Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Husbonde.
Husby.
175
det närbelägna Gröngarn, skall en natt hafva
tvingat sin dräng, att lita nedhissa sig i klyftan, för
att upphemta skatten, hvilket ock första gången
till en del lyckades; men sedan drängen andra
gingen, emot sin vilja, blifvit nödsakad att nedstiga,
försvann ban, och i stället upphissades en död
häst. Till minne af det olyckliga offret för
snikenheten uppsattes på berget ett jernkors, hvilket
sedan qvarstod i långliga tider, och för de
dyrbarheter, som blifvit första gången upphemlade,
skall en i närheten på Mälarstranden liggande
kyrka, Wårfrukyrkan, blifvit uppbyggd.
■oibonde kallas den, som brukar tjenstehjons
arbete och hvarje busbonde äger att begagna så
många hjenstehjon han behöfver; men får ej på
sig låta mantalsskrifva en person, ntan att
använda bans tjenst och gifva honom underhåll.
Husbonde har faderlig myndighet öfver tjenstebjonet,
med rättighet till busaga; men äger icke att
vräka tjenstebjonet ur tjensten utan laga uppsägning.
Otrohet och likartade fel göra deremot
tjenstebjonet förlustigt sina rättigheter, och allmän
polismyndighet kan då tillkallas för att skilja
tjenstebjonet från tjensten. Husbonden har deremot
förbindelse, att vårda tjenstebjonet under sjukdom,
ehuru kostnaden derför kan afdragas på lönen, och
tjenstehjonet kan i sin sida, om detsamma lidit
orätt, genom offentlig myndighet erhålla
skilsmessa från sin tjenst. Det familjeförhållande, som
lagen velat stadga emellan busbonde och
tjenste-bjon, föranleder också till skärpta
straffbestämmelser för brott, som af dem begås i förhållande till
hvarandra. Hugg och slag af tjenstehjon å
husbonde straffas med kroppsstraff, och oqvädinsord
med större böter än för samma brott emot andra
personer. Hnstjufnad och snatteri af tjenstehjon
straffas dubbelt emot. samma brott emot andra
personer. A andra sidan får ej rättigheten att bruka
hnsaga begagnas ända derhän, att slå ett
tjenstehjon lamt eller lytt, och lägersmål emellan
husbonde och tjensteqvinna är belagdt med dubbla
böter för mannen.
Hnsby, en socken, med Skederid, belägen i
Ly-bundra härad af Stockholms län, Sjuhundra
kontrakt af Upsala stift, 1 mil V. från Norrtelge.
Socknen hör till 2 kl. konsist. Ilär märkes:
Sundtia, berustadt säteri, tillhör bönder. Sjöarne
Lommaren och Uppsjön. Ättebackar Onnas på
åtskilliga ställen. Allmogens klädedrägt är för
mankönet: blå vadmalsrock, med byxor af samma färg
och tyg. Qvinfolken nyttjade fordom en rund
mössa pä hufvudet, med ett band omkring kullen.
Nu-mera bruka de ogifta en silkesduk, och de gifta
samt enkor en grannt utstyrd tyllmössa, ntom vid
nattvardsgingar, då de begagna bindmössor.
Hus-by-Skederids pastorat har alltifrån 1669 till och
med närvarande tid varit inom slägten Humble,
med undantag af åren 1822 till 1842, di det
återkom dit. Socknen består af 41 f mtl. och bar 828
invånare. Dess areal utgör 9,303 tunnl., af hvilka
380 äro sjöar och kärr. Adr. Norrtelge, Husby.
Hnaby, en socken, belägen i Näsgirds fögderi af
Stora Kopparbergs län, Hedemora kontrakt af We-
sterås stift, 3 | mil S.O. från Falnn. Kyrkan bar
en vacker belägenhet vid Dal-elfven. Den är
uppförd af gråsten och med torn, samt förvarar
några reliker från påfviska tiden. Socknen bar flere
betydliga sjöar, såsom: Grycken, Fullen, Hisken,
Hdllingen, Ldngen, Amungen, Flintösjön och Holm,
utom en mängd mindre. Dal-elfven löper i en
sträcka af ungefär 1 mil genom sydvestra delen af
socknen, samt upptager från öster tvenne smärre
vattendrag: Ldngshytle och Klosters åarne, vid
hvilka jernbruken äro anlagde. Bland bergen märkas:
Skulhdtl, Myrboberg, Hedmorbacken, Elgsjö-,
Flinsjö-och Svärdsjö-bergen. År 1646 nppfanns en grufva
i Muckelberget, som höll silfver, koppar och jern.
Smedgrufvan gaf 1,255 skepp:d jernmalm år 1839.
Bland märkvärdiga ställen i denna socken märkas:
Husaby eller Husby, kungsgård, midt emot kyrkan,
på andra sidan Dal-elfven, skall i hedendomen
varit ett konnngasäte. Man förmodar att konnng
Braut Anund, hvilken lefde i åttonde århundradet
efter Kristi födelse, här skall hafva tagit sin
boning, och att här sedan varit säte för de fordna
Dala-höfdingarne, hvilka kallades Husabymdn, och
skola varit i stort anseende vid kristendomens
början. Höfdingasätet flyttades sedan till Sätber och
sist till Falun. Konung Birger och Magnus Smek
vistades ofta härstädes. Kungsgården köptes år
1640 till skatte. Den åldrige byggnaden är
nedrifven. En hop ättehögar, som funnits här, äro
nu bortskurne af Dal-elfven. Husby kloster, vid
Klosters bruk, anlades 1486, af lagmannen och
riddaren Inge Johansson af gamla slägten Ulf, till
S:t Juliani ära, åt munkar af Cistercienser- eller
Bemhardiner-orden. Det skall hafva blifvit invigdt
åt Vårfru Marin, S:t Bernhard och alla helgon.
Klostret indrogs år 1538. Ruinerna utvisa att det
varit 72 alnar långt och 32 bredt. Näsgård, en
gammal kungsgård, Klosters jernbruk och krutbrnk,
jernbruken Engelfors, Rörshyltan, Stjernsund,
bergs-manshammarne öfre-, Mellan- och Nedre
Långshyttan, samt Ehre (om hvilka alla se under dessa
ord). Dessutom märkas: Hinshyttan och Hanåker,
tvenne bättre bebyggda egendomar, samt
Bergsgärdet, Yltermora och Munkeboda, trenne
militiæ-boställen. S:t Stephans stol, kallas ett af naturen
bildadt säte, af gråsten, till åminnelse af S:t
Stephan, hvilken skall varit abbot i Husby kloster. En
mängd sägner och berättelser från forntiden
förtäljas såsom timade bär i socknen, på hvilkas
tillvaro folket tror än i dag. Några af dessa
sägner torde förtjena anföras. — För många å sedan
for en man från Ilanåker till Mjölnarbo, för att
mala. Under målningen om natten varseblef han
strömkarlen, sittande på en sten i elfven nedanför
qvarnen, gråklädd och med en röd mössa pä
hufvudet, samt oupphörligt sjungande: "Jag får
hoppas, att min förlossare lefver än." Kort efter
stannade qvarnen, utan att man kunde utröna
orsaken dertill, och fastän vattnet var pidraget.
Mannen väckte di den sofvande mjölnaren, hvilken
npplyste, att strömkarlen satt pi kugghjulet.
Sedan han suttit der en stund, flyttade han sig,
hvarpå qvarnen iter började gi med sidan haf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
