Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
226
Hökenatten.
HökKlia.
kapiten Jonas H., som förde jakten Vivat,
likaledes pä Peipussjön utsänd att rekognoscera, då
han anfölls af 200 Ryska lådjor. Han dref dem
flere gånger tillbaka med betydlig förlust; men då
fienden slutligen äntrat, salle ban eld på
krutdurken, sprängde sig sjelf i luften med alla ombord
varande, både egne och Ryssar, och hvarvid 20
lådjor förstördes af explosionen.
Hökenatten (Isl. Höku-nött) kallade våra
förfäder den längsta natten på året, eller den tredje
före jul. Denna höglid firades först på denna natt;
men framflyttades af konung Hakon Adalslen till
den nu brukliga tiden. Namnet härledes frän det
Isländska haki, det sista af någonting, den sista
långa natten, således den längsta. Hos
Anglo-sacbserna kallades samma natt modernatten.
Hölienberg, Åke, son till öfverstelöjtnanten
vid "gamla blå regementet", Lars Hök, hvilken år
1634 med fem sina söner på samma dag stupade
vid Winheiins eröfring. Åke var den elfte
sonen och tvilling. Född år 1616. Gick vid 13 års
ålder in i sin faders kompani som musketerare,
tjente upp sig till major, fick, under Carl Gustafs
krig mot Danmark, befälet öfver allmogen på
Dalsland, hade derunder en trälfning med Norske
generalen Bielke, som han slog på flykten och fråntog
fienden 4 metallkanoner och en mängd tross, blef
kommendant på Ryssås skans och adlad 16S9, då
ban antog namnet Hökenberg. Död 1691. En
ättling af denne stamfader är löjtnanten Itnut Erik
Wconc lf., född 1808, och bekant genom
uppfinningen af de s. k. vattenskidorna.
Hökeruin, fordom Högeruin, 2 mtl. säteri,
beläget i VVings socken af Elfsborgs län, vid sjön
Mogden. Ilar fordom varit kungsgård och betat
Wàderö, är upplaget i konung Erik XIII:s jordbok
bland Sveriges slott och län, och varit
beläget på en holme i sjön, samt blifvit i slutet af
lä:de århundradet bytt ifrån kronan mot Gudhems
kloster. Wäderö lär fordom varit befastadt, såsom
liggande nära riksgränsen. Midt emot bolmen
synas lemningar efler försvarsverk, samt ekpålar
efter en bro öfver sjöviken. Enligt gammal sägen
skall säteriet hafva tillhört slägten Blå, till
hvilken sägen en der befintlig runsten gifvit anledning.
Säteriet har sedermera ägts af slägterne Brahe, v.
Hyllen, Göthenstjerna, Sparre och Oxehufvud.
Hökkufvud, en socken, med Skepthammar (i
Upsala län), belägen i Frösåkers härad af Stockho[ms
län, Olands och Frösåkers förenade kontrakt af
Upsala stift, 1 J mil V. från Östhammar. I
konung Gustaf I:s tid skall bär varit en kungsgård
med namnet Hokhu/vud, som nu är prestgård."
Skärpningar hafva här blifvit anlagde på flere slags
malm, alla utan beständighet åt djupet. En
silfvergrufva arbetades i konung Gustaf I:s tid. År
1606 var Bogårdsgrufvan nedsänkt 24 famnar. Ar
1694 var den alldeles öde. Vid Vedicka by vanns
en tid kopparmalm och var en kopparbytta
uppbyggd här; men 1656 hade den redan varit
nedlagd några år. Jernmalm har blifvit bruten vid
Roddarne och Bogård. Socknen bör till 2 kl. reg.
Den består af 60 mtl. och har 1,181 invånare.
Dess areal ntgör 22,819 tunnl., af hvilka 580 äro
sjöar och kärr. Adr. Upsala.
Hök ock dufva, en allmän lek, som äfven
kallas Bo för Bisen. Leken utföres i fria luften. Till
dufbo väljes vanligen en förstuga, eller något
tjenligt uthus med rymlig ingång, eller ock utstakas
på marken ett visst område för samma ändamål.
En rask yngling väljes till hök och de öfriga
deltagarne, eller dufvorna, begifva sig i boet och
stänga igen dörren, så att höken kan obemärkt
söka sig ett gömställe. Är boet ute på marken,
vända sig dufvorna åt en sida och tillsluta
ögonen, medan höken gömmer sig. Derefter lemna
alla dufvorna boet och sprida sig omkring för att
söka, och så snart någon upptäcker höken, ropar
han: "hök, hök!" dä alla dufvorna skynda till boel.
Höken jagar dem och söker att fasltaga någon,
innan denne hunnit boet, der ban är fri. Blir
någon tagen, så gör äfven ban tjenst såsom hök,
gömmer sig, likasom första höken, och biträder
honom att fånga dufvorna. Härmed fortfares, så
länge någon dufva är qvar. Hökarne behöfva icke
bibehålla sina gömställen, till dess de blifvit
bemärkte, utan kunna basta fram, när de finna
tillfälle att gripa någon dufva. Sedan flere blifvit
hökar, kunna äfven flere springa fram på en gång;
men den som visat sig, och för hvilken dufvorna,
för den gången, varit i boet, måste förblifva
overksam, till dess alla öfriga hökar framkommit
och man ånyo gömmer sig. Om en hök förföljer
in i boet och blir gripen derstädes, anses ban som
dufva. Den som först blir tagen, skall vara
första boken, i fall leken förnyas. — Bo för bisen
lekes på samma sätt. Skillnaden är blott den, att
höken här far namn af bise. — Leken utföres
äfven enklare sålunda, att en gräns för boet
utstakas på marken; böken går utanföre och dufvorna
lemna boet, för att reta höken. Hvar och en som
tages blir bök, och biträder att jaga. Den först
gripne utgör första böken, då leken begynner ånyo.
llökugela (Strix funera), en roffogel af 14—15
tums längd, med temligen litet hufvud, smal och
långlagd kropp, lång vigglik stjert, öronen ovala;
ofvan brun med hvita fläckar, under hvit med
bruna tvärstreck, stjerten brun med hvit spets och
7 till 8 hvita tvärstreck; hufvudet och halsen
svartaktiga med små hvita fläckar; från bakre delen
af ögat går ett svart band kring örat ned på
sidan af halsen, och bakom detta en stor hvit fläck
samt der bakom på begge sidorna en svart fläck;
benen, ända till klorna, med yfvig, smutsigt hvit
fjäderbeklädnad; näbbens öfverkäk gul,
underkäken svartaktig. Förekommer egentligen i de
lägre fjälltrakternas skogar, men äfven i de
mellersta vestra delarne af riket; högst sällan och
endast vintertiden i de södra landskaperna.
Liknar i sitt lefnadssätt falken, flyger raskt och snabbt,
samt ser äfven på ljusa dagen, hvarföre hon också
då jagar sitt rof. Födoämnena bestå af råttor,
lemlar och foglar. Hon säges häcka på höga träd
och lägga 3—4 hvita ägg.
Hökülla, ett säteri om 1 mtl., med
underliggande lj. frälsehemman i Säfve och Backa socknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
