Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228
HUnsbKr.
Höpken.
örmagen, genom denna sjelfvilliga rörelse
söndermalas eller likasom tuggas deruti. De flesta lefva
i månggifte, så att en hanne har flera honor,
hvilka lägga många ägg, men blott en kull om
året. benämningen böns tillägges dock
företrädesvis i dagligt tal en enskildt artförändring af
denna ordning, nemligen Tama hönsen eller tuppen
(Gallus domestica), hvaraf en oändlig mängd
varieteter förekomma, hvilka alla synas vara
fram-bragta dels af Sonerats-luppen (G. Sonerati) eusam,
dels genom beblandning med üankiva-luppen (G.
Bankiva), hvaraf den förra lefver vild i Hindustan,
den senare på Java. Dessa äro af alla foglar de
mest kringspridda, och förekomma nästan i alla
länder samt ibland alla folkslag, och synas hafva
åtföljt menniskan sedan hennes första utflyttning
från deras gemensamma stamland, och, jemte
hunden, varit bland de första djur som hon bragt
under sitt välde. Ilos oss finnas de nästan
allestädes, äfven i fjällgårdar, och af många
artförändringar, af hvilka följande förekomma allmänt:
Tofs/löns eller topphöns, med en tät ruud
fjäder-tofs på hjessan, till färgen vackert spräckliga;
Fjöshenta höns, bantam höns, med starkt
fjäder-klädda ben och tår; Dverghons, ej större än
dufvor, med mycket korta ben; Dubbla sporrhöns,
med fem tår på hvardera foten. Mindre allmänt
förekomma följande hönsslag, hvilka ock utgöra
egna arter af tuppslägtet, nemligen: Spanska höns,
dubbelt så stora som de vanliga, och vackert
spräckliga; Podoliska höns, svarta med hvit fjäderkam
och framtill likasom afhuggna näsborrar;
liroll-Aöns eller perlhöns, med uppböjda eller
tillbaka-rullade fjädrar, vackert spräckliga och som lägga
fläckiga ägg, samt Gumphöns, med bel, ej taggig,
kam och utan stjert.
Httnsbär, hönson, holteblommor, skrubbär,
smörbär, svinbär (Cornus svecica), en buskaitad växt,
hvilken förekommer i fuktiga skogar, isynnerhet i
norra delen af riket; men äfven, ehuru sparsamt,
på andra ställen. Bären äro nästan smaklösa, och
hushållsnyttan är ringa.
Httnseliylte-skans i Almundsryds socken af
Kronobergs län. På ett näs emellan Hackeqvarns å,
som här kallas IIafhållen, och Harlgrepens
Löje-trog, en liten sjö, skall i bedendomen varit ett
slott, ined namnet Trojenborg, och en stad, Troja.
Det kallas nu gemenligen llönsehylte-slians. Här
bredvid ligger en gård, som ännu kallas
Troje-vxåla, och skogen deromkring Troja-skog.
Hönsguui nians vis». Denna bekanta sång,
hvilken innehåller en allegorisk framställning af
Svenska regenterne under Lutherska tidehvarfvet, har
till titel: "Hönsgumnians visa, som bon söng för
sig sjelf i Ilüoshuse, på Herregålen, när sista
Ka-lase var", är författad af kyrkoherden Olof
Carelius (se detta ord) och utkom i Stockholm år 1752.
Den har sedermera fått flera tillökningar och
fortsättningar (den sista till och med Carl XIV Johan
är af Ingelman); men hvilka likväl ej lyckats
återgifva dess ursprungliga naivitet.
Hönsliirs (Panica Crus galli), en ettårig växt,
hvilken förekommer såsom ogräs på fuktiga sand-
jordsåkrar i de södra landskaperna. Fröen äro
mjölrika och kunna användas till föda åt svin
och fjäderfä.
HOnsniug, ett bland befarna sjömän vanligt bruk,
att, vid passerandet af linjen, tropikeroe,
Gibraltars sund och vissa andra ställen, roa sig med
theatraliska föreställningar och dans, eller att med
vatten begjula den eller dem, som för första
gången befara dessa trakter.
Htfnssäter, säteri, beläget i Östcrplana socken
af Skaraborgs län, på nordöstra sidan af
Kinnekulle, 2 .j mil från Lidköping, består af 14
förmedlade hemman. Det underlydande godset utgör
16 £ hemman. Här finnes alunverk, anlagdt 1766
och sedermera betydligt tillbygdt. Säteriet har
ifrån början af 1500-talet och intill år 1795
tillhört slägten Stake, och sedermera innehafts af
slägterne Lenck, v. Hofstén och Hamilton.
Säteri-ägaren har patronat-rätt till Österplana församling.
■Ittusuuge kallas i Lappmarken den, som första
gången besöker marknaden i Arjeplog. Han måste,
såsom det heter, hönsa, det är beslå någon
traktering en afton. Inledningen till den förteckning
som upprättas öfver dem som skola hönsa, är af
ungefär följande innehåll: "Som en gammal, loflig
sedvana bjuder, att en hvar, som första gängen
vore anländ till denna sjö och uppstaden, skulle
hönsas, alltså erinras följande herrar, att i sådant
afseende prestera en butelj arrack och
trefjerde-dels skålp:d socker, samt ovägerligen infinna sig på
utsatt ställe."
HMnö, den sydligaste af Öckeröarne i Bohusläns
södra skärgård, är 4 mil lång och på det högsta
J mil bred. Den är i jordeboken uppförd till 4 £
mantal. Straxt söder oin denna ö ligger den
historiskt märkvärdiga Danaholmen.
Höpken. Denna ätt lärer ursprungligen
härstamma från England, flyttade öfver till Tyskland,
hvarifrån en, Nikias Haltzarsson H., borgmästare
i Stade, kom öfver till Sverige och adlades här
år 1649, samt blef regerings-råd i Brehmen. Der
föddes hans son,
Höpken, Daniel Nikias von, född år 1669,
ingick i kansliet, blef sekreterare hos Arvid Horn,
utmärkte sig genom sin brukbarhet och
befordrades år 1714 till stats-sekreterare i
inrikes-expe-ditionen, och fick år 1719 samma tjenst i den
utrikes. Han var upphofsman till mynttecknen, och
Görtz gjorde i detta fall ingenting annat, än
fortsatte och utvidgade hans plan. Han blef sedan
medlem af upphandlings-kommissionen, misstänktes
att tillhöra Holsteinska partiet; men undgick
tilltal, emedan han var i gunst hos drottning Ulrika
Eleonora, hvilken ansåg honom som en fiende till
Horn. Det var ban äfven och bidrog väsendtligt
till dennes första aflägsnande. När den mägtiga
mannen återfick sitt inflytande, vågade ban likväl
icke belt och hållet störta Höpken, utan sökte
aflägsna honom ur rådet, genom bans utnämnande
till president i kommerse-kollegium. Höpken
bibehöll likväl största delen af sitt inflytande-, men
utöfvade det mest genom Gyllenborg, hvilken ban
skjöt framför sig. IL upphöjdes till friherre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
