- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
274

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

274

Jern.

Jern.

1637 ålderman öfver belgmakeriet och öfver
ham-marsmidet, derefter bergsfogde, och år 1640
bergmästare öfver Öster bergslagen, Gestriklands och
sedermera tillika öfver Uplands bergmästaredöme,
och slutligen assessor i bergsanitet, lian
föranledde äfven sin svåger, A. Angerstein, att inflytta
ifrån Regenstein år 1639, då ban medförde
åtskilliga hammarsmeder, bland hvilka må nämnas,
sedermera åldermannen Ilindric Hentzel, hvilken
inrättade stängjernssmidet vid Norn, Thurbo och
Vikmanshytte bruk i Hedemora socken, och
uppammade lärlingar, hvilka af StelTens
kringsändes till andra bruk. Att likväl utskeppning
fortfor af både osmund och tackjern, synes af
förbuden uti drottning Christinas
hammarsmeds-ordningar ären 1637 och 1649; men intet vite eller
straff utsattes deremot och emot utförsel af
jern-malm, förrän år 1739. Vallonsmidet deremot
bragtes på en gång i full verksamhet genom en
enskild man, Louis De Geer (se detta ord), hvilken,
redan van alt se och utföra företag i stort, samt
ägare af Finspong, Godegård, Skyllberg, Leufstad,
Österby, Gimo, m. fl. bruk, införskref smältare,
masmästare och bammarsmeder, jemte byggmästare,
kolare och andra handtverkare ifrån Flandern,
eller landet emellan Lüttich och Namur (l’ays de
vallons), hvilka, emellan åren 1643 och 1650,
bosattes dels vid Roslags bruken, dels vid andra bruk,
der de också förbättrade tysksmidet. — Sedan
soarlsmidet något mer än 270 år varit godkändt
och begagnadt inom riket, tyckes det nu böra
hafva hunnit så långt, att det kunde räknas ibland
våra mest utvidgade och fullkomnade näringar.
Alla handteringar hafva likväl deruti delat ett
lika öde, att de icke på en gång, utan efterhand
vunnit tillväxt, i den män som folkmängd, behof
och kunskaper tilltagit, flere bandgrepp blifvit
pä-funne och förbättringar derigenom uppkommit.
Inom vårt land, der andra vigtiga näringar icke
heller nog tidigt hunnit till förkofran och stadga, bar
man ock kommit senare i behof af svartsmidet än
på andra orter, der en större folkmängd,
näringsflit, mera allmänt nit samt flere uppmuntringar och
gynnande omständigheter påskyndat dess framsteg.
Första behofven deraf uppfylldes af Lybeckarne,
och under deras välde kunde inga Svenska
manufakturer uppstå, icke en gång fä anses såsom
nyttige och nödvändige. De första anläggningar
till svartsmide kunna, så vidt inan derom fått
kunskap, räkna sin början från 1500-talet. Vid
medlet af delta århundrade funnos vid Kroppa, numera
Storfors bruk, flere smedsbandtverkare, och ej långt
derifrån, vid Hennike hammare, förfärdigades
vågbalkar, sågblad, ankare, m. m., och vid
Ilätte-elf brändes och bereddes stål af en Tysk
stålarbetare. Vid Finspong och på flera ställen funnos
dylika inrättningar. Under religionsförföljelserna i
Frankrike vid slutet af sextonde århundradet, togo
åtskilliga protestantiska arbetare sin tillflykt hit,
ibland hvilka nämnas plåt-, bleck- och
dragsmeder samt tråddragare. Såsom en följd af konung
Gustaf I:s grundläggning till rikets välmåga,
tillskyndades konung Carl IX äfven för sina stora

omsorger den hugnad, att, under dess senaste
regeringsår, något af spjell-, rör- och
harneskplåtar, spik och hästskor utskeppades. Sedermera
blefvo af Gustaf II Adolf och Carl X utländske
uti bergs- och jernhandteringens alla grenar,
för-farne män införskrifne; äfvensom många familjer,
isynnerhet utaf Tyska arbetare, enligt hvad redan
nämndt är, inflyttade emellan ären 1643 och 1650.
Dessa arbetare fördelades till Carl Gustafs stad vid
Eskilstuna, Jäders bruk vid Arboga, hvilket redan
var i full gång år 1649, Norrtelge, hvarest
gevärsfaktori anlades 1626, Börsjö bruk i
Östergöthland, på hvilket ställe spiksmide för
vatten-hammare inrättades 1640, Ortala och Wira i
Roslagen, Säther, Wedewoog, Söderfors ankarbruk,
llockbammar, Stensta, Ferna, Godegård och flere
ställen. Vid samma tid infördes, genom
förutnämnde Valtoner, det uti Godegårds, Kjcllmo och
angränsande socknar af Nerike och Östergöthland,
äfvensom uti socknar af Jönköpings län,
Westergötland och Dalarne, gångbara handsmidet af spik,
hästskor, söm, liar, pann- och blecksmide, jemte
beredningen af jerntråd. Konsten hade väl nu fått
en fast fot i landet och utbredde sig allt mera,
genom inrättningar bär och der i orterna; men
sedermera lärer någon tid hafva förbigått fruktlöst.
Krigs-oroligheler och deraf följande ölägenheter som
besvärade landet, torde halva upptagit en tid af 40
eller 50 år, då jernförädlingen, antingen ej
hunnit förkofra sig, eller ock blifvit till en del
nedlagd. Att vissa gynnande tidehvarf kunnat
befordra, så väl denna som flera näringars uppkomst,
och huru de vid oblida skiften antingen alldeles
afstanuat, eller ock nödgades förminska sin rörelse,
derom vittnar historien. Ifrån 1620 till 1720,
eller på en tid af 100 år, utfärdades ej
privilegier för flere än endast 60 knipp-, 4 stål- och
8 plåthamrar. Under följande 40 år, eller från
1720 till 1760, meddelades deremot privilegier för
177 knipp- och spikhamrar, 16 stålverk samt 34
plåt- och bleckhanirar. Ifrån 1760 till 1765
ökades anläggningarne med 5, 6 till S för hvarje är,
isynnerhet för knipp- och spiksuiide; men ifrån
1765 till 1770 ined allenast 3 eller 4. Ifrån
1770 till 1780, äro omkring 30, derifrån till
1790, 64, derifrån till 1800, 54, samt vidare
derifrån till 1804, 20 privilegierade större och
mindre verk, inrättningar och tillökningar. —
Sedan de här i riket ifrån forntiden brukliga
bläster-och osmunds-smiden nästan upphört, det förra till
någon del af mindre allmän tillgång på rena och
lättsmälta malmer, och begge såsom alltför små
och mindre lönande tillverkningar, äga vi numera
Vallon- och Tysk-smidel, såsom tvenne egentligen
olika metboder, jemte några ifrån dessa mer och
mindre afvikande sätt, att af tackjern bereda
smidigt jern. Vallonsmidel, hvilket idkas vid de Uesla
bruk, som nyttja Dannemora malmer, har
arbets-methoden fördelad emellan tvenne härdar för en
hammare, på det sätt: att uti den ena förrättas
tackjernets nedsmältning, färskning och det
far-skade eller smidbara jernets sammanarhetning till
smälta, och kallas derföre smdllare-hard; samt uti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free