- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
246

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

246

Ingelstad.

Ingen.

sin "Ny Smålands beskrifning", att han 1829 fann
den klotrunda stenen nedrullad och en
potatiskällare gräfd vid foten. Ting hafva fordom blifvit
hållna på denna hög. Slätten och trakten
häromkring äro uppfyllda af grifthögar, kummel och
hallar-, deribland märkas Jätteplatsen , Katfvakullen,
Elfvarör, Kycklingehinan, Resestenarne, m. fl. samt
några hundrade famnar från sjön en
fornlemnings-plats, utmärkt genom en prydlig anläggning. I
trakten äro ännu flera benämningar bibehållna
efter konungasätet, såsom Kongsängen, Kongsladan,
Kongsmaden, Kongsbron och Kongsstigen.

Ingelstad, säteri. Se: Östra Thorsds socken.

Ingelstorp. en socken, med Walleberga, belägen
i Ingelstads härad och kontrakt, Cbristianstads län
och Lunds stift, 2J mil S.V. från Gimbritshamn,
lj mil Ö. från Ystad, vid hafvet. Socknen hör
till 1 kl. reg. Den består af 23 f mtl. och bar
845 invånare. Dess areal utgör 2,453 tunnl., af
hvilka 220 äro sjöar och kärr. Adr. Ystad.

Iugelsasen kallas en höjd i Karleby socken af
Westergötland, som sträcker sig flere hundrade
famnar i längden från öster till vester. En
höfding Inge skall hafva stupat i slaget på
Nyckel-ängarne, och vara begrafven härstädes.

Iugeuiani, Magnus, rektor scholæ i Upsala,
har derstädes år 1519 låtit trycka en Composita
verborum, hvilken icke är annat, än en
kompilation från ett Engelskt arbete.

Ingemar Wllsson, till börden Dansk, stod i så
bög gunst hos Magnus Ladulås, att han säges
hafva gifvit honom en af sina slägtingar till äkta.
Det säkra är, att konungens ynnest för honom,
tillika med gunstlingens öfvermod och trotsighet,
väckte förtrytelse bos andra af bans omgifning,
särdeles bos hans egna anförvandter, Folkungarne.
Då inga föreställningar hjelpte, hvarken bos
skydds-bcrrn eller skyddlingen, beslöto de missnöjde
omsider att sjelfva skaffa sig rätt, öfverföllo år
1278 Ingemar, som då vistades, tillika med
drottningen och hennes fader på Gällaqvist (se detta
ord), och mördade honom. Detta hämnades
konung Magnus längre fram, då ban bärtill fann
tillfället gynnande, låtsade vänskap med Folkungarne,
var deras gäst på Idön; men bjöd dem sedan till sig
på Gällaqvist år 1280, der ban lät gripa dem och
föra dem till Stockholm. Ilär blefvo Johan och
Hirger Filipsson, Johan Carlsson och åtskilliga
andra halshuggne; men Filip af Runby löste sig från
döden, genom öfverlåtelse till konungen af allt sitt
fasta gods.

Iugeinarsliof, en vacker egendom i Stockholm,
straxt innanför Roslagstullen, tillhörde
ursprungligen en Ingemar Frodbom, hvaraf egendomen fått
sitt namn. Ilan skänkte en del deraf åt en sin
trogne tjenare, Clas, hvilken del sedan kallades
Clas på Hörnet. På Ingemarshof uppbyggde
bergsrådet Sandels, i senare hälften af förra århundradet,
ett större boningsbus af sten.

Ingemo, Sst, en qvinna som blifvit vördad i
Göthaland, och ansetts såsom synnerligen god att
åkalla i allehanda boskapssjukdomar. Mellan Dala
och Ljunghem i Westergötland står en offerlund,

af folket ännu helig hållen, och invid densamma en
källa, kallad den heliga Ingemos källa.
Helgonasagan om den beliga Ingemo finnes ingenstädes
antecknad, och hennes lefnadshändelser äro
längesedan förgätna; blott en sägen om hennes
helig-bet och källans underbara kraft att böta sjukdom
bos både folk och kreatur, fortlefver bland
folket. Följande berättelse om den vidskepelse,
hvilken derstädes ännu i våra tider föröfvas
af de enfaldiga, bar från orten, på begäran,
blifvit ingifven till domkapitlet i Skara: "Af
våra förfäder hafva vi hört, alt Ingemo i sin tid
varit bållen för en belig qvinna samt på det rum
blifvit död och begrafven, der källan och
lunden nu äro, men hennes lik sedan fördt till Dala
kyrkogård och derstädes begrafvet. Ocb har
vidskepelse i många tider varit brukad vid samma
lund och källa, dock mer fordom än nu, sålunda
nemligen, att de först gått några resor kring
lunden och sedan till källan; somliga hafva druckit
af hennes vatten, och andra tvått sig deruti och
derefter offrat något penningar, nålar eller ett
stycke bröd, och àterigeo gått ut i lunden,
derstädes vid en gammal stubbe fallit på knä, gjort
bön och sedan på stubben offrat något af kläder,
som de sjuka nyttjat. Uti vår tid hafva vi
försport många utan vidskepelse hafva kommit till
källan, att dricka eller två sig, såsom vi ock
sistlidne pingstdagsnatten sett hafva. Men i fordna
tider hafver fallit mer offer hos källan, stundom
2 daler, men denna gång allena nio öre
kopparmynt." Vid denna källan har blifvit nyttjad
följande bön, soin de sjuka, knäfallande vid den
gamla trädstubben i lunden, brukat läsa:

"För den skull är jag kommen hit,
Att söka bot med största flit,
Vid denna brunn och denna lund,
Som mången gör i denna stund.
Dess heliga vatten jag dricker in,
Så ock bestryker skadan min.
Med knäfall för Sankt Ingemos tjäll
Gör jag min bön i denna qväll,
Och hoppas på de heligas nåd,
Af bvilkom hjelp visst kommer frå!
Tre resor går jag lunden kring;
Mitt ringa offer uti den ring
Nedlägger jag tarknämmelig
Och beder de låta behaga sig,
Min sorg alt lindra dag från dag;
Min lust är komma i förra lag!"

Ingemund, med tillnamnet: den Tyske, hvilket
ban erhöll af sina resor eller krigståg till
Tyskland, var en rik, mägtig och ansedd man under
Erik Läspes tid, och anses såsom stamfader för
Wasa-ätten.

Ingen liarnalek, när gamla gummor
dansa, elt skämtsamt uttryck, då man ser gammalt
folk företaga sig något, som icke anslår deras
ålder.

Ingen glädje utan sorg. Med detta gamla
ordspråk betecknas, att ingen lycka är så stor,
att ej menniskan bar något att klaga öfver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free