Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252
Insekter.
Insjöar.
och likasom deras kropp något varmare än den
omgifvande luften, hvilken värme ökas genom
rörelse. De hafva tvenne stora orörliga ögon,
sammansatta af många serskildta ögonstenar,
sammanfogade som facetter, samt derjemte ofta
tre små rörliga ögon på hjessan, och framför
de orörliga ögonen två ledade trådlika spröt,
kallade antenner, hvilka åtminstone hos vissa insekter
äro lukt- och börsel-organer. Deras munn bar två
par käftar, fästade till höger och venster, det ena
paret ofvanför det andra, samt det öfversta,
hvilket får namn af mandibler, vanligen starkast,
hvaremot det andra kallas maxiller. Öfver
mandibler-ne befinnes öfverläppen (labrum), som består af
3:ne leder, hvaraf den yttersta kallas ligula. Vid
hvardera ändan af mandiblerne och maxillerne finnes
en ledad tråd, hvilken anses för känselorgan och
kallas munnlrådar, palpler, taster. Mandiblerne äro dock
ej tydligt utbildade bos andra än sådana insekter,
som kunna bita eller tugga, utan äro hos sådana
som blott förtära vätskor förvandlade till
sugred-skap, ofta bestående af en snabel eller tunga,
hvilken kan sammanrullas och är bildad af underläppen.
Kroppen består af flere afdelningar, tydligt
åtskilj-da frän hvarandra genom inskärningar,
insektio-ner, hvaraf klassens namn härrör; dessa
afdelningar äro vanligen tolf, stundom ända till mer än
200; men oftast äro ej alla utbildade. Fötterna
äro vanligen 6, och sitta ett par på hvar och en
af de bakom hufvudet befiutliga fullkomligt
utbildade afdelningarne, hvilka tillsammans få namn af
sköld eller harnesk, thorax, och enskildt kallas
efter den ordning de följa, framsköld
(pro-tho-rax), mellansköld (meso-thorax) och baksköld
(metathorax), samt äro sammanfogade af flere plåtar,
hvaraf en, kallad ryggskölden (scntellum),
framskjuter spetsigt ofvanpå mellansköldens rvgg eller
hos skalbaggarne mellan skalvingarne. Ben och
fötter utgöres äfven af flera delar, neml. höften (coxa),
som är ledad mot skölden; låret (femur), hvilket
vid höften bar en serskild del, kallad trochanter
eller stipula; skenbenet (tibia), och foten, vanligen
sammansatt af 5 delar, som tillsammans bilda
vristen (tarsus), hvars sista led är försedd med klor
(ungues). Det största antalet af insekter äro
äfven försedda med vingar, 4 till antalet, och
hvaraf det ena paret sitter på meso-thorax, det
andra på meta-thorax. Vingarne äro af
tvenne slag, neml. skalvingar (elylra) och hinn- eller
flygvingar (alæ). Vissa insekter äga begge slagen,
hvaraf de förra tjena till de senares betäckning,
andra hafva blott hinnvingar och stundom blott det
ena paret af dessa fullt utbildadt, del andra
deremot endast antydt genom de s. k. balanserstängerne
(balteres), t. ex. hos vanliga flugan.
Ilinnvingar-ne äro genomväfda med hårda greniga rör,
kallade vingnerfver, fördelade i bestämd ordning
deruti, samt hos fjärilarne belagda med fina, lätt
af-lossnande, ofta med lysande färgor försedda fjäll.
Insekterne framfödas antingen och vanligast såsom
ägg, hvilka utkläckas utom moderns kropp, samt
undergå derefter tvenne förändringar, innan de
blifva fullt utbildade. Ur ägget framkomma de neml.
till utseendet lika maskar, som endast äta och
växa, samt flera gånger ombyta hud, och kallas i
detta tillstånd larver. Sedan de, efter kortare eller
längre tid, blifvit full växta, uppböra de att äta och
hvila antingen stilla och orörliga i sin sista
budbetäckning, eller ock inspinna de sig uti ett bus
eller skal af silke ensamt, eller blandadt med
andra ämnen och kallas i detta tillstånd puppa.
Denna sista betäckning genombryta de sedan, efter
kortare eller längre tid, och framkomma då i full—
bildadt skick, för att para sig, lägga ägg och dö,
hvilket allt bos åtskilliga arter sker på ytterst
kort tid, stundom till och med på en dag.
Ofvannämnde insektemes förändringar från ägg till
larv, från larv till puppa och från puppa till full—
bildadt djur kallas deras metamorfoser, och då de
genomgått dem alla, sägas deras metamorfos vara
fullständig. Detta är dock ej händelsen med alla,
ty hos några utkläckas äggen inom moderlifvet, så
att de framkomma som larver, till och med såsom
puppor. Andra äro i alla tillstånd så lika, att
bela metamorfosen består uti en simpel
hudöms-ning, och den kallas dä ofullkomlig metamorfos.
De äro i allmänhet landtdjur, ganska få af dem
lefva i sött vatten; inga i salt. Deras
fruktsamhet är ganska stor; men betydligt olika hos olika
arter, så att då några, t. ex. termiten, lägga
öfver 8f>,000 ägg på en dag, lägga andra,
isynnerhet af flug-slägtet, endast ett eller två. Näst
termiten äro bien och bladlössen de fruktsammaste.
Antalet af de till denna klass börande arter är
ofantligt, och omkring 60,000 äro redan
bestämda; men hela antalet anses uppgå till 10 gånger
denna summa. Ilos oss finnas omkring 10,000
arter. Insekterna indelas i 8 ordningar, nemligen:
skalbaggar, rätvingar, skinnbaggar, fjärilar,
sländor, steklar, tvåvingar och krypare (se dessa ord),
och läran om dem i sin helhet får namn af
Entomologi.
Insjtt grufvor och kopparverk, i Äbls socken af
Stora Kopparbergs län. Grufvorna hafva tidtals
varit brutna och öfvergifna. Agas af Falu
bergslag, hvilken senast arbetat desamma; men nu upphört
dermed. Guslaf Schedin, anförare för den
upproriske Dal-allmogen 1743, då den tågade till
Stockholm, var bokhållare här vid Insjö kopparverk,
och bar ännu anhörige i orten.
Insjöar. Sveriges förnämsta insjöar äro
(norrifrån): 1) i Lappland: Torneå trösk, Stora
Luleå-vattnen (9 mil i längd), Horn-Avan, Stora
Winde-len och Stor-Uman; 2) i Jemtland: Storsjön (1,020
fot öfver hafvet och 9 mil lång); 3) i Dalarne:
Siljan (570 fot öfver hafvet, 5 mil lång, 3 mil
bred och 2qv. mils areal), samt Norra och
Södra Barken; 4) mellan Upland, Westmanland och
Södermanland: Mälaren, Sveriges vackraste insjö
(2 fot öfver hafvet, 12 mil lång, 8£ mil bred
och 12 qv. mils yt-innehåll, förutan de i
densamma belägna större och mindre öar samt bolmar,
hvilka sägas vara 1,300 och utgöra omkring 6
qv. mil). De märkligaste af de många mellan
öarne belägna fjärdar äro: Björkfjärden, Prest fjärden
m. fl. mellan Upland och Södermanland, Westerås-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
