Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
328
Kallkilnlng.
Kall» slott.
Fredrik ej heller gjort, ehuru K. särdeles
eftersträfvade en sådan utmärkelse, och, i harmen
öfver att se sig förbigången vid ett tillfälle,
skaffade sig Ryska Andrese-ordens blåa band. Vid 1789
års riksdag röjde ban likväl lojalare tänkesätt; men
han var då en gammal man. Han misstänktes
emellertid alt hafva varit delaktig i 1756 års
anslag, eller åtminstone icke obekant dermed. Han dog
d. 3 Mars 1795, i den höga åldern af 95 år, eller,
enligt bans sonsons uppgift, 96. — Af hans
sonsöner har en, Carl Xapoleon, kapiten och R. S. 0.,
deltagit i Spanska inbördeskriget och till belöning
för dervid ådagalagd tapperhet, blifvit prydd med
Hera ordenstecken, och en äldre broder, Fredrik,
afskedad ryttmästare, utgifvit biografier öfver
"Öf-verstar vid f. d. Nerike och Wermlands
Regemente."
Kallkiliiing (bergsmans-term) kallas vid grufvor
det arbetssätt, då berget brytes utan tillhjelp af
sprängning eller tillmakning, blott med kil och
hammare, äfvensom ock lösbrytandet af större
berg-stycken eller s. k. lossnor, då remnor synas i
berget, antingen af naturen eller genom förutgången
sprängning, särdeles i förra fallet, då det är
mycket klyftigt och således icke någon betydlig
verkan är all påräkna af sprängningen, i anseende till
stenens löshet, hvilken ger den vid krutets
förbränning utvecklade gasen tillfälle att uttränga innan
den blifver tillräckligt sammantryckt för att
sönderspränga stenen.
Kallniar, en socken, belägen i Håbo härad och
kontrakt af Upsala län och Upsala stift, på en i
sjön Mälaren utskjutande udde eller baifü,
omgifven i öster af Kalliiiare-viken, i söder och vester
af norra Björkfjärden, 4 i mil från Stockholm.
Gårdar och byar äro Bistå (deraf utbrutne
hemmanet N:o 1 |- mtl., har namnet Fånäset, sainl N.o 3
finnes lagenheten Aronsborg, båda bättre bebyggda),
Broby, Kallmarnds, Dyarne, Draget, Eneby
Frösunda, Högtunda, Låddersla, Råby, Skärby, Torresta,
troligen rättast ThorestaJ, Wi by och prestgàrden.
Ibland dessa är Kallmarnäs, 3 \ mil. krono,
anslaget till majors-boställe vid lif-regcincnlcts
dragonkorps och innehafves för närvarande af
ryttmästaren grefve Lars Croubjelm. Skärby, 4 mil. säteri,
fideikommiss, tillhörigt friherre Johan Banér pä
Sjöö. Wäppeby, 2* mtl. skatte, äges och bebos
af öfver-inspektoren vid landtmäteri-kontoret P. A.
Fineld. Kyrkan, om hvars ålder ingen upplysning
förefinues, är uppförd af gråsten, hvilket synes
vittna om en bögre ålder. Den afbrann genom
vådeld 1813; men återställdes 1830. Ibland
kyrkans silfver finnes en kalk med patén från katholska
tiden, äfvenså en messbake med åtskilliga utsydda
prydnader. Kyrkan har sedan 1843 ett orgelverk
med 8 stämmor, hvilket icke saknar en viss
historisk märkvärdighet. Det har förut stått i
Skoklosters kyrka, samt är, jemte ännu der befintlig
predikstol och altartafla med prydnader, taget under
Tyska 30-äriga kriget ur Oliva kloster och
hem-fördt af en Wrangel (förmodligen riksmarsken C. G.
Wrangel). Flere ättehögar hafva funnits i
socknen. Endast en större står ännu i någorlunda be-
håll. Den är belägen vid Wiby; men hvarken steti
eller tradition förmäler hvilken der hvilar.
Runstenar finnas 4, nemligen 2:ne vid Broby, 1 vid
Làddersta och 1 vid Wäppeby. De äro alla
upptagne i ßautil under N:ris 317, 319, 320 och 321.
En dylik vid kyrkan förstördes vid senaste
branden. Andra fornlemningar, såsom bautastenar,
mindre grafhögar, stensättningar och kummel finnas
på många ställen. Uti en hage vid Skörby stå
12 bautastenar och 7 mindre grafhögar. Vid
prestgàrden 3:ne dylika stenar, jemte lika många
grafhögar. Vid Eneby, Råby och på Wäppeby skog,
kallad Åsen, finnas sådana. Vid Eneby finnes en äng,
som bär namnet Thorsmyra. På en till Thoresta
by hörande holme Fagerön står elt större kummel,
frän hvars höjd man har en ganska skön utsigt
öfver norra Björkfjärden och Prestfjärden med
deruti belägna många öar och holmar. En så kallad
elfqvarn finnes ä elt berg vid förutnämnda Eneby
by För ej så aflägsen tid sedan anställdes der af
vidskepelsen smörjningar och offer till
återvinnande af helsa. Thorsdagsaftnar, och trenne å rad,
voro offcrtiderna. Då iugneds stenens ihàligheter
med felt eller ister, hvarefter man ladf der
smiir-re skiljemynt och knappnålar, och ve den, som
vågade plocka bort något af dessa ål elfvorna
invigda saker. På en backe vid Råby anträffas
lemningar efter uågon byggnad i forntiden. Stället
bär ännu namn af Klosterbacken, hvilket synes
bevisa, att någon kloslerbvggnad fordom stått
derstädes. Socknen hör till 3 kl. konsist. Den
består af 30mtl. och har 540 invånare. Dess
areal nppgår till 4,061 tunril., deraf 1,077 öppen
åker, 609 äng och 2,375 skog. Adr. Ekolsund.
Hallrost ning (metall, term) kallas ett eget
roit-ningsarbete, som användes för fattiga eller
avafvel-rika kopparmalmer, och sker i öppna luften, uti
ser-skildt murade rostgropar, vid föga upphöjd
värme-grad.
Kall.ilrUiiin skans i Kall socken af Jemtland,
skall legat på elt näs emellan sjöarne Kall och
Jufvelen, 6 mil från Snascn i Norrige. Den har
varit försedd med blockhus af träd och en
stenmur östantill; men är nu förstörd och platsen
bevuxen med skog. I Rhyzelii Sviogothia munita
kallas den Cartströms fästning, och säges vara
uppbyggd 1659, uppå general-major Stiernskölds
föranstaltande. Den har sedan kommit i lägervall;
men blifvit iståndsatt år 1700 af Helsinge
regemente, som der legat i garnison år 1710. Kort
derefter blef den ödelagd.
ltallundborgs slott, Christian II:s dödsort. Se:
Christian II.
Hall» slott på Jutland, anmärkningsvärdt,
emedan det var härifrån Gustaf Wasa begaf sig på
flykten till Sverige, sedan ban af Christian II
blifvit affürd till Danmark. Den tiden bodde på
Kallö den "fromme och redlige" herr Erik Banér,
med hvilken Gustaf Wasa var slägt på mödernet.
Banér ömkade sig öfver den svåra behandling hans
unge slägtinge måste uthärda i Dauska fängelset,
och begärde af Christian att få taga bonom med
sig till Kallö, hvilket beviljades mol det vilkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
