Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
286
Johannisblod.
Johannisholm.
na koboltmalmen bar blifvit rengjord vid
Jobannis-bergs, Mårsatters, Ammebergs och Lunds bok- och
valsverk, samt utan vidare förädling afyttrad.
Arbetet bar dock till det mesta bestått i sofring af
gamla grufvevarp. Tillverkningen derstädes
utgjorde 11,002 skàlp.d år 1837, 8,783 skàlp:d år 1838,
8,335 skålp:d år 1839, 12,874 skålp:d år 1840
och 7,828 skålp:d år 1841 eller per medium 10,364
skålpund.
Johannisblod, Polsk eller oäkta konsionell
(Coc-cus polonicns), en till sköldlus-slägtet börande
insekt, hvaraf honan är bredt äggfonnig, uppblåst
och purpurröd, af 14 linjes längd; hannen smal,
purpurröd, med en lång yfvig hårtoffs i gumpen,
samt tunna mjölkhvita vingar med en grof, bred,
hornaktig, purpurfärgad utkant och 2:ne
vågstänger, samt blott £ linje lång. Likasom den äkta
konsionellen (Coccus cacti), innehåller denna insekt
ett rödt färgämne, dock i vida ringare mängd och
i bög grad förorenadt, isynnerhet af ett eget fett,
hvilket gör det mindre användbart, hvarföre den
numera sällan om någonsin insamlas. Pordom samlades
den i stor mängd, isynnerhet i Polen, hvaraf dess
namn härrör, och användes till samma ändamål som
nu den äkta. Han lefver merendels 1 tum djupt under
jordytan, särdeles på rötterna af tandgräset och
några få andra växter, och framkommer vid
midsommarstiden, då insamlingen skedde, samt visar sig
endast i solskensväder. Inom 14 dagar fäster sig
honan; hannen lefver endast 4—5 dagar, och
under denna tiden försiggår parningen. Fem till 8
dygn efter fästningen lägger bönan sina ägg, som
äro röda, aflånga, genomskinliga, glänsande,
sammanhängande i rader, samt invecklade i ett Bat
ludd under honans buk. Kläckningen sker i
Augusti och ungarne likna modern. Inom en månad
gömma de sig i sanden vid rötterna af nämnde
växter, för att förvandlas till puppor, hvilka äro
klotrunda, svartblå, stora som bampfrön, samt till
hälften gömda i det gamla larfskalet, och först
påföljande midsommar fullkomligt utvecklas.
Användandet till färgning, hvartill endast honan
begagnas, skall redan hafva varit kändt af Germanerna.
Johanuisborg, fordom ett slott, beläget straxt
norr utom staden Norrköping, anlades pä
Saltängen till stadens prydnad och värn d. 3 Maj 1614,
af hertig Johan af Östergöthland, konung Johan
Ill:s son, och fick efter honom sitt namn; hans
gemål Maria Elisabeth skulle få detta slott till
enkesäte. Det fullbordades ej förr än några år
efter hertigens död. Genom denna byggnad blef
allmogen mycket utarmad med både körslor och
skatter, under namn af Norrköpings-hjelpen.
Slottet hade regelbunden anläggning och präktigt
utseende; det innehöll 3 våningar med 36 stora
eldrum, vindar och källare allt under koppartak, och
6 stora torn. Rundtomkring voro djupa grafvar
och dubbla vallar, besatte med 36 st.
aderton-pundiga jernkanoner. I drottning Christinas tid
voro bär beständigt befallningsmän och
kommendanter. Under följande regeringar blefvo
byggnaderna vidmagthållna. Men som slottet var landet
och staden blott till prydnad och alldeles icke till
skydd och försvar, samt dessutom beläget på ett
mycket sankt ställe, så att det genom sjunkning
blifvit alldeles obrukbart, tillät konung Fredrik är
1720 att af det förfallna slottets murar hemta sten
till uppbyggande af de offentliga husen i
Norrköping, hvilka vid Ryssarnes infall blifvit uppbrände.
Af sjelfva slottet finnes nu mer ingen sten på sitt
ställe, och den sista återstoden deraf förstördes
genom åskeld d. 21 Juli 1806.
Johannisdal» helsobrunn. Se: Köpings helsobrunn.
Johannis dUparens dag. Firandet deraf kan
hänföras högst till det femte århundradet. Af
Maximus, biskop i Turin 420, finnes eu predikan för
denna dag. På mötet i Agde 506 räknades den
ibland de stora högtiderna, och år 800 hölls den
i lika helgd. Den kristna församlingen firar
endast tvenne födelsedagar, frälsarens Jesu och
Johannis döparens. Vi kalla denna senare
midsommarsdag, emedan den infaller vid sommar-solståndet,
hvarföre ock de gamle ansett den, såsom sin löf—
hyddo-bögtid. Fastän den alltid blifvit bållen för
en stor högtidsdag, har likväl ett särdeles tillfälle
under en liten tid fördubblat dess högtidlighet i
Sverige. Just vid denna årstiden 17 56 förehades
en farlig anläggning till uppror i Stockholm,
syftande på ändring i rikets på lag grundade
regeringsrätt, samt rubbning af rikets ständers
välfång-na frihet. Och som stämplingen lyckligen
upptäcktes, förrän den åstadkom någon skada, fann
konungen sin skyldighet fordra, att straxt, genom
bref till konsistorierna d. 26 Juni nämnde år,
påbjuda att en tacksägelsefest alla midsommarsdagar
skulle firas till vördsam ihågkommelse af den
gudomliga försyn, som tillåtit en så ögonskenlig fara
för rikets och rikets ständers frihet yppas och
af-böjas. Presterne skulle vid detta tillfälle lämpa
predikan så, att denna afsigt kunde vinnas, eller
ock, efter predikan och bönerna, hålla ett tal,
som öfverensstämde med ämnets vigt. Firandet af
midsommarsdagen, såsom en tacksägelse-fest för
hämmandet af en tillernad regements-förändring,
inställdes genom kongl, kungörelsen d. 21 Aug.
1765, sedan mösspartiet vid riksdagen samma år
fått öfvervigten.
Johaunisfors, jernbruk i Säfvars socken af
We-sterbottens län, har 1 härd och 516 skepp:d 13
lisp:d priv. årligt smide af köpt tackjern.
Hammarskatten utgör 5 skepp:d 3 lisp:d 7 marker. Ilär
finnas äfven manufaktur-verkstäder.
Afsättnings-orten är Säfvar eller Stockholm. Bruket äges af
E. Hæggström och O. Forssell. Smidesstämpeln
visar O F samt E II sammanbundet, inom en cirkel
af punkter.
Johaunisfors, ett vackert jern-manufakturverk i
Börstils socken af Upland, hvarest smiddes
vagns-fjädrar, svanhalsar och stålaxlar. Det anlades af
Jennings och Finlay och bestod af ett stålverk,
en plåthammare, två knipphamrar, Ire
spikhammare, ett valsverk, ett skär verk, ett förtenneri
och en bleckslagare-verkstad, men detta nedlades
år 1771. Tillhörde slägten af Ugglas.
Johannisholui| jernbruk i Wenjans socken af
Stora Kopparbergs län, anlagdt i slutet af 1830-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
