Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JttnMlplng.
JfinhOplog.
215
af Disakärr. — En remna i berget Billingen, straxt
ofvanför Ryd, kallas äfven jättestugorna. Bergets
yttre klippiga kant, bar till en betydlig sträcka
skiljt sig frän det öfriga berget. Remnans bredd
är pä somliga ställen ungefar 20 alnar och på
andra nära dubbelt. Bottnen består af ofantliga
stenmassor, hvilka troligtvis nedfallit vid remnandet.
Sidorna äro nästan lodräta och hålla omkring 22
alnar i böjd. En sägen går, att en man der
ligger förstenad och sofver på en stenkista, och
skall stället vara farligt att besöka; ty man blir
bär förvillad. Vid hemmanet Hult i Bärebergs
socken ligga 6 stora stenar, som utgöra en fyrkant,
med en grof och tjock sten ofvanpå, liksom till
tak, 6 alnar i fyrkant. Dessa kallas äfven
jättestugan. I Westbo härad af Småland, Långaryds
socken, förekommer en sådan, kallad Erik Räfs
stuga (se: Räf, Erik), samt i Forsheda socken
i Enskällebo berg. Den senare grottan är en
i berget tillkommen öppning, 12 fot bög, 8 fot
bred och 20 fot djup. Sidoväggarne äro alldeles
släta, nästan lodräta och bestå hvardera af ett
enda block. Likaså takbällen. Denna ligger
horisontell; men skjuter något utöfver grottans yttre
öppning. På denna hvilar hela den öfriga ännu
100 fot höga bergmassan.
<Jünk4if>iii<r, ett län i landskapet Småland, af
hvilket det utgör norra delen, samt det sjette i
ordningen af rikets böfdingedömen. Länet är beläget
emellan 56 gr. 50 min. och 58 gr. 10 min.
latitud. Gränsar i norr till Wettern, Skaraborgs och
Östergöthlands län, i söder till Wexjö län, i öster
till Kalmar län och i vester till Halland och
We-nersborgs län. Länets längd är 16 mil, dess bredd
8 mil. Arealvidden uppgifves af Tuneld och
Sundler till lOi qv.-mil, af Sköldberg (i dess
Beskrifning öfver Skandinaviska Halfön) till 97 £ qv.-mil.
Jönköpings län skiljdes frän Kronobergs län genom
kongl, bref d. 6 Aug. 1687. Det är till
beskaffenheten af sin yta ganska ojemnt. Utan några
bestämda drag eller sträckningar omvexla här, nästan inom
en och samma synkrets, berg och dalar, sjöar och
strömmar, träsk och moras, mossar och kärr,
stenrösen och ljunghedar, bättre och sämre
skogsmarker, samt löf och barrskog; men större och
bördiga slättmarker äro deremot sällsynta. Länets
matmtrakt ligger inom de socknar, som närmast
omgifva Taberg (se detta ord), och dess
hergs-och bruksrörelse, som här bedrifves med nit och
drift, är icke obetydlig, oberäknadt alt den är
Tabergs bergslags hufvudnäring; ty jordbruket är
der så svagt, att tackjerns-tillverkningen är
allmogens enda inkomstkälla. De flesta Småländska
bruken och manufaktur-verken hafva den fördelen,
att deras tillverkningar säljas för det mesta på
bruksbacken, till ortens invånare och Skåningar.—
Jordmånen är, till sin allmänna beskaffenhet,
mager och stenbunden samt mindre fruktbar än i
något af de andra Smålands-länen. Den omvexlar
lika mycket som sjelfva marken; i Tveta härad
består den hufvudsakligen af bättre och sämre
mall-jord, mycket sandblandad; Wista härad, som är
det minsta, är det bördigaste; Norra Wedbo hä-
rads jord är allmänneligen lergräs, sand och
svartmylla, frambringande spannmål både af särdeles
god beskaffenhet och utöfver häradets behof;
södra Wedbo härad har något svagare jord, men
får dock säd för sitt behof; i östra härad är den
rådande jordmånen svartmylla. Weslra härad
deremot bar svagare jord än något af de föregående;
Östbo härad bar i södra delen något bättre, men
i den norra mycket svag jordmån, är skogrikt och
har flere bruk än hela det öfriga länet; Mo härad
är skogrikt, samt bar mager örjord och
sandmylla, så att jordbruket der snarare är att anse som
binäring; Wästbo härad har sandjord och
grusmylla, som blott bär korn och hafra, men är rikt
på ljunghedar, mossar, nakna berg och stora
ödeskogar. Oaktadt den sålunda i allmänhet magra
och steniga jordmånen, är likväl nu mera
jordbruket länets hufvudnäring och drifves både i stort
och ganska väl; ty dels genom ängsodling,
urtappning af sjöar, samt dels mossars och kärrs
utdik-ning och odling m. m., röjer sig både
possessio-naternes och allmogens håg för jordbrukets
förbättring. De allmänna sädesslagen äro: råg och
korn i de härader, som stöta till Östergöthland
och Kalmar län; men i de öfriga blandsäd (d. ä.
bär vår-råg och hafra) och hafra. Endast i
Wista härad sås hvete och ärter allmänt. I bela
länet sås, i ordning efter utsädets myckenhet, hafra,
potatis, råg, blandsäd, korn, ärter och hvete.
Afkastningen skulle i vanliga år motsvara behofvet,
om icke brännvinsbränningen borttog så mycket af
spannmålsförrädet. Linodling idkas i stort och med
betydlig förmån, särdeles i södra Wedbo och Östra
härad, hvarest den är mer än binäring.
Boskapsskötseln , fastän icke mer som fordom länets
hufvudnäring, är likväl ännu dess första inkomstkälla
och sysselsätter den stora massan af folket.
Hästafveln är af ingen betydenhet; ty Småländningen i
allmänhet är ingen hästvän, ryktar och sköter
hästen merendels illa, samt vill ej gerna åt bonom
bestå bättre utfodring än åt oxen, hvadan
Små-Iandsbondcns häst är ruggig, mager och modstulen.
På senare åren har hästskötseln likväl blifvit märkligt
förbättrad i norra och södra Wedbo härader.
Hornboskapen är förnämsta föremålet för
Småländnin-gens vård, likväl äro kreatursslagen i allmänhet
små, ehuru bulliga, köttiga och mjölkgifvande.
Mindre gynnsamma årsväxter hafva menligt
inverkat på ladugiirdsskötseln, och det förändrade sätt
på hvilket oxhandeln nu mera drifves, lemnar icke
bela vinsten deraf inom länet. Med undantag af
de herrgårdar, som hafva holländerier, fürtäres
mestadels vid de andra smöret och osten på
stället; men i bondens matredning får smöret föga
ingå, utom vid jul och gästabud. Det mesta
försäljer ban och är smöret Smålandsbondens i
allmänhet redbaraste afsättnings-arlikel. Smålands
allmänt värderade så kallade preslost har
benämningen deraf, att den vanligen beredes af den
tiondemjölk, som pä bestämda tider af forsamlingarne
a (lemnas till prcstgårdarne. (Tillfället då denna
tionde-mjölk aöemnas, benämnes Ostmöte, af
Ödmann i dess "Hågkomster från Hembygden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
