Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IwaDgorodi eröfring.
Jacob.
259
Iwangoroda eröfring. Sedan Pontos De la
Gardie i September 15S1 intagit Narva, vände
ban sig emot Iwangorod, en vid floden Welikas
ntlopp af tsaren Ivan I anlagd stad, uppkallad
efter bouom. Slottet besköts och uppfordrades.
Ryssarne begärde tre dagars betänketid,
hvilken de erhöllo, och efter dess slnt uppgåfvo
de stadeo mot vilkor af fritt aftåg. De voro
3,000 man och deribland många förnäma. När
de marscherade ut mellan Svenskarnes leder,
vårdade de sig icke se sina fiender i ansigtet, utan
blickade dels mot himlen, dels mot jorden under
täta korstecken. Bland annat byte tog De la
Gardie bär tvenne stora, väl arbetade, metallkanoner,
som förvaras på Gripsholm. (Se: Gallen och Suggan.)
■ var Benlüa, Bagnar Lodbroks äldste son med
bans andra gemål, Aslög, blef, efter sin fader,
konung i Northumberland. Sitt tillnamn fick ban
förmodligen af sin vigbet och smidighet, hvilken
var så ovanlig, att han tycktes icke äga något
ben i kroppen.
Ivar Jerivarason uppgifves såsom bror till Erik
den Helige och stamfader för Bondefamiljen.
Ivaraka och I.oitbrokska ötterne. Ehuru
dessa äro tvenne serskild|a bus, kunna de likväl icke
gerna åtskiljas. Det förra förmenas bärstamma
frän Skjuld, Odens son, som var konung i
Danmark eller i Ledro. Det andra bärleder sitt
ursprung ifrån konungarne i Holmgården, och
möjligtvis från Sigurlam, Odens son, som regerade i
Gardarike, eller Ryssland. Enligt Wilde, voro
regenterne af dessa ätter följande: Ivar Vidfamne,
Harald Hildetan, Randver, Sigurd Ring, Eisten
Beli, Ragnar Lodbrok, Björn I Jernsida, Erik II,
Refil, Erik III, Björn II, Erik IV, Rjörn III på
Håga, Emund I, Erik V Väderhatt, Olof I, Björn
IV, död 933; Ring, död 937; Olof II, död 964;
Emund II, Erik VI Segersäll, död 994; Olof III
Skötkonung, (odd 981, död 1026; Anund Jakob,
konung 1026, död omkring 1051, samt Emund III
Gammal, död 1056.
Ivaraten, en af Kölens högsta toppar, i Luleå
Lappmark, pä riksgränsen.
Ivar ftitråben skall hafva varit Gottländningarnes
ombud då de beslöto förena sig med Sverige, på
det sättet, att de väl erkände Svenske konungens
Öfvervälde; men likväl utgjorde ett sjelfständigt
samhälle, styrt efter egna lagar. De skulle be-
tala konungen en årlig skatt af 60 mark silfver
och deltaga i hans bärfärder; men kunde befria
sig derifrån med 40 mark penningar för hvarje
snäcka eller fartyg.
Ivara adde, fordom ett fäste, har varit
beläget på en holme i sjön Krön och vid foten af den
höjd, på hvilken Södra Wi kyrka, i Kalmar län,
är belägen. En gammal tradition förmäler, att
denna holme fordom varit bebodd och befästad af
en mägtig man, vid namn Ivar, som bekrigat och
öfvervunnit sin broder Krön eller Kröning,
hvilken haft sin borg på holmens andra ända, kallad
Krönsborg.
Ivar Vidfamne eller Vidfarne, den
vidtom-famnande eller vidtbereste, son till konung
Gud-raud i Skåne och stjufson åt Ingiald Illrådas
dotter Asa, ryckte, för att hämnas sin faders död,
med en bär emot Ingiald, samt blef, sedan denne
afbändt sig lifvet (se: Ingiald), herre öfver
Sverige, Danmark, en del af Neder-Sachsen,
Northumberland och flera andra vid Östersjön belägna
länder. Var en djerf, modig, statsklok, ärelysten
och om medlen liknöjd regent. Genom en nedrig
anläggning retade ban Danmarks samkoiiungar,
Hö-rik och Helge, mot hvarandra, gaf sin dotter,
Au-da, icke åt Helge, hvilken hon älskade, utan åt
Rörik, soin var henne likgiltig, uppdrog likväl åt
Helge, hvilken ban inbillat motsatsen, att föra sin
broders brud till honom, i det hopp, att kärleken
härunder skulle taga ut sin rätt öfver pligten. Då
denna beräkning likväl slog felt, inbillade ban
Rörik, att detta verkligen gått i fullbordan, förledde
denne att mörda Helge och lät sedan nedhugga
Rörik, för att, såsom ban påstod, hämnas den
oskyldige Helges död. Auda räddade emellertid
sin son, Harald, undan morfaderns stämplingar,
genom sin flykt till konung Radbart i Holmgàrden,
med hvilken bon förmälde sig. Detta gaf nu Ivar
en önskad anledning till ett krig med Radbart. Men
här var målet satt för hans planer; ty då ban med
sin flotta anlände till Karelen, förleddes ban af
sitt häftiga sinne att sjelf afhända sig lifvet. (Se:
Horder.) Ivar blef den egentlige stamfadern för
Ivarska och Lodbrokska konunga-ätterna, hvilka i
300 är innehade Svenska thronen och utgingo med
Emund Gammal.
I vi, i gamla Svenskan detsamma som öfver,
hvaraf Ivirmdn: förmän.
J.
Jacob, grefve af Halland, son till Halländske
grefven Nicolaus, deltog på ett verksamt sätt i de
orolighelcr, hvilka skakade norden i slutet af 13:de
och början af 14:de århundradet. Ilan anförde år
12 76 den Danska krigshär, hvilken då inryckte i
Sverige, för att understödja hertigarne Magnus
och Eriks uppror mot deras broder, konung
Waldemar Birgersson. Efter återkomsten ifrån delta
fälttåg, fann ban flera anledningar till missnöje med
sin konung Erik Glipping, af hvilka den vigtigaste
var ett misstänkt förhållande emellan den senare
och grefve Jacobs gemål, hvarföre han föronade
sig med flere missnöjde och mördade den sofvande
konungen, i Finderup på Jutland år 12S6. För
detta brott dömd fridlös öfver bela Danmark,
flyktade han till Norske konungen Erik Presthatare,
som förlänade bonom Kongabells slott, samt
hjelpte honom att befästa Hunebals fäste vid Kongs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
