- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
271

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ierhO.

Jern.

271

skaffa sin spända bnk lindring derigenom, att ban
trängde sig emellan tvenne tätt hopslående
trädstammar, o. s. v. Dess parningstid skall inträffa
i Januari, och bönan föder i Maj en eller två,
sällan tre ungar, uti någon otillgänglig
bergsklyfta. Man anträffar dem ganska sällan, och äfven
om de fångas mycket späda kunna de aldrig
fullkomligt tämjas. Så väl i anseende till den
skada som jerfven åstadkommer genom sin
rofgirig-het, särdeles för Lapparne, hvars renar ban
nedgör och hvars matförråd ban ofla plundrar uti
deras s. k. stabur, som ock för sitt vackra och
kostbara skinn, fångas och jagas ban på flera sätt,
dock kan man ej vid dess jagande begagna hundar,
emedan dessa sky for den odrägliga stank som han
sprider, ehuru de med lätthet upphinna honom.
Lapparne förfölja bonom om vintern på skidor,
och då de upphinna honom dödas ban med spjut.
Dessutom fångas ban i slagjern, samt dödas med
luder och med ett eget giller, kalladt jerfgiller,
som består af cn båge af träd, i hvilken ett med
hullingar försedt spjut är fästadt, hvars spets går
ut genom ett hål på ett bräde, hvarpå betet är
fästadt med en tråd, så att då gillringen går lös
spjutet träffar jerfven i bröstet. År 1842
utgjorde utförseln af oberedda jerfskinn 12 skålp.,
införseln deremot 6 skålp.

JerfsO, en socken, belägen i södra Helsinglands
fögderi af Gefleborgs län, Helsinglands vestra öfre
kontrakt af Upsala stift, 8J mil N.V. från
Söderhamn. Socknen hör till 1 kl. konsist. Den
består af 1401 mtl. och har 4,396 invånare, på en
areal af 184,680 tunnl., af hvilka 26,400 äro sjöar
och kärr. Adr. Dollnäs.

Jerfälla, annex till Spånga, beläget i Sollentuna
härad af Stockholms län, 2 mil N.V. från
Stockholm, vid Mälaren. Här märkes: Jakobsberg, 5
mtl., har tillhört slägterne Düker, Bark, m. fl.
Gorvaten, 2£ mtl., har i fordna tider varit ett
furstligt gods och tillhörde Carl X:s broder,
hertig Adolf Johan. Skälby, 2 mtl., Säby, 2 £ mtl.,
jemte åtskilliga torp. Kalihalt, Ingelbacken.
Socknen har 781 invånare på27j mtl. Runstenar
finnas vid kyrkan, vid Vible och Sylta. Arealn
utgör 9,211 tunnl., af hvilka 280 äro sjöar och
kärr. Adr. Stockholm.

Jerle, jernbruk i Nora socken af Nerikes län,
vid Jerle-àn, som erhåller sitt vatten från Nora
med flera ofvanliggande sjöar, och flyter vidare
förbi Axbergs hammare, genom sjön Väringen till
Arboga; bruket är beläget 3^ mil från Örebro,
1 mil från städcrne Nora och Linde, bar 2
härdar och 933 skepp:d 6 Iisp:d privil. årligt smide
af dels eget, dels köpt tackjern. Äfven finnes
manufaktursmide vid bruket. Afsätlningsorten är
Stockholm. Hammarskatten utgör 9 skepp:d 6 lisp:d
13 skålp:d. Jerle qvarn ined 3 par stenar och
Jerle skattlagde tullsäg äro anlagde vid Jerle-ån.
Drottning Christina ernade här vid bruket anlägga
en stad, såsom ett beqväinligare ställe dit
städer-ne Nora och Linde skulle flyttas. Privilegier för
densamma uppsattes 1642. Bruket har tillhört
lagmanuen S. E. Geijer och äges nu af dess arf-

vingar: C. af Forsell, L. E. Wedberg och
enkefru E. Wennberg. Smidesstämpeln är C 11 Æ.

Jern ocli JeriiftirKiliingen. Jernet är en
allmänt bekant elektro-positiv metall och ostridigt
den nyttigaste af alla, enär dess användande
utgör ett oeftergifligt vilkor för menskliga kulturens
framskridande och alltid hållit jemna steg med
denna. Ehuru redan bevisligen kändt omkring
2,000 är före vår tideräkning, bar det dock icke
varit så länge kändt och begagnadt som de ädla
metallerna, samt koppar och bly, dels emedan det
aldrig, eller åtminstone högst sällan, förekommer
gediget, och då endast såsom meleorjern, d. v. s.
uti sådana stenmassor som nedfallit ur luften,
areo-lither eller meteorstenar, dels emedan dess malmer
äga ett föga i ögonen fallande utseende och
således i det längsta blifvit förbisedda, dels ock
emedan till dess utbringande i metallform erfordras en
hög värmegrad, till hvars frambringande nödiga
medel länge saknades. Det ersattes derföre
ganska länge af koppar, samt till och ined af en
legering utaf koppar och tenn (brons), så att ännn
under Trojanska kriget vapen af koppar voro de
vanligaste, af jern deremot bögst sällsynta. Men
sedan det en gång kommit i bruk och dess
utbringande ur malmen blifvit allt mera lättadt, bar
dess användande i oerhörd grad tilltagit och detta
isynnerhet under senare årtionden, dä
förbrukningen deraf blifvit mångdubblad, genom dess
begagnande till jernvägar, jernfartyg samt byggnader,
monumenter och otaliga artiklar, hvartill fordom
sten och träd uteslutande användes. Allmännast
finnes jernet i naturen syrsatt, uti våra vanliga
jernmalmer. Jernet ingår i dem a) såsom oxidul.
Sådana malmer äro mer och mindre ståltäta,
gryniga, glänsande, svarta eller svartgrå och gifva
dylikt pulver vid rifning, samt dragas af magneten
och befinnas stundom sjelfva vara magneter. De
innehålla likväl icke endast oxidul, ulan den
kemiska föreningen af oxidul och oxid, och kunna
kallas larningsmalmer, Tör deras likhet i
sammansättning med talktärningar. Uti ilen hvita jernmalinen,
hvilken allmänt kallas sldlmatm, är jernoxidulen
förenad med kolsyra, och i denna förening drages den
ej af magneten; men malmen innehåller dessutom
olika proportioner af kalkjord, manganoxidul och
stundom äfven talkjord, likaledes i förening med
kolsyra, b) Oxid uti do så kallade
b/odslensmal-tnerna, hvilka gifva rödt eller rödbrunt pulver vid
rifning och ej dragas af magneten, c) Såsom
jern-oxidhydrat, hvartill höra sjo- och myrmalmer, samt
de isynnerhet på utrikes orter förekommande
mångfaldiga ockror, jernleror och jerustenar, hvilka
ligga lagervis uti flöts eller flodlägriga berg och
emellan lager af stenkol. Malmerna bestå dock ej
belt och hållet af ofvannämnde ämnen, utan
innehålla derjemte större eller mindre qvantiteter
fremmande inblandningar, såsom kiselsyra, jordarter, m.
m. i form af inblandad gångart, och derpå beror så
väl deras olika rikhaltigbet, som olika förhållande vid
utsmältningen. Jernet förekommer äfven i
naturen förenadt med svafvel (svafvelbundet) i olika
proportioner, under namn af svafvelkis, magnetkis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free