Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
204
HKlftenbrnk.
II ii 11 rigtningar.
å ömse sidor två balfruoda säten i berget, på
hvilka man i bedendomen tyckes hafva suttit, vid
silt offrande, innan man störtade sig utföre.
Derunder finnes en brunn eller damm, numera
igenvuxen, hvaruti de döda blifvit tvagne, och sedan
begrafne, i de många der befintliga bögar. Dalen
emellan Fläklan och Halleberg är af naturen så väl
förvarad likasom med murar, att man tyckes
vara långt säkrare der för en fiende, än i den
starkaste fästning.
HUIftenbruk kallas sådana arrenden, der
egendomens afkastning delas till hälften emellan
ägaren och arrendatoren, ehvad för öfrigt vilkoren
innehålla. Det kan nemligen inträffa, att ägaren
bidrager till hälften vid utsädet, saint i någon mån
deltager i utskylder och arbetskostnaden, eller
också att allt detta besörjes af förpaktaren.
Likaså kan betet vara deladt till hälften emellan
båda, eller tillhöra arrendatorn allena, o. s. v.
Hiilgbo, en bättre bebyggd egendom i Ahls
socken af Dalarne. På dess åker uppställde
bruks-skrifvaren Schedin (se Dal-uppror), år 1743, de
upproriske Dalkarlarne, och aftågade derifrån med
dem pä den sä kallade Kexbovägcn till Falun.
HKIlnryd, en socken med Äryd, belägen i
Hräk-ne härad af Blekinge län, Listers och Bräkne
förenade kontrakt af Lunds stift, J mil N.O. från
Carlsbamn, vid hafvet. Hit böra följande öar:
Tärnö, Joggesö, Hallo, Mjoö, Bockö, Horsö och
Lyckö. Emellan de stora skogarna och bergen
här i socknen finnas flere sjöar, hvaribland,
Tarm-lången , Kroksjön, I Valsjön, Melesjön, Sandsjön och
Ölsjön. Bland berg märkes: Walhall, en ättestupa.
Socknen hör till 2 kl. konsist, och har 2,050
invånare. Dess areal utgör 15,205 tunnl., af
hvilka 1,330 äro sjöar och kiirr. Adr. Carlsbamn.
Ilälleflinta, tät fältspat, är en bergart som
består af qvarts, fältspat samt andra silikater, och
förekommer af olika färg och utseende, rödaktig,
grön eller lefverbrun, på några ställen i riket,
såsom i Dannemora, Sala och Finnbergs grufvor.
HKlleflnudra, helgflundra, hällefisk (Pleuronectes
Hippoglossus), en mjukfenig benfisk, hvilken uppnår
högst betydlig storlek och ända till 700 skålp:ds
vigt. Han lefver på djupet af hafvet alla
årstider, utom vintern, då ban nalkas kusten för
fortplantningen, och inkommer då i Kattegatt; men
aldrig veterligen i Öresund eller Östersjön, han är
rofgirig och snål, samt fångas med krok på djupet.
H Hllekuopiiar, matgräs (Sedum album), en
mångårig växt, som förekommer på stenbunden
och bergig mark i de stora slättbygderna,
isynnerhet uti de nordliga och östliga landskaperna,
och kan användas som sallat.
Hällkistrtir är en benämning, som man nyligen
tillagt ett slags forntida grifter, bestående af på
bergsspetsar hopförda stora stenrösen, hvilka dölja
små af stenflisor eller hällar hopfogade kistlika
grafrum. Dessa visa sig vid undersökning tillhöra
en hell annan tid och folkstam än de vanliga
älle-kullarne, med hvilka man förut förblandat dem. De
äro alltid belägna på höga bergspnnkter, och
innehålla dels brända, dels obrända lik samt stic-
kande och skärande vapen af bronz, och någoo-
gång guldsmycken; men aldrig spår af jern eller
silfver. De äro således äldre än jemålderns
grifter, och måste tillskrifvas den Keltiska folkstam,
hvilken vi finna med sina bronzvapen utbredd
öfver vissa trakter af norden, under en tid långt fore
Asastammens invandring. Största antalet af
hällkistor träffa vi å Bohuslänska kusten och
skärgården, der nästan hvarje bergstopp bär ett
dylikt. Norr om Svinesund åter träffas intet enda
förr än på Norriges vestkust. Ifrån Bohuslän
utgrena de sig å ena sidan genom Dalsland till
Wermland, och ä den andra åter genom Norra Halland
öfver Småland, hvarförutan de sparsamt
förekomma i det öfriga Sverige. Det veterligen största
af sådana griflrör är beläget vid gården
Skeb-bervall i Oville härad i Bohuslän; det håller nära
100 stegs diameter. Det bekanta Kiviksröret i
Skåne, och den så kallade konung Tryggve* graf
utanför Sotenäs, äro båda hällkiströr. Vanligtvis
innehålla dessa griftlemningar blott en grafkista
från 7 till 4 fots längd; men stundom träffas
likväl 2 till 3 i samma rör. Kistorna äro med
mycken omsorg hopfogade, och täckas alltid af en
eller par större stenhällar.
Hiillristiiingar kallas de forntida
figurteckningar, hvilka man finner inhuggna i klippsluttningar
flerestädes inom Skandinavien, framför allt uti
Bohuslän. I norra delen af denna provins träffas
de till ett antal af ett par hundrade. Vidare
förekomma de på Dalsland, i Blekinge,
Östergöthland, Jemtland, på Gottland, Danska öarne och i
Norrige vid Sognefjorden o. s. v., ehuru ganska
sparsamt. De äro anbragta i släta, svagt
sluttande, bergshällar samt inhuggna till olika djup.
Figurerna föreställa skepp, menniskor, hästar,
nötkreatur, hjortar, hundar, foglar, ormar, tiäd,
vapen och redskap, m. m., och röja ofta en icke
ringa skicklighet hos tecknaren.
Ilufvudföresläll-ningarna äro slaglningar till lands och sjös, till
fots och häst, jagter, djurfängen, kärleksäfventyr
och andra händelser. Genom dessa foreställningar
och genom sin ålder, soin är bögre än runornas i
norden, kunna vi betrakta hällristningarna, såsom
de äldsta urkunder för vår historia, och i följd
deraf såsom våra mest intressanta fornlemningar.
Då likväl en del af figurerna omisskänneligen äga
en symbolisk natur, hvars klav ej utan alltför
djerfva gissningar kan bestämmas, blifva
förklaringar öfver dessa tafvelskrifter icke gerna
tillfredsställande. Det är också först i en senare
tid, som fornforskarne häråt egnat sin
uppmärksamhet, utan att ännu hafva hunnit något säkert
resultat. Till och med om dessa fornlemningar*
ålder har man tvistat. Några vilja tillskrifva dem
nordens äldsta inbyggare, hvilka saknade
kännedomen om metallers bruk. Denna mening måste
likväl alldeles förkastas, om man närmare
betraktar några af de större hällristningarna. Man
finner då tydligen, att de äro utarbetade med
jern-hackor, äfvensom att formen på vapenfigurerna,
särdeles stridsyxorne, bestämdt hänvisa lill
originaler af jern. Lägges härtill, alt skeppsfigurer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
