Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
196
Häkansboda.
Håkansson.
Carl. Som Håkan var en mägta rik man,
trodde allmogen att ban riktat sig på deras och
kronans bekostnad, och ville utlemna honom åt
hertigen. Men Kopparbergsmännen yttrade: "att man
ej borde släppa den kronotjufven; ty då kunde
ban ljuga och prata sig ifrån galgen." Han
framkallades derföre, fick sakramentet, tröstade sin
hustru, sjöng psalmer och bad, att man ej skulle
martera honom, utan genast gifva honom ett
dödligt skott. Han dog likväl ej förr än man
genomskjutit honom med trenne kulor, och en skäckta
laggd på en stålbåge. Derpå plundrades hans hus,
hvarvid allmogen fick ett rikt byte i guld, silfver
och penningar.
H&kausboda, koppar-grufve-fält, i Ramsbergs
socken af Nerike. Ungefärliga kopparbalten af
malmen utgör mellan 5 till 9 procent. År 1837
uppfordrades här 600 skepp.d kopparmalm och år
1841 nära femdubbelt eller 2,917 skepp:d. Här
brytes ock kobolthaltig malm. Ehuru Håkansboda
är beläget 9 mil från Mårsälter kopparbytta och
vida aflägsnare än andra grufvor, har sedan 1838
Håkansboda-malm, såsom vida rikare, blifvit
företrädesvis begagnad. En del af intressenterna i
grufve-fältet hafva, efter år 1841 erhållet
privilegium, anlagt en profhytta för 3 års tid, vid
Sandbacken i Lerbäcks socken. Under samma år
tillverkades derstädes af Håkansboda- och något
Läg-gesta- samt Wena-Smedje-grufvemalm 55 skepp:d
1 lisp:d 13 skålp:d stapelstads-vigt garkoppar. Vid
Flög fors (se detta ord) anlades år 1840 äfven
profhytta på 3 år. I anseende dertill alt
Märsgruf-van på Håkansboda-fältet gaf en malm, nog
kobolthaltig för att lemna smidbar koppar, flyttades
arbetet derifrån år 1840 till den året fornt
upptagna Kommersgrufvan, hvilken genast visade sig
äga en särdeles vacker tillgång på god och rik
kopparmalm af 5 till 8 procent ocli derföre
egentligen gaf anledning till anläggande af en ny
kopparbytta vid Flögfors. Vid 1841 års slut hade
denna grufva, som var en liten skärpning norr om
Märsgrufvan, nått ett djup af 15 famnar och
innehöll god malm på 8^ famnars längd samt 3
famnars bredd, sträckande sig inåt Märsgrufvan.
Håkansson, Olof, en af Svenska bondeståndets
mest utmärkte representanter under förra århundradet,
var född i Blekinge år 1695. Tidigt känd genom
sin talareförmåga, var han vid alla trolofningar
och bröllop i granskapet en sjelfskrifven talman,
och denna egenskap förvärfvade honom, ehuru ung,
en kallelse till 1726 års riksdag. Från denna tid
intill hans död förflöt intet riksmöte, som ban ej
bivistade. Vid elfva sådana var ban Blekinges
representant, och vid åtta sitt stånds talman. Ehuru
ban, då han först började deltaga i statens värf,
icke ens kunde skrifva sitt namn och aldrig af
konsten lärde mera än det, var ban likväl, genom
sitt sunda förstånd, sin skarpsyntbet och lätta
fattningsgåfva, en af tidens klyftigaste statsmän, samt
vann härigenom, och genom sin ofvannämnda
ovanliga talegåfva, ett sådant inflytande pä sitt stånd,
att ban i sjelfva verket kunde kallas dess
styresman, och vid nästan alla tillfällen ledde det efter
sina åsigter. Ett af de mest lysande prof på
denna sin magt öfver sinnena gaf han vid 1743 års
riksdag. Bönderne voro då allmänt stämde för
kronprinsen af Danmark; men irke desto mindre
förmådde Olof Håkansson, på en enda timma, sä
förändra deras tänkesätt efter det rådande
partiets önskningar, att de deltogo i Adolf Fredriks
val, och äfven samtyckte, att i protokollet låta
inrycka den förklaring, att valet var enhälligt. En
gång slog likväl detta inflytande felt, vid den
namnkunniga 1765 års riksdag, då ett annat parti blef
segrande och hämnade sig på sina motståndare,
hvilka de sökte belt och hållet uttränga från
ärenderna. Icke nöjdt med alla de misshagliga riks—
rådernes aflägsnande, sträckte det äfven
förföljelsen till de mest ansedda af det fallna partiet inom
stånden, och Olof Håkansson träffades jemväl
deraf. Vid alla de föregående riksdagarna, sedan år
1734, företogs ingen omröstning inom ståndet vid
besättandet af talmansstolen, utan Olof Håkansson
ansågs alllid liksom sjelfskrifven dertill, och bans
medbröder hade enhälligt anmodat honom intaga
den. Nu deremot anställdes, i följd af Mössornas
bedrifvande, ett ordentligt val och klubban
öfverlemnades åt en annan. Fiendtligbeten gick ännn
längre och genom ett formligt beslut förvisades
Olof Håkansson från sitt stånd, såsom det
före-gafs, emedan han skulle hafva tadlat beslutet om
riksrådernes förafskedande. Den sluge mannen
hade för mycken takt och sjelfbeherskning, att
häröfver yttra något missnöje, väl vetande, att den
meningsvind, som nu blåste emot honom, snart skulle
vända sig. Så skedde det äfven. Mössorna
begagnade sin seger med för mycket öfvermod och
för liten återhållsamhet, för att kunna erhålla
varaktiga följder. Dä ny riksdag sammankallades till
1769, visade det sig att ban sett rätt. Ilans
landsmäns förtroende hade ej blifvit rubbadt af
den tillfälliga motgången; ban valdes åter till
riksdags-fullmägtig, och vid ankomsten till
Stockholm blef det icke fråga om att välja någon
annan till talman, än honom. Han fick likväl ej
länge glädje sig öfver lyckans nya solsken.
Redan förut sjuklig, tilltog bans svaghet ännu mera
under riksdagens lopp, och då denna, som
börjades i Norrköping, förflyttades till Stockholm,
afled han härstädes den 18 November nyssnämnde
år och begrofs i Riddarholmskyrkan, med den
högtidlighet hans personliga anseende och bans
embetes värdighet erfordrade. Grefve Fersen, som
varit den aflidnes vän och till hvars parti han
alltid troget slutit sig, visade honom sin aktning
derigenom, att han gaf sin väns stoft ett
hvilorum i Persiska familjens grafkor. — Olof
Håkansson var af ett gladt lynne, ett jemnt och redbart
väsen, hjelpsam, välvillig, godsint; men vän af
magien och icke glömsk af egna fördelar,
hvarföre han också efterlemnade en betydlig
förmögenhet. Af hans söner blef den äldste, Hakan,
bonde som ban, och riksdagsman vid 1772 års
riksdag. Den andre sonen,
Håkansson, Anders af, gick äfven den
politiska banan, men den stråt, som bans uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
