Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
300
Jul.
Julita.
ska festen väl ansågs hafva blifvit kristlig-, men
fortfor dock att utmärkas af hedniska sedvänjor.
Denna förändring skedde först i Norrige på
konung Hakon Adalstens fostres föranstaltande, som
ock befallde, att hvar och en, huru fattig ban än
var, då skulle i det-minsta brygga öl på en
tredjedels tunna malt, och hålla helg, så länge ölet
varade, eller ock erlägga penningböter. Julens
hedniska högtidligheter bestodo uti stora otTringar och
gemensamma gästabud, eller s. k. samburdar-aul,
då hvar och en medförde mat och dryck till
samfälld förplägning, hvarefter kalasandet hemma tog
sin början. Om det öller, som då anställdes, bar
man icke varit ense, emedan man förblandat
detsamma med den Disarblot, som i Sverige hölls
högtidlig vid Upsala i början af Februari eller
Goi-månad, och efter hvilket Distingen ännu är ett
minne. Ifrån detta senare bör dock
midvinters-offret skiljas, eller det som do trenne juldagarne
anställdes för årsväxten. Detta offret, som någon
gång kallas Thorrablot, oftare Jolablot, var den
ena af de årliga tre stora offerfesterna, och
sannolikt den största af dem alla. Måhända är den
ännu i vissa landsorter i nordiska länder brukliga
julbocken (en löjligt utstyrd person, hvilken det
tillhör att genom hvarjehanda påhitt och oväsende
roa och skrämma gäster och barn) elt minne af
de vid juloffret slagtade offerdjuren; julkusen
syftar ock på detsamma. Till de hedniska
julsederna hörde ock att en helstekt gall, Freyrs gält,
inbars vid det första gästabudet, då hvar och en
af de närvarande männen måste vidröra dess
panna och aflägga ett löfte om något storverk,
hvilket det sedan ansågs vanhederligt att ej kunna
uträtta. Ett minne häraf är vår julgris, hvilken
alltid måste ostympad införas på julbordet. Vår
julhalm, hvars bruk likväl nu allt mer och mer
försvinner, torde ock mindre vara att anse såsom ett
minne af var frälsares vagga, krubban, ön af den
halm, som vid juloffringen utbreddes i offerhusen
till hvilobädd åt de dit från alla orter
samman-strömmande skarorna. Julkalaserna, hvilka
vanligtvis inträda emellan juldagen och Knutsdagen,
erinra på det påtagligaste om forntidens efter do
stora allmänna offergillena hållna enskildta
gästabud, och sjelfva julklapparne hafva säkert sin
upprinnelse från de gåfvor, hvarmed husets herre
fägnade sina gäster, då de efter erhållen viilplägnad
reste hvar till sitt. Liknande erinringar ligga i de
flesta plägseder, som under denna högtid iakttages.
Dessa bestå, oberäknadt dem vi redan antydt, af
en till alla utsträckt gästfrihet. På de flesta
orter dukas julbordet med öfverflöd af alla slags
matvaror, isynnerhet af bröd och andra bakverk,
på hvars finhet och yttre prydlighet husmodern
användt all sin konst. Öfverst på dessa tornüka
brödhögar lägges på åtskilliga orter vårbullen, ett
bröd med hvarjehanda figurer, föreställande
åkerbruksredskap och dylikt, och hvilken sedan
förvaras orörd intills vårarbetet börjar, då den pä
åkern förtäres af husets folk, tydligen en erinring
om det fordna midvinters-offrets ändamål, som var
att bereda god årsväxt. Julbordet qvarstår flere-
städes med sina rätter till Knuls-dagen, då en
ringdans omkring detsamma förkunnar julens slut.
Äfven kreaturen få under denna tid en rikare
förplägning, samt till och med åt foglarne utsättas
sädeskärfvar på Iak och gärdesgårdar. Alla gröfre
arbeten hvila, besök vexlas, nöjen sökas och
skapas, särdeles öfvas gamla ringdansar och
traditionella folklekar, hvilka ock sammanfattas under det
gemensamma namnet jullekar, och föga brukas
under andra högtider på året. Juldagen mottager
ingen besök, annandagen sjunges Staffans och
He-rodis visor, och hästarne vattnas i fremmande
socknar, åtminstone byar, hvarvid kappridningar äga
rum, o. s. v. Med ett ord, julen är de
Skandinaviska folkens gladaste, längsta och äldsta
högtid, hvarvid hedniska och kristna traditionella bruk
och minnen oupphörligt omvexla med hvarandra.
Jul-altare, ett slags tionde till presterskapet.
Se: illatskoll.
J cilTr i il kallades i det gamla Sverige den
rättighet, som en hvar ägde att under julhelgen vara
fri för all lagsökning. Den räckte ifrån julaftonen
till åttonde dagen efter trettondedagen; likväl var
sjelfva tidslängden olika efter olika landskapslagar.
Sådana tider, då ingen lagsökning kunde äga rum
kallades /ridher i soknum, och voro flera. En ibland
dem var "Julafridhær", en annan var "Anfridhær",
som inträffade höstetiden, och en tredje var
"War-fridhær", som iakttogs vårtiden, emellan midfastan
och Kristi himmelsfärdsdag eller sä ungefär. De
lider på året, som inträffade emellan dessa tider
voro de, på hvilka stämning till ting kunde äga
rum.
Juliana, dotter af landtgrefven af Hessen
Fredrik och Eleonora Catharina, dotter af Johan
Casimir och syster till Carl Gustaf. Hon var född
år 1652 och uppfostrades i Sverige, såsom man
trodde, af enkedrottningen Hedvig Eleonora
utsedd till gemål åt sin kusin, Carl XI; men en
kärlekshändelse, som väckte allmän förargelse,
beröfvade henne denna utsigt, llon blef sedan, 1679,
gift med öfversten för lifgardet, grefve Gustaf
Hilmer! Lillje, och lärer hafva dött år 1693.
Julin, Joliau Fredrik, född i Askersund år
1798, kongl, hnfmålare, ledamot af de fria
konsternas akademi, landskapsmålare i en stor,
romantisk si il, hvaraf isynnerhet utsigterna af
Åreskn-tan, Äkerö, Laforsen m. fl. bära vittne. Död 1844.
Julita, en socken, belägen i Oppunda härad af
Södermanlands län, Oppunda vestra kontrakt af
Strengnäs stift, 7^ mil N.V. från Nyköping, vid
Hjelmaren. Här märkes: Julita eller Juleta, en
vacker sätesgård, af 4, mtl., vid sjön Öljarn.
Den har fordom haft ett kloster, som också
blifvit kalladt Säby eller Saby, stiftadt af konung Carl
VII, genom Stefani, den förste Upsala
erkebiskopens omsorg, till martyren Julitæ åminnelse. På
denna gård har konung Carl VIII Knutsson blifvit
uppfödd. Hit tog den upproriske Erik Carlsson
(Wase) sin tillflykt, under samma konungs
regering. Konung Carl IX vistades ofta härstädes, då
ban ännu var hertig af Södermanland. Här föddes
riksrådet Carl Gyllenhjelm, naturlig son till nämn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
