
till adjunkt, döttrar, drängar och pigor. Hvar och
en hade beredt sig dertill, och den som hört
något roligt sparade det till bumleqvällarne.
Huiulevikeii vid Nyköping var fordom en
mötesplats för vikingar, hvilka här samlade sina
skepp och valde sin höfding. Enligt Dalin skall
Humble hafva betydt den gamle eller en höfding.
Hummel, Arvid Ha vid, född 1778, blef
pro-tokolls-sekreterare vid hof-kanslers-expeditionen.
Har utgifvit: Ungdomsförsök i skaldekonsten;
Götheborg* theater; Qvinnan; m. m. Gick 1807 i Rysk
tjenst, blef bibliotbekarie, censor i Petersburg och
riddare af Wladimirs-orden.
HummeI berget, elt berg i Äppelbo socken af
Dalarne, ligger omkring 800 fot högt öfver
Dalelfven.

Huuimelbo silfvergrufva i Garpenbergs socken af

Dalarne, häller en silfverhaltig blyglans.
Huiiimelhjelin, Hans, förut Hummel, var
assessor i Götha hofrätt, dä ban adlades 174-3,
föreslogs 1751 af ständerna till riksråd; men
undanbad sig delta embete, blef samma år R. N. O.,
revisions-sekreterare, landshöfding i Halland och
dog 1772, i en ålder af 78 år. — Förmodligen en
son af honom var protokolls-sekreteraren Rudolf
Wilbelui H., hvilken tog afsked 1774, bekant
genom ett memorial vid 1778 års riksdag,
hvilket anses hafva påskyndat densammas snara
afslutande. Detta memorial innehöll likväl blott en
hemställan, huru 1617 och 1772 årens
regeringsformer skulle kunna förenas, i frågan om
konungens och ständernes lagstiftningsrätt, hvaraf den
senare tillägger ständerne lika rätt med konungen,
enligt ståndens pluralitet; men den förra gifver
konungen rätt, alt, när slånden stannat i olika
meningar, anlaga hvad honom bäst syntes.
Hummer (Astacus marinus), elt skorpdjur af
ordningen tiofötter, med hufvud och ryggsköld
sammanvuxna i ett stycke, som icke är deladt i
leder; ögonen sittande på rörliga skaft; 5 par
fötter med klor, hvaraf det främsta paret
jemförelsevis ganska stort, försedt med tångklor; sex par
käftar och fyra ledfulla spröt. Blir stundom
ända till 1 fot lång, är grön samt marmorerad
med brunt, hvilken färg, såsom bekant är, genom
kokning öfvergår till rödt. Förekommer i stor
mängd vid rikets vestra kuster, särdeles i Bohuslän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free