Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172
Hunger,
Hunter.
lund. Na är denna försvunnen, och Hanes ättbäll
står lutande och ensam uti det släta åkerfältet.
Straxt bredvid landsvägen ligga trenne ätthögar,
hvilka, efter en badstuga, som fått sin plats
der-invid, i senare tider blifvit kallade Badstuguhögarne.
På utmarken nära härintill är en ättehög
Boahö-gen kallad. Vester från kyrkan står en böjd,
kallad tiotharsberg, om hvilken ingen fornsägen
linnes. Hunestadboerna berätta, att på Borsberg, uti
gränsskillnaden emellan llunestad, Träslöf och
Spannarp, fordom funnils lemningar af vallar och
murar. Traditionen tillägger, att en liten
spöksam-mankomst stundom hålles på Borgberg, och att de
dansande derstädes äro bär i nejden kända under
namn af Borgbergs jungfrur. Socknen bör till 3
kl. konsist. Den består af 231 mtl. och bar 540
invånare. Dess areal utgör 2,661 tunnl., af
hvilka 215 äro sjöar och kärr. Adr. VVarberg.
Hunger, Birgersson, konung Birgers rådsberre
år 1306.
Hunger gör frusen älskog, ett gammalt
Svenskt ordspråk, hvarmed betecknas, att under
nöd och brist afsvalnar kärleken, eller, med
hungrig måge döfvas kärleken.
HungersnUd, bar flere än en gång hemsökt
menskligheten. Den svåraste af detta slag är den,
som inträffade år 1315, hvilken tyckes
hafva öfvergått en stor del af Europa, sä att uti
England ingen vågade ensam färdas på vägarne, af
fruklan att blifva uppäten. I Sverige berättas det,
att der varit en förfärlig väderlek, "af thordön,
regn, heta och väta", hvaraf all grödan
förderf-vades och derefter följde en smittosam sjukdom,
så att en tredjedel af folket tros hafva blifvit
medtagen. Härunder har likväl häfden förvarat ett drag
af ädel mensklighet om Westgötha-lagmannen Algot
Brynjolfsson Grip, hvilken icke allenast sjelf
underhöll så många ban kunde, utan äfven, när han fick
höra det hans son, biskop Brynolf i Skara, dragit
sig undan till sin gård Tborsö i Wenern, infann
sig bos honom, åtföljd af en hungrande skara,
män, qvinnor och barn, och förebrådde bonom bans
bårdbet, samt derigenom förmådde honom att
öppna sina förråder för de nödställda. Under Carl
Xl:s regering inträffade flera bårda år, särdeles bans
dödsår 1697, då i Åbo stift allena 60,370
personer omkommo. Det svåraste man på senare tider
vet omtala, var 1783, då på missväxten följde
(se: Grill, Abraham), en ovanligt sträng vinter,
hvarunder djup snö låg ännu i slutet af April, och
man i Maj for på släde öfver Älandshaf. Många
menniskor dogo af hunger, särdeles i Halland, och
i Östergöthland utbröt ett litet uppror. Konungen
befann sig då i Italien och uttryckte i bref sin
smärta deröfver. (Se vidare: Missväxt.)
Hunger är god för mat leda, ett gammalt
Svenskt ordspråk, liktydigt med: hungern är den
bästa kocken.
Hunbaminar, ett gods i Botkyrka socken af
Stockholms län, var fordom en gammal kungsgård,
och derpå ett Folkunga-säte. Här finnas
lemningar efter eu gammal borg. Konung Magnus
Ladulås ägde detta gods, och hans söner efter ho-
nom, såsom arf. I rimkrönikan nämnes, att
hertigarne Erik och Waldemar, lemnade här sina
hästar och togo sig båtar då de ernade sig till
Håtuna-leken. Godset lärer då hafva tillhört
konung Birger.
Hunneberg, är beläget icke långt ifrån
Wenersborg, 160 alnar öfver Wenern. Berget anses
hafva fått detta namn efter Hunnerne, hvilka, enligt
sägen, gjort ett infall i Skandinavien, och då de
blefvo angripne, någon lid försvarat sig på delta
berg, hvars klippor tjenade dem såsom en
naturlig fästning. Men landets invånare hade likväl
slutligen rest sig i massa, och, väpnade med klubbor,
drifvit dem ur landet. Denna bär kallades deraf
Klubbehären. Traditionen i orten förmäler, att detta
skett pä slätten emellan Götha elf och Hunneberg,
hvilken nu utgöres af Malöga bys samt hemmanen
Höga, Gäddebäcks, Öhnas, Forstenas och Kålenes
ägorymder. Uppå berget finnas 23 sjöar, och
några bäckar, hvaruti stå flera qvarnar.
Bergsklipporna bestå af mest lodräta vid hvarann uppreste,
dels som cylindrar, dels som paralellipipeder klufne
berghällar, hvarpå finnes något skog samt murgrön.
Huunebo klofvar, i Bohuslän och Fossene
socken, är en af rikets märkvärdigaste
naturbildningar. Af en bergsrygg, som med branta väggar
slupar ned mot gården Hunnebos gärde, lösrycktes,
genom en okänd naturrevolution, flera ofantliga
stycken, hvilka hvar för sig utgöra ett serskildt
berg. Remnorna dem emellan lemna tillgängliga,
till och med beqväma öppningar, emellan
lodräta klippväggar af 15 till 20 alnars höjd,
hvilka derstädes äro afrundade och liksom
polerade. En af dessa remnor täckes af ofvantill
fastnade klippblock, de der, fästade blott på ett
par punkter, tyckas sväfva öfver vandrarens
hufvud och hvarje ögonblick hota att nedstörta. Uti
densamma resa sig flera fristående pelare, från 12
till 15 alnars höjd, dels runda, dels ovala i
genomskärningen, och så vackra, att de nästan
synas vara bearbetade med mejsel. Fragmenter af
några, som kullstörtat, betäcka remnans botten,
ur hvilken flera slags snärjväxter klänga sig upp
utmed väggarne. Anblicken af det hela har ett
så mycket underbarare uttryck, som denna
grott-gång med sina kolonner belyses af en matt
ofvanifrån fallande dager. Måhända kan fenomenet
förklaras genom en stark vittring och slipning,
uppkommen genom vattnets och luftens samverkan
under årtusenden. Uti Harzgebirge i Tyskland skall
finnas en likartad.
Hunne-kallar kallas trenne berghällar i
Hvetlanda socken.
Huuueruui eller Humderuia, helsobrunn i
Böda socken på Öland, upptäcktes 1763 af prosten
Fageroth, och invigdes den 15 Juni 1766.
Hunnestad, frälse-säteri i Skärby socken af
Malmöbus län, 2£ mtl., tillhörigt grefve Erik
Pipers arfvingar, har god åker och äng, skog och
torfjord.
Hunter, Benjamin, född i Danzig, studerade
kirurgien i Stockholm och blef 1733 promoverad
till doktor i Rheims, fick år 1747 titel af lifme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
