Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iduna»
IfU.
235
dal, der de sågo en stor hjord oxar gå på bete.
Glade häröfver, tänkte de nu göra sig ett dugtigt
mål, hvarföre de togo en af oxarne, slagtade den
och satte den på elden, för att kokas. När de
tyckte att oxen skulle vara nog kokt, togo de den
af elden; men funno att köttet var hårdt som en
sten. De påsatte den åter för att koka. Efter
någon tid aflyfte de den ånyo; men funno den
nästan hårdare än förut. I detsamma hörde de en
röst öfver sig och när de blickade upp, sågo de
i ett träd en ofantligt stor örn. Denne sade, att
han var vållande till alt köttet icke blef kokt;
men om de ville lofva bonom en andel deraf, så
skulle han nog laga att det snart blefve färdigt.
Åsarne lofvade det. Genast flög örnen ner ur
trädet och bortryckte af oxen båda låren och båda
bogarne. Loke, utom sig af vrede, tog en
jernstång och slog dermed efter örnen. Denne flög
dervid upp i trädet igen; men då Loke slog
andra slaget, fastnade ena ändan af stången fast vid
örnens klor och den andra vid Lokes händer,
hvarefter örnen började flyga, då Loke ovilkorligt
måste följa med, så att hans fötter släpades mot
stockar och stenar. Ilan trodde att bans armar
skulle slitas från axlarne. Förgäfves tiggde ban
den obarmhertiga örnen om försköning. Denne
svarade att ban ingalunda ville släppa bonom lös,
så vida ban icke lofvade att skaffa den sköna
ldu-na uti örnens våld. Loke lofvade det och örnen
släppte honom genast, hvarefter han återvände till
sina följeslagare, likväl utan att omtala örnens
fordran och det gifna löftet. Huru de tre
Åsarnes resa fortsattes och slutades omnämnes icke
vidare; men Eddan berättar, att pä den tid örnen
ntsatt, var Loke män om alt spela Iduna i bans
ägo. Ilan lockade henne att göra en lustvandring
nti en skog, der ban föregaf sig hafva funnit en
mängd äpplen, dem hon särdeles skulle tycka om.
Men på det bon skulle kunna jemföra dessa med
dem hon förut ägde, bad ban henne medtaga bela
asken. Då kom jätten Tjasse i en örns skapnad,
för att bemägtiga sig Iduna; ty det var ban som
hade pinat Loke och förargat Åsarne under deras
nyssomnämnda resa. Ilan tog genast Iduna och flög
bort med benne till sitt hemvist. I Asgård blef
en stor sorg och jemmer, helst som flere är
förgingo, innan man kunde upptäcka den bortröfvade
gudinnans vistelseort. Åsarne höllo råd, hvarvid
blef fråga om bvem som sett Iduna aldrasist. Det
upptäcktes att Loke hade varit i sällskap med
henne då hon vandrade ut i skogen, hvarifrån hon
icke mer återvände. Loke greps då och fördes
till tinget, der ban hotades med död eller bård
medfart, så vida ban icke ville säga hvar han
gjort af Iduna. Loke, skrämd oth feg, som ban
alltid var, lofvade söka Iduna i Jotunhem, så vida
Freja ville låna bonom sin falkehamn. Han fick
den och begaf sig i bastig flygt till Jotunhem,
der han ej fann Tjasse hemma i sin boning,
emedan ban både rott ut på sjön. Iduna var ensam
hemma. Henne omskapade Loke till en nöt, den
ban tog i sina klor och flög dermed bastigt bort.
Tjasse kom snart bem och blef utom sig af ra-
seri, då ban saknade Iduna. Skyndsamt iklädde
ban sig sin örnhamn och flög ut, i afsigt att
upphinna tjufven, hvilken frånstulit honom hans
högsta skatt. Åsarne, som sågo falken komma
flygande och tillika varseblefvo örnen, färdig alt
upphinna honom, buro till Asgårds mur en bel mängd
brännbara ämnen. Falken bade nu hunnit inom
muren, der ban nedsänkte sig, hvarvid han genast
återgaf åt Iduna dess verkliga gestalt, då bon
inom några ögonblick lyckligen anlände till och
välkomnades af de längtande Asynjorna. Men
Åsarne stodo qvar vid muren, för att passa på jätten.
Just som denne var i antågande, antände de sitt
bål, och när Tjasse nalkades muren, slog lågan
upp i hans vingar, så att ban ej kunde flyga
längre, utan nedföll qväfd af rök. Åsarne
dödade bonom tätt utanför muren; ty innanföre fick
intet blod flyta. Skade, Tjasses dotter,
iklädde sig en bel krigsrustning och begaf sig till
Asgård, i afsigt att hämnas sin faders död. Med
henne ingingo likväl Åsarne snart förlikning; ty
de ville icke strida mot en qvinna, och dertill en
bländande skönbct. Ilon blef Njords gemål och
moder till solguden Frej. (Se: Skade.)
Idvatten, ström, som i trånga farvatten löper
längs stränderna i motsatt rigtning med den, som
löper midt uti, hvilket, vid rodd uti dylika
farvatten, iakttages sålunda, att man får strömmen
med sig.
Idtt, lotsgård, 1 mil från Westervik, i Westrums
socken. Har fordom varit ett Folkunga-gods,
tillhörde derefter riksmarsken Torkel Knutsson, och
blef genom dess testamente, gifvet till Upsala
domkyrka. Riksens herrar bekräftade bär Westerviks
stads privilegier år 1437. Konung Christoffer af
Bäjern utfärdade äfven bär år 1444 privilegier för
samma stad. Ar 1466 led nämnde konung
skeppsbrott utanför Idö, under resan till Kalmar. Stora
rimkrönikan yttrar bärom:
"Hans skepp stötte och sänk i grund
Uthan för Ydöö på eu sleeu."
Ifvetofta, en socken, belägen i Willands bärad
och kontrakt af Cbristianstads län och Lunds stift,
2y mil O.N.O. från Christianstad, mil från
Sölfvitsborg, vid hafvet. Ar 1681 uti Henrik
Nessenii tid, som då var pastor i Ljungby och
Gualöf, blef Ifvetofta annex under Ljungby,
hvarmed Carl XI benådade pastorn för den skada ban
lidit under kriget, hvarförutan ban adlades och
erhöll namnet von der Weltering. Då ban 1683
aflidit blef Ifvetofta åter en egen socken. Den hör
till 3 kl. patr. pastorater och tillkommer
patronaträtten ägaren af säteriet Arvp (se detta ord).
Socknen består af 36<£ mtl. med 2,134 invånare.
Dess areal utgör 14,858 tunnl., af hvilka 3,255
äro sjöar och kärr. Adr. Cbristianstad och Årup.
IfU, en ö, utgörande en socken med Kiaby,
belägen i Willands bärad och kontrakt af
Christian-stads län och Lunds stift, 2 mil O.N.O. från
Cbristianstad, 1 J mil från Sölfvitsborg, uti Ifö-sjö,
der allmogen tror att man på flere ställen icke kan
finna botten. I denna sjö anser man det bekanta
slottet Brattingsborg varit beläget och sjunkit. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
