- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
283

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Johan III.

Johiin.

283

likväl kom ban icke i besittning af thronen förr
än £r 1497, sedan det genom åtskilliga konstgrepp
lyckats att fa Sten Sture d. ä. skiljd från
riks-förestånderskapet. Johan blef dock ej länge i
besittning af thronen. Han hade uppstigit
derpå genom de Svenskes oenighet, afund och
ranglystnad. Soin ingen konung funnits i landet på 27
är och blott en sådan kunde slå riddare, hvilkas
hustrur allena fingo heta fruar, så sades många
ansedda personers hustrur hafva förmått sine
män, att antaga Johan till konung. Dessa
anledningar voro likväl icke mägtiga nog att
bibehålla bonom. Väl hade ban försökt blidka
sinnena genom femtio riddarslag vid sin kröning,
genom utdelandet af förläningar åt Sten Sture och
många andra; men dä ban dels ville återtaga
några sädana, dels icke uppfyllde alla sina löften,
tilltog missnöjet mot honom, och då ban begick
den oförsigtigheten, att afhända den mägtige Nils
Christersson Oxenstjerna ett laxfiske i Dalelfven,
utbröt ett inbördes krig och Sten Sture
återkallades år 1501 till regeringen. Herredagen i
Wadstena dömde konungen förlustig Svenska kronan,
hvilken ban sålunda innehaft endast fyra år. I
Danmark och Norrige regerade han likväl till d.
21 Jan. 1513, då han dog i Ålborg på Jutland,
till följd af ett fall ifrån hästen.

Johan Kil, Gustaf I:s andre son, och den förste
med Margaretha Lejonhufvud, var född på
Stege-borgs slott d. 21 Dec. 1537. Genom faderns
testamente förklarades ban för hertig af Finland år
1556. Gustaf tyckes hafva baft en viss svaghet
för denne son, hvars ärelystnad och öfriga fel
antingen icke under faderns tid utvecklat sig, eller
dem ban skickligt förstod att fördölja, lian visade
sig mycket tillgifven sin äldre broder och var
ofta medlare mellan denne och den vredgade fadern.
Knappt hade likväl den sistnämnde aflidit, förr än
Johans planer började framträda i dagen och väckte
Eriks misstankar. Hans förmälning med den
Polska prinsessan gåfvo dem ökad styrka och ban blef
d. 12 Aug. 1563 tillfångatagen på Åbo slott, förd
till Gripsholm och qvarhölls der fängslad till d. 22
Okt. 1567. Utsläppt derifrån, begagnade ban sin
frihet till ett uppenbart krig mot sin bror,
hvilken han också följande året d. 29 Sept. lyckades
störta från thronen. Före uppresningens början
hade ban lofvat Carl, att med bonom dela väldet,
men detta löfte glömde ban genast, emedan ban
aldrig ernat hålla det, utan bemägtigade sig
ensam thronen. Början af hans regering syntes
lofvande och prisades mycket, särdeles af bans
anhängare; men fortsättningen blef så mycket sämre,
och, med undantag af hans vård om
byggnadskonsten och gamla minnesmärken deraf, hvilka till en
stor del hafva honom att tacka för sitt
bibehållande eller återställande, är Johans styrelse en bland
de lumpnaste och ringhaltigaste i Sveriges historia.
Han förstod hvarken att sluta fred eller föra krig,
hvarken kufva eller leda aristokratiens
tilltagsenhet, och utan Carls biträde, hvilket han mot
slutet nödgades påkalla, hade troligen ett ntbrott af
det allmänna missnöjet och adelns hersklystna pla-

ner ej kunnat andvikas, nan dog i Stockholm d.
17 Nov. 1592, icke fullt 55 år gammal, såsom
katholik, och efter att hafva försökt att
öfver-ändakasta sin faders verk: reformationen, efter att
hafva utblottat riket med onödiga, icke ärofulla
krig, och efter att hafva grundlagt den oreda och
förvirring, som behöfde Carls jernhand att tyglas
och göras oskadliga. Han hade, vid sin kröning,
stiftat Guds Lams orden. Hans gemåler voro
tvenne: Catharina Jagellonica och Gunnila Bjelke.

Johan, en son af Sverker I Kolsson och Ulfhild,
hvilken dog före fadern omkring år 1150.

Jolian, Christian Il:s äldste son, född 1518 och
död 1532.

Johan, hertig af Ostfriesland. Se: Cecilia, Gustaf
I:s dotter.

Johan, son af Johan III och hans andra gemål,
Gunnila Bjelke, född 1589, hertig till Finland, skulle,
efter Sigismunds afsättning, enligt
soccessioos-ord-ningen, hafva varit närmast berättigad till kronan;
men ban kunde hvarken för sin ålder eller sina
egenskaper täfla derom med sin mägtige rival,
farbrodern Carl. Ilan afsade sig således all rätt
till thronen, på Norrköpings riksdag den 6 Mars
1604, dä han ännu icke fyllt femton år. Såsom
ersättning fick ban Östergöthland och Dal i
förläning och Carls yngsta dotter, Maria Elisabeth, till
gemål. Med henne ägde han inga barn. Ilan dog
på Bråborg den 6 Mars 1618.

Johan, en sonson till Christian I, blef hertig af
Holsteio-Sonderburg och dog 1622, stamfader för
flera af de Holsteinska furstliga husen.

Johan, biskop i Linköping under Sverker II:s
regering, lärer i 8 till 10 år innehaft embetet; men
utan att man vet något med säkerhet derom, lika
litet som om hans åtgärder derstädes.

Johan anföres såsom tredje biskopen i Wexjö,
hvilket embete ban skulle innehaft ungefär i
medlet af elfte århundradet, något som likväl är
ganska osäkert, helst Wexjö icke utgjorde något
ser-skildt biskopsstift, förrän Stenar, omkring ett
hundrade år senare, lyckades stifta ett sådant. (Se:
Stenar.)

Johan eller Johannis. Med detta namn finnas
flere Svenske erkebiskopar och biskopar. Den
förste af dem är

Johan, af Runbyslägten, hvilken år 1185 blef
erkebiskop i Upsala; men, efter att i två år
hafva innehaft embetet, mördades han vid
Almare-Stäk af de i landet infallne Esterne. Hans
stympade kropp återfanns sedan och begrofs i
domkyrkan.

Johan Adolfsson eller Odolfsson,
dominika-nermunk och arkidiakonus i Upsala, blef år 1281
väld till erkebiskop; men på ett möte i Orviedo
år 1284 afsade ban sig embetet och återvände till
arkidiakonatet. Afled år 1290. Han bade till
domkyrkan förärat några gårdar och 400 marker
silfver.

Johan från Polen, blef dominikanermunk och sedan
prior i Sigtuna, samt år 1286 biskop i Åbo.
Härifrån kallades ban till erkebiskopsstolen år 1290.
För att andvika smäleken, att nödgas emottaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free