Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen.
Ingrid.
247
Ingen sorg nian syster, ett gammalt Svenskt
ordspråk, hvarmed förstås att sällan kommer
någon skada eller olycka ensam.
Ingermanland. Detta landskap afträddes
genom freden i Stolbowa år 1617 till Sverige,
under hvars lydnad det förblef tills det, under Carl
XH:s långa frånvaro efter slaget vid Pultava, åter
intogs af Ryssarne, och, genom Nystadtska freden,
slutligen öfverlemnades till dem. (Se vidare:
Stolbowa och Systadt.)
lngesinue, i gamla Svenskan detsamma som slägt,
hushåll, äfven tjenste/olk, hvarföre det heter i
Magnus Smeks bofartiklar: " T Ii a biudhom vi allom them
i wart ingesinne ärw." (Så befalla vi alla dem,
som höra till vårt bushåll). Torde härleda sig från
det Tyska: Gesinde.
Inge väld, berättas hafva varit en konung,
hvilken haft sin hofhållning på Ingevaldstorp vid
Drun-bemsbergets fot i Westergötland. Detta torde
dock vara en förblandning med Ingiald Illråda,
helst hans dotter säges hafva hetat Asa och varit
elak och trollknnnig.
Iugevaldsson, Johan, konung Magnus Ladulås
och hans son Birgers råd, lagman i Södermanland
från år 1293 till 1307, hvarunder han utgifvit
åtskilliga dombref.
Ingevasti, Petrus, född Dansk, blef, genom
drottning Margaretbas bemedling, biskop i
Westerås, hvilket synes deraf, att han år 1406, på
ett möte i Arboga, jemte erkebiskop Henrik,
underskrifva ett rörande bref, hvari anbålles om
sammanskott af bela riket till reparation af S:t
Britas bus i Rom, och år 1413 kallas han biskop
i Westerås och konung Eriks rådgifvare i Sverige.
Han lärer hafva dött omkring år 1415.
Ingiald, Braul Anunds son, fick tillnamnet
Illråda, hvilket betyder "genom illbragd rådande",
eller rådig, förslagen uti illbragder. På grafölet
efter sin fader lofvade ban, alt föröka sitt rike till
hälften på alla sidor. Härmed förstodo de
närvarande, att det skulle ske genom eröfringar i ärlig
fejd. Ingiald sjelf förstod det likväl annorlunda;
ty hans mening var, alt, genom list eller våld,
göra sig af med fylkeskonungarne, hvilkas magt och
besittningar inskränkte bans egna. Om natten,
efter grafölet, lät han derföre nedbränna det bus,
hvari det blifvit firadt, och här omkommo nu
konungarne Algoter, bans egen svärfar, och Yngvar
med sina tvenne söner, konungarne Sporsnialler och
Sigvarter. Desse voro likväl icke alla; men ban
fullföljde sin plan mot de återstående, mördade
Granmar och Hjorvard, och lät genom sin dotter
skaffa konung Gudrauder ur vägen. Då slutligen Ivar
(se detta ord) anryckte mot bonom, anställde ban
ett gästabud på kungsgården Renninge i Mälaren
och oin natten inbrände han der sig sjelf, sin
dotter och bela sin bofstat. För öfrigt var Ingialds
förfarande en statskonst i tidens smak; men
härrörde icke från blodtörst och lågt skadebegär.
Tvertom synes det hafva baft sin grund i en
djupare beräknad plan, att åstadkomma enhet och
kraft i styrelsen. En osäker nppgift omtalar ock,
att ban låtit samla den äldsta Uplandslagen, för-
modligen i afsigt alt göra den till en gemensam
gällande lag för hela riket. Icke heller omtalas
under hans regering några andra drag af
egen-mäglighet eller våldsamhet. Hans grafplats anser
Sjöborg, i dess "Samlingar för Nordens
Fornäl-skare", vara på Fogdön i Mälaren, hvarest
Ren-ningeborg var beläget, emedan ingen sägen eller
tradition gifver anledning förmoda, att ingialds
aska bortfördes, och att ban blifvit högad vid
Gamla Upsala, eller på något annat ställe. Också
finner man verkligen på Fogdön, på Ilusby ägor,
en så kallad kongsbög, hvilken med mycken
trovärdighet kan anses för Ingialds ättbög. Den har
360 alnar i omkrets, och är, likasom alla de
urgamla konungars griftställen, omgifven af
stensättningar och af flere mindre bögar, uti hvilka
hofmännen hvila. (Ingialds hög uppgifves och
beskrifves i Iduna, bäft. S, sid. 109.)
Ingiald, den äldste af konung Olof Träteljas
båda söner, med den Solöerska konungadottern
Solveig, blef faderns efterträdare i Wermland; men
regerade blott några år och dog barnlös.
Ingierd, dotter till Birger Jarl Brosa, blef
konung Sverker II:s andra gemål, och moder till
Johan I. I sitt första äktenskap bade Sverker haft
en dolter Ingierd, hvilken dog som abbedissa i
Wreta kloster.
Ingrid, dotter till Inge den Godes son, Ragvald,
med hans tredje gemål. Ingrid dog före fadern.
Denna prinsessa blef icke mindre än fem gånger
förmäld, nemligen 1) med Danske prinsen Henrik
Skatelär eller Skokul, hvilken stupade i slaget vid
Folevig; 2) med Norske konungen Harald Gylle,
som dog år 1137; 3) med Oltar Birting, hvilken
mördades i Nidarås år 1144, då ban om söndagen
skulle gå i aftonsången; 4) med Ivar Sneis och
5) med Arne af Stodrein. De tre sistnämnde
voro ansedde Norske herrar. Hon tyckes hafva
varit ett fruntimmer af mindre noggranna seder, som
hvarken afbidat den vanliga enkotiden, för alt
träda i nytt gifte, eller kanske ens den naturliga
dödens biträde, för att befria henne från sina män.
Sålunda fattade hon, i sitt första äktenskap,
kärlek för en ung man, anlade mansdrägt och följde
sin älskare till Ålborg på Jutland. Henrik
Skatelär, otröstlig öfver hennes förlust, reste då efter
henne och återförde henne. Kort derefter afled
han, och Ingrid skyndade nu att förmäla sig med
konung Harald, med hvilken hon beskylles för en
alltför nära bekantskap redan under sin gemåls
lifstid. Med sina fem män bade hon mänga barn,
af hvilka några äro bekanta i Svenska historien.
I första giftet blef bon moder åt Magnus
Henriksson, Erik den Heliges mördare, åt hans jarl,
Ragvald oeh åt Burislef, hvilken, efter Carl VII:s död,
sökte bemägtiga sig Svenska kronan. I andra
giftet bade bon en son, Inge, som blef konung i
Norrige, och i det fjerde Orm Ivarsson, hvilken,
under namn af "konungens broder", är berömd i
Norska historien, och äfven någon tid vistades i
Sverige bos sin halfbroder Magnus Henriksson.
Jemväl i det femte bade bon flera barn; men hvilka
icke vunno någon historisk märkvärdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
