- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
171

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undhven.

Hanestad.

171

1763, 24 bandar. Omkostnaden för dessa djars
och deras vårdares underhåll uppgick till 9,720
d:lr k:mt, hvaraf ständerne anslagit 4,050 d:lr.
För bönderne åtgingo 100 tunnor hafra.

Hundliven, brnnhven (Agrostis canina), en
mångårig gräsväxt, hvilken förekommer på lågländta
ängar, isynnerhet på sandjord och nära
sjöstränder, allmänt ända upp till Upland, sedan sparsamt,
och en artförändring deraf, isynnerhet ymnigt på
Ölands Al vare, är tjenligt till utsäde på sura
mossar och ger godt foder för hästar, hornboskap och får.

Handlag. En förtrogen vän och fosterbror till
Bading, en olycklig Westgötha-konung, hvilken lidit
nederlag och blifvit öfvergifven af sitt folk.
Hunding* och Hadings vänskap var så trofast och
orubblig, att den blef ett föremål för både
berättelser och sånger. Snart utspriddes dock ett
rykte, att Hading stupat i krig. När detta kom för
Hondings öron, tillställde ban ett stort gästabud,
till firande af sin väns minne. Midt under den
mest högljudda glädjen, och då man som bäst
klingade med hornen, yttrade Hunding till sine män, det
ban ej hade lust att lefva längre, utan ville gå till
Walball, der hans vän redan väntade bonom. Knappt
bade ban utsagt dessa ord, förrän han sprang upp
i ett mjödkar, genomstack sig med silt svärd och
slutade så med glädje sitt lif. Men ryktet om
Hadings död bade varit osannt, och när denne fick
veta hvad Hunding gjort för bans skull, samlade
han likaledes omkring sig en bel skara af sine män
och dödade sig i deras närvaro.

Hanilhnie, hundkäx, hundloka, hundfloka,
hund-kummin, spokter (Chærophyllum sylvestre), en
mångårig växt, hvilken nästan allmännare än
någon annan förekommer öfverallt i hela riket, till
och med i Lappland. Den ätes af kreaturen, i
allmänhet både färsk ocli torkad, åtminstone
tillsammans med andra foderväxter, och användes
äfven i medicinen. Med blomman färgas gult.
Ilnndlaf (Lichen caninus), en ]afart, som
förekommer allmänt i skogarne, dels på jorden, dels
pä stenar. Innehåller en betydlig mängd lafbrunt,
brarföre den kan användas till färgning af ylle
och silke.

Hnndrofva, qvesrot, bälgrofva (Bryonia alba),
en mångårig växt, hvilken förekommer mindre
allmänt i några städer och hvar vid gärdesgårdar,
inom södra och medlersta delarne af riket. Hela
växten innehåller ett skarpt ämne och ratas af
boskapen; men roten, som blir ända till armstjock,
innehåller ej obetydligt stärkelse, hvilken kan
erhållas derutur på samma sätt som af potatis.

Hundskogen, eller rättare Hiinnskogen, pä
Adelsön, i Mälaren, förmenas hafva fått sitt namn
af Hunnerne. Äfven i Skåne finnes en skog med
samma namn.

Hundstagg, bornstagg, skinnäling (Gastrosteus
pongitios), en taggfenig benfisk af 2—2 J tums
längd, ofvan gråaktig med svarta tvärränder,
under hvit, pä sidorna messingsgul. Förekommer
allmänt i kärr och bäckar. Köttet är välsmakande
och ban fångas i mjarde, med fin sänkbof eller
Pi krok med mask.

Hundsvott eller Hundsfott, är egentligen ett
Tyskt ord, och på detta språk liktydigt med skurk
och skälm, i hvilken bemärkelse det högst sällan
användes på Svenska. Deremot hafva åtskilliga
döda ting erhållit detta namn. Så t. ex. kallar
man hundsvott det lilla baksätet på en släda.
Om skeppsbord benämnes så en vid stroppen
af ett block fästad mindre linstropp, hvarvid en
löpare fastgöres; ett litet öga i tampen af ett
pyn-tadt tåg, som tjenar till att, med tillhjelp af en
smäcker lina, hala tåget genom ett block eller
dylikt. Eljest menas med: hundsvotlera någon,
att man behandlar en person illa, eller sämre än
han förtjenar.
Hunds&r läkus med hundhar, ett gammalt
talesätt liktydigt med: taga bot der man fått sot.
Hun«l*tallen kallas en skog på Öland.
Hundtungu (Cynoglossom officinale), en tvåårig
växt, förekommer allmänt vid hus, gårdar, gärden
och vägar, isynnerhet på slättbygden; men är af
intet hushällsvärde. En art af samma slag (C.
linifolium), odlas i trädgårdar för sina små vackra,
hvita blommor.
Hundturk, ett brukligt öknamn på hårda,
obarmhertiga personer, betecknar ursprungligen
inbyggarne i Barbaresk-staterna, hvilka allmogen förr,
och kanske ännu på sina ställen, föreställde sig
såsom skapade med hundhufvud. De ansågo dem
vara menniskoätare, allt detta tydligen till följd
af hemkomna sjöfarandes berättelser om
Barba-reskernes sjöröfverier och slafhandel.
Hunelials, ett fast slott, i fordna tider beläget
i Hanbals socken och Fjäre härad af Hallands län
(Rfayzelias, v. Dahlin och Tuneld uppgifva orätt,
att det varit beläget i Hunestads socken af Himble
härad), omkring 2.000 alnar från Rolfs-åns utlopp
i hafvet, på en klippa nära derintill. Det skall,
enligt Hvitfelts berättelse, hafva blifvit anlagdt af
konung Erik Glippings mördare år 1287, och var
då beläget på ägor, tillhörige Lunds
domkyrkogods. Efter detta slott finnes nu mera inga
lemningar. Flere krigshändelser skola härstädes hafva
förefallit.

HuneliUg, i Halland. Se: Hunestad, socken.
HUnemOder, August Eiudvig, en ung,
förhoppningsfull läkare, död d. 18 Nov. 1833,
endast 27 år gammal, bar utgifvit några uppsatser,
tryckta i Läkaresällskapets Handlingar och
Tidskrift för läkare.
Hunestad, en socken med Gödestad, belägen i
Himble härad af Hallands län, Warbergs kontrakt
af Götbeborgs stift, mil Ö. från Warberg.
Kyrkan, af sten, är byggd på okänd tid, men på
kyrkdörren står årtalet 1597. Hunestad bar
fordom varit rikt pä fornlemningar, och ännu för
några år sedan syntes några stenkretsar
qvarliggan-de midt uti de uppodlade åkerfälten. På Hunestads
gärde reser sig den märkvärdiga Hunehög, en
vacker och väl bildad ätthög, med ätthäll och
lemningar af en fotkedja. Traditionen berättar, att en
fylkeskonung Ilune skall bär vara begrafven,
hvilket gifvit socknen och pastoratet namn. För nära
hundra år sedan var denna ätthög omsluten af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free