Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jndeplga.
Jul.
299
historia erbjuder under de följande femtio åren
foga omvexling. Gustaf IV Adolf återtog en del
af de fä friheter, som hans fader förunnat Judarne,
och 1806 utkom ett förbud mot ytterligare
inflyttningar af Judar. Ar 1811 tilläts Judarne att
bosätta sig i köpingarne Töksmark och Arvika i
Wermland. Vid 1815 års riksdag väcktes motioner om
ytterligare inskränkningar i 1782 års
jude-reglemente; men sedan det utskott, till hvilket
handläggandet af denna fråga blifvit remitteradt,
tvenne serskildta gånger afstyrkt dessa förslag,
stannade saken dervid, att förbudet mot fremmande
Judars bosättning härstädes förnyades, genom en
kongl, förordning af samma år. Visserligen
utkommo efter denna tid flera författningar, med vissa
nndantag för enskilte Judar; men 1782 års
reglemente har dock varit det gällande till år 1838.
Då utkom, den 30 Juni, Kongl. Maj:ts förordning
angående Mosaiske trosbekännares rättigheter och
skyldigheter bär i riket, hvilken i betydlig mån
förbättrade Judarnes ställning i Sverige , ehuru den
ingalunda medförde någon fullständig emancipation,
helst rättigheten alt bosätta sig allestädes i riket,
utan Kongl. Maj:ts serskildta tillstånd, åter blef
Judarne fråntagen genom en trenne månader
senare utfärdad kongl, förordning af den 21
September. Vid 1840 års riksdag anhöllo preste-,
borgare- och bonde-stånden visserligen bos Kongl.
Maj:t om upphäfvandet af 1838 års förordning och
att 1782 års reglemente måtte åter göras
gällande; men denna begäran har regeringen icke
bifallit. Judarnes antal i Sverige uppgick 1810 till
911 personer, hvaraf 388 i Stockholm, 500 i
stä-derne Götheborg, Norrköping och Carlskrona, samt
23 på landsbygden. Församlingarne i Stockholm
och Götheborg hafva förträffligt inrättade skolor,
besörja, i likhet med församlingarne i Norrköping
och Carlskrona, sjelfva sin fattigvård, samt äga
dessutom inom sig Hera välgörande sällskaper,
hvaribland ett, som bar till ändamål att besörja
begrafningen af de döde och sjukvården bland
för-samlingarnes fattige. Är 1833 stadgades, att den
Judiska ungdomen skulle, vid viss ålder, undergå en
konfirmations-akt, såsom bestyrkande af förut
erhållen religionsundervisning. Under loppet af
innevarande år (1847) hafva Judarne i Sverige, genom
föreståndarne för Mosaiske församlingarne i
Stockholm, Götheborg och Norrköping, hos Kongl. Maj:t
anhållit, om proposition vid först blifvande
riksdag till rikets ständer, angående en fullkomlig
emancipation för Svenske Judar.
Juilv|iien, judekona, stormun (Plucronectes
Li-mandoides), en mjukfenig benfisk, af 10 —12 tums
längd, med slät, aflångt äggformig kropp; stort
svalg, stora fjell, af hvilka de bakres kanter äro
hvitrandade; rygglinjen rak; rygg- och
stjertfenorna strålar, med skarpa fjell, färgen blek;
hufvudets längd af kroppens, underkäken ^ af
hufvudets. Förekommer ofta i Öresund och Kattegatt;
men är mager och föga värderad.
Jucllca kallades femte söndagen i fastan.
JuriOront judasöron (Peziza Auricula), en
svampart, hvilken förekommer här och der pä ruttna
träd, och användes, isynnerhet i husmedicin, såsom
ögonmedel.
Jukkasjärvi, en socken, belägen i Torneå
Lappmark, Torneå fögderi af Norrbottens län,
Wester-bottcns fjerde kontrakt af Hernösands stift, 29 mil
N.N.V. frän Haparanda. Bergen i denna socken
äro ovanligt rika på malm-anledningar. Bland
dessa märkas: Schiangeli-fjäll, invid högsta
fjällryggen, nära Norska gränsen på Svenska sidan.
Ha-gisvaara, kopparmalms-anledning, Kovovaara,
Kui-ravaara, Svappavaara, koppar- och jernmalmsfält
samt kopparverk, Kiirunavaara, Luossavaara,
llau-kivaara, Pulkapole, Wattavaara, Junosuvando
jerngrufvor och masngn (se alla dessa ord). Invånarne
bär drifva bland annat ett slags transitohandol,
genom det att torr fisk köpes i Norrige, föres
öfver fjällen till Muonioniska, samt derifrån, oftast
på båtar, hvilka bära 600 lisp:d och deröfver, vid
högt vattenflöde, utför alla forsar i Torne elf till
hafskusten vid Haparanda, der båten, genom
inbesparad forlön, betalt byggnadskostnaden, och
säljes ofta till ett högst obetydligt värde, emedan
den stundom ej kan begagnas till något annat än
bränsle. Jukkasjärvi utgör ett konsistorielt
Lappmarks-pastorat med 1,208 invånare och innefattar
7^ mtl. Arcaln utgör 2,625,557 tunnl., af hvilka
210,000 äro sjöar och kärr. Adr. Haparanda.
Jul. Att julen ür årets största och gladaste
högtid torde mindre böra sökas i dess kristliga
betydelse, än i dess firande i norden under den
aflägsnaste hednatid. Det vissa är, att den med lika
stor glädje som nu emotsågs af våra hedniska
förfader, hvilka på densamma höllo sina största och
långvarigaste gästabud. Den första och egentliga
anledningen till dess firande ligger utom historiens
område; men bör sannolikt sökas i en gammal
soldyrkan, då solgudens återvändande till norden
helsades ined offer och festliga måltider. Man bar
försökt att härleda julens namn ifrån hjulet,
vändandets symbol, hvilket likväl är en alltför dristig
nödfallsförklaring. En gammal utländsk
häfdatecknare, som lyckats få några underrättelser från det
nordligaste Europa, omtalar buru dess invånare ej
sågo solen vid midvintern på 40 dagar, under
hvilken tid folket lefde i stor bedröfvelse; men på
35:te dagen uppsändes kiinskapare pä de högsta
bergsspetsar, för att efterse om solen icke
syntes, och, då detta intralTade, lagade inan sig
till att på det festligaste emottaga henne — en
berättelse, hvilken ej torde sakna all grnnd, blott,
man afprutar ansenligt på tiden för solens
bortovaro; men hvilken hiin\i.sar oss till den
aldrayt-tersta norden, då vi likväl veta att samma fest
var gemensam för flere med nordbon beslägtade
folk, såsom Sachser, Angier och andra. Julfesten
tog sin början Ilökcnatlen eller årets längsta natt,
d. v. s. d. 21 Dec. och varade i tre dagar,
ehuru gästabuden vanligtvis oafbrutet fortsattes till
d. 13 Januari, hvilken sedermera fick namnet af S:t
Knut, dä ock det bekanta ordspråket: "Knut körer
julen ut", uppkom. Då kristendomen infördes
framflyttades högtiden tre dagar, eller till den nu
brukliga tiden, genom hvilken åtgärd den hedni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
