Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
288
Joknl.
Jomiborg.
jernmalm. Redan år 1683 hafva några handlande
och bönder anmält sig, att dervid anlägga
jernverk och sedan äfven några intressenter år 1732,
dock ntan vidare verkställighet. År 1796 gjordes
besigtning och sprängningsförsök; men utan att
derstädes finna någon säker malmtillgång. Berget
ar af ansenlig höjd, har Here afsättningar
eller kullar och är jordtäckt till högsta spetsen.
Jokmoks och Quikjoks areal utgör tillsammans
3,633,614 tunnl., af hvilka 350,000 äro sjöar och
kärr. Adr. Luleå.
Jokiil, en son af Käre, hör till de Fornjotherska
sagodrottarne.
Jolin, Julian liristofTer, född i Stockholm d.
28 Dec. 1818, studerade vid Upsala akademi och
utmärkte sig der, både genom sina litterära och
mimiska anlag, hvilka senare förmådde bonom att
år 1845 taga anställning vid kongl, theatern, der
han uppträdde i ett af honom författadt stycke: En
Komedi, som gafs första gången d. 14 Nov. s. å.,
hvarpå sedan följde en mindre pjes: En man af
verld och en man af värde, och år 1847 ett
skådespel i 5 akter: Master Smith eller Aristokrater äro
vi alla, i hvilket sistnämnda ban isynnerhet
ådagalagt ganska lyckliga anlag som dramatisk
författare, ej mindre än som skådespelare. År 1845 vann
han redan andra priset i Svenska akademien för ett
skaldestycke kalladt Fjellbruden. Hans sista arbete
är komedien Br östkaramellerna, gifven om
sommaren år 1847 å Djurgårds-thealern.
Jouikilil eller Jumkil, annex till Åkerby,
beläget till en del i Bälinge och en del i Ulleråkers
härader af Uplands län, 1 ] mil N.V. från Upsala.
Kyrkan är endast så vida märkvärdig alt dess
ålder icke kan bestämmas, men den finnes upptagen
i "Registrum Upsaliense" upprättadt 1265 eller
1365. I allarfönstret funnos för några år sedan
glasrutor med inbrända färgade figurer; men dessa
såldes till Upsala domkyrka, med domkapitlets
tillåtelse, för att medelst anbringande af klart glas
göra kyrkan ljusare. Kyrkogården är så sänk att
man vissa tider vid jordfästningar måste en stund
förut utösa grafvarne, på det de mätte vara fria
från vatten. 1 socknen märkes: Björnarho,
jern-gjuteri, privilegieradt 1843 på 400 skcpp:d
gjutgods på året. Björnarbo berustadc säteri utgör
ensamt 1 mtl., men med underlydande inom
socknen tillhopa 2 ’ mtl. Konung Fredrik I som ofta
brukade jaga härstädes säges hafva uppbyggt
ka-raklershuset. Ägare: magister N. \V. Lundeqvist
i Upsala. Erkebiskopinnan v. Troil, född
Silfverstolpe, bodde på Björnarbo och dog derstädes 1821,
95 år gammal. Vallhofs berustade säteri, 2 £ mtl.
med 1^. underlydande, äges af enkefru Sandberg.
Agersta, en egendom om 4 mtl., äges af löjtnant
C. Fr. Ahlgren. Runstenar anträffas vid Blacksta by,
och vid Munkbacken, ej långt från Dalkarlsbo
gästgifvaregård. Uti socknen finnes ett omkring 200
famnar högt berg, kalladt Skansberget. På
nordvestliga sidan synas lemningar af en gråstensmur,
och äfven vid sydöstra kanten, samt midt inuti
dessa ruiner en murad håla liknaqde en brunn. På
andra berg har man fordom hållit afgudatjänst. Sjöar
finnas bär, nemligen: Lumpebo sjö o ch Bången. Den
s. k. Trefaldighetskällan, samt en annan källa vid
stora Förarslätt begagnas ännu af de vidskeplige
att dricka helsa i sig på Trefaldigbetsaftonen och
hafva troligen varit offerkällor. Vid
komministerbostället fiones en stenlagd ättebacke. — Genom
testamentarisk disposition bar aflidne gebeime-rådet
Knut v. Troil, samt ännu lefvande fröken Brita
Eleonora Hjerta, anslagit ett kapital af 366 R:dr
32 sk. B:ko, hvaraf årliga räntan utdelas till 3:ne
fattiga i socknen. Bland seder och bruk i
socknen må nämnas, att allmogen bar särdeles
brådtom med barndop; emedan barnet ej anses
tryggad! mot den onde eller elaka menniskor innan
det är döpt. Del döpes derföre gerna andra
dagen efter födelsen. Skrock är ej ondt om. Man
botar barns konvulsioner ined alt uppbränna
barnets kläder; smälter ihop tenn och bly, och
kastar i korsväg; smörjer förlamade delar ined s.
k. "slagvatten", gjordt af vanligt vatten, i
hvilket man slagit eller piskat med en tröskslaga.
Ulleråkers-ån, på kartan benämnd Sala-ån, med
vatten från Östfora- och Sigfora-sjiiarne samt
sjön Tarmlängen, skiljer socknen i 2 delar, af
hvilka den östra hörer till Bälinge härad och 4:de
fögderiet, och den vestra till Ulleråkers härad och
3:dje fögderiet, eller 14£ mtl. till det förra och
8^ mtl. till det senare. Socknen har 6)9
invånare. Dess areal utgör 18,885 tunnl., af hvilka
580 äro sjöar och kärr. Adr. Upsala.
Joiusborg, Jon»vikingar. På ön Wollin vid
SvineUodens utlopp blomstrade fordom en rik
handelsstad, under medeltiden känd under namnet
Julin; inen af Skandinaverne kallad Jomme. Till
stadens och det kringliggande landets beskydd, låg
det i bela norden ryktbara vikingasätet Jomsborg.
Sagan beskrifver fästets omfång så stort, att det
inneslöt en hamn, tillräcklig alt rymma 200
fartyg. Öfver inloppet till hamnen var ett stenhvalf
och deruppå ett torn, hvarifrån man med
kastma-scbincr kunde krossa den, soin vågade sig nära;
dessutom var sjelfva öppningen eller hvalfvet
försedt ined jernbeslagna portar, läste med
jernbom-mar. Detta fäste försvarades af ett samfund
vikingar, hvilka, för alt inom sig kunna bibehålla
ordning och sämja, bade sina egna lagar, stränga
och obevekliga, och beräknade att uppägga till
hjeltemodiga handlingar. Ingen upptogs i
samfundet som icke fyllt 18 år, eller soin var äldre än
50; med ett ord, inga andre än kraftfulle män,
och äfven af sådane, inga andre än de, som icke
skydde att strida emot två, än mindre veko för en
jemnstark. Ingen lålles i samfundet, hvilken
åstadkom trätor eller slagsmål, eller den der genom tal
visade sig obelàten, eller klagade öfver sitt
tillstånd, eller jemrade sig det minsta, ehvad nöd
och fara som också var å färde. Desse
bepröfvade män höllo tillsammans, liksom i ett besvuret
fostbrödralag. De voro förbundne hvar och en
alt hämnas den andre, som vore det fader eller
broder; sinsemellan skulle de lefva endrägtigt som
bröder, ined lika rättigheter, lika skyldigheter och
lika faror, samt att allt byte, hvilket eröfrades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
