Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inskrifning.
Installation.
253
fjärden, Granßdrden, Blacken, Gallen, m. fl.
mel-lao Westmanland och Södermanland. Vid Målarens
stränder ligga S städer, många kyrkor samt mer
än 200 slott, kungsgårdar och säterier. 5)
Mellan Södermanland och Nerike: Hjehnaren (70 fot
öfver hafvet, 7 mil lång, 4J mils areal); 6)
mellan Nerike, Östergötbland, Småland och
Wester-göthland: Wetlern (295 fot öfver hafvet, 15 mil
lång, vid pass 4 mil bred och 17 qv. mils
areal-vidd). Denna sjö är utmärkt af flere egenheter,
t. ex. dess vatten, som är särdeles klart, stiger
och faller på vissa ställen mycket hastigt utan
märkbara yttre orsaker och ofta brusar del ined
häftig sjögång, fastän det på landet dervid ännu
är lugnt; 7) mellan Wermland, Dalsland och
Westergötland: Wenern (147 fot öfver hafvet, 14
mil läng, 7 mil bred och nära 48 qv. mils
ytinnehåll). Den södra delen kallas Dalbosjun. Af
dess många vikar är betydligast: Kinneviken och
Dettern, som begge gå in på Westergötland.
Som en egenhet bos denna sjö märkes, att
vatten-böjden är mycket föränderlig, ända till 10 fot,
dock under ett år sällan mer än 4 fot. 8) Mellan
Wermland, Nerike och Westergötland: Skagern
(2 mil lång och I j qv. mils areal).
Inskrifniug äger vanligen rum, så snart någon
inträder i ett samfund, eller såsom tillhörande ett
offentligt verk, samt brukar ofta vara förenad med
vissa afgifter. Hvad serskildt beträffar
handtverks-lärlingars inskrifning i skrået, kan delta icke
komma i fråga, sedan skråen blifvit uppbäfna, genom
handtverks-ordningen af d. 22 Dec. 1846, utan
beror nu lärlingars antagande på enskildt
öfverenskommelse med mästarne.
Inskriptioner och öfverskrider måste, om man
vill göra sådana på kyrkor, underställas kongl,
vitterbets-, historie- och antiqvitets-akademiens
pröfning, enligt koogl. kungörelsen d. 20 Mars
1786, och vid kyrkors utvidgande och
ombyggnad, bör alltid öfver stora dörren inristas årtalet
när sådant skett. Äfven inskriptioner på
grafvårdar, hvilka uppresas i sjelfva kyrkorna, böra förut
underställas och gillas af nämnde akademi, som
ock bör biträda med författandet deraf, om så
begäres
■ nsockne- eller veckoilngs-heiuuiaii kallas de
hemman, som ligga utom gränsen af den sätesgård
hvarunder de lyda; men inom samma socken.
Installation kallas den akt, hvarigenom
kyrkoherde offentligen insättes i sitt embete, i hvad art
pastorat soin helst, sedan ban i laga ordning blifvit
utnämnd, saml aflagt embets-ed inför dom-kapitlet.
Buller i sina "Historiska anmärkningar om
Kyrkoceremonierna’’, kallar denna akt Inveslitura och
Intro ludin. Med installation bör ej länge fördröjes,
dock behöfver den icke ske uti prebende-paslorat,
till hvilket man är berättigad, i kraft af
annan tjenst, emedan installation till sjelfva
huf-vud-ljensten är tillfylleslgörande. Installationen
var i början icke åtskiljd från prestvigningen.
Lucas gifver tillkänna, att när apostlarne med
bänder* påläggning och böner förordnade prester,
inställde de dem härmed äfven i församlingen. På
samma sätt tillgick det jemväl vid Nicenska
mötets tidsålder. Biskopen reste till den lediga
församlingen, och vigde samt inställde den utvalde
läraren. Men sedan de, som ville blifva prester,
begynte, i Leo den stores tid år 450, på vissa
årstider, besöka biskopssätet, för att invigas till
prediko-embetet, blef det en serskildt förrättning, att
den kallade och vigde personen skulle installeras i
den församling, hvilken ban borde betjena. Straxt
efter reformationen i Sverige skedde installeringen
med ganska få ceremonier. Biskopen utfärdade
det så kallade Inslällelse-brefvet, hvilket innehöll,
att presten var ordentligen kallad, förhörd och
stadfästad till preste-einbelet, samt beordrad till
kyrkoherde öfver den eller den församlingen.
Samma bref lemnades till prosten eller någon annan
närboende prestman, hvilken, på en helgdag,
uppläste det för församlingen, med förmaning, att
åbö-rarne skulle vara sin nya kyrkoherde "efter Guds
ord hörige och lydige", samt till bans uppehälle
utgöra all den del, hvartill de voro pligtige. I
följande tider blef denna handling vidlyftigare,
såsom det synes af Laur. Paulini Gotbi egenhändiga
anmärkningar öfver kyrkolagen; men huruvida
detta formulär varit antaget öfver bela riket, är icke
kändt. En kyrkoherde i Wieslanda af Wexjö stift,
vid namn Nicolaus Ringius, bar beskrifvit sin
in-stallering sålunda: "A:o 1665 in Nov. blef jag
korad och väld till kyrkoherde i Wisslanda,
förmedelst Herrens Landsböfdingens Herr Mauritz Posses
gunstiga befordran, och mine Erevördise Förmäns
samtycke, och Socknarnes enhälliga kallelse. Och
1666 d. 7 Jan. blef jag af Erev. Ilerr Mag. Jona
Zepbyrinus, Pastore Wexionensi, till kyrkoherde
insatt, som följer: l:o Hade Mest. Jon et
märkeligt tal til Församlingen, sedan min confirmation
ifrån Capitlet var upläsen. Och förmantes
Församlingen til hörsamhet och lydno emot mig, såsom
ock troligen utgöra sina gamla sedvanliga
Preste-räntor och utgifter, och hvad mer, som
nödvändigt var. Der til hela Församlingen svarade: ja
gärna. 2:o Sedan, en alfvarsam förmaning ti) mig,
huru jag med trohet, alfvarsamhet och flit mit
embete förvalta skulle. Dertil jag svarade: Gärna.
Derpå Hans Erev. intonerade: Veni S. Spiritus.
Derefter lästes en bön. När Hans Erev. sig med
Församlingen uprättade, lefvererade han mig
in-signia. l:o Kyrkonyckeln, gaf dermed tilkänna om
Embetsens nycklar. 2:o Handboken, till teckn, at
förrätta de actus, som den innehåller. 3:o Kalken
och Disken, explicerandes, hvad det hade at
betyda. 4:o Psalmboken, hvad dervid var at märka.
5:o Biblia Sacra. Hvarpå ban ronfirmerade och
antvardade mig församlingen, och sedan med
Wäl-signelsen slutade. Scriptum Oby den 1 Maji 1666."
— Omsider utfärdades i kyrkolagen 1686 en
allmän föreskrift för installationen, med hvilken den
i 1809 års bandbok nära öfverensstämmer.
Installationen bör rätteligen ske af biskopen, eller ock
af prosten, som förordnas dertill af biskopen.
Församlingen tillkännagifves 8 dagar förut, att den
skall försiggå; och några närmast boende
kyrkoherdar anmodas att dervid biträda såsom
assisten-Del. II. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
