Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalmar.
Kalmar.
331
Blekinge lades väl 1678 ander Kalmar stift; men
återförenades redan 1680 med Lnnds.
Superintendenten i Kalmar upphöjdes 1678 till biskop. För
närvarande består stiftet af sydöstra delen af
Småland, eller Södra och Norra Möre, Stranda och
Handbörds härader samt ön Öland, alla tillhörande
Kalmar län, samt en liten del af Konga härad i
Kronobergs län. Stiftets areal är 51 qv.-mil. Det
delas i 7 kontrakter, som innefatta 42 pastorater,
eller 60 församlingar. Af pastoraterna äro 8
re-gala, 32 konsistoriela och 2 prebenden åt stiftets
biskop. Efter na gällande, vid 1836 års
prest-möte upprättade och 1842 i nåder fastställda
klassifikation, höra 7 pastorater till första, 24 till
andra och 11 till tredje klassen. Stiftets
hemmantal, efter uppgift, åtgör inom Kalmar läo 2,108
mtl. och inom Kronobergs 18 £ eller tillsammans
2,126^ mtl. Folknummern åtgör, enligt 1835 års
qvinqvennii-tabeller 102,601 personer, hvaraf 800
i Kronobergs län. Enligt 1805 års tabeller
åtgjorde folknummern 79,369 och har den ander
loppet af 30 år ökats med 23,232 personer. Vid
1844 års början hade densamma ökat sig till
113,714 personer.
Hnlmar, en ansenlig och väl befästad stapelstad,
44{ mil från Stockholm, på den s. k.
Qvarnhol-men i Kalmar sund, vid sydöstra kasten af Norra
Möre härad, med tvenne förstäder, den ena,
Malmen kallad, pä Qvarnholmen, och den andra, på
fasta landet, genom en bro förenad med nämnde
holme och kallad Gamla Staden, är säte för
länsstyrelsen och en biskop allt sedan år 1678.
Bemödandet att vilja utforska på hvad tid eller af
hvem denna stad först blifvit anlagd, skulle vara
fruktlöst. Den konungs namn, som gaf staden
sina första privilegier, har tiden undandöljt för vår
kännedom, äfvensom fiender och lågorna
längesedan förstört en sådan gåfva. Att staden
blifvit anlagd straxt efter kristendomens införande,
är bevisligt deraf, att den nämnes af
skriftställare från nästföljande tidehvarf. Ett äldre och
mera bestämdt intygande om Kalmars tillvarelse
såsom stad, redan i dessa flydda sekler, (inner man
ati den bekanta Geographia Subiensis, omkring år
1153 af vår tideräkning, sammanskrifven på
Arabiska språket af Muhamed Ben Muhamed, al
Sebe-rif al Edrissi, men 1619 i Paris utgifven i
Latinsk öfversättning (se härom artikeln Chazarer.)
Här beskrifves Kalmar såsom en folkrik stad, af
lika betydenhet med Odensee och Sigtuna, om icke
af större, då deras afstånd och belägenhet
bestämmes efter denna stads. Säkerligen behöfde
Kalmar århundraden för att vinna ett anseende, som
berättigade det till uppmärksamhet af Arabiske
skriftställare. Sitt namn har staden bibehållit
nästan oförändradt ifrån de äldsta tider, endast
med den obetydliga skillnad, att det stundom
blifvit uttaladt eller skrifvet: Kalmarna, Kahnarnom,
Kalmeren, Kalmere och Katmer. De tvenne sista
äro bland ortens allmoge ännu de vanliga. Man
bar gissat att Kalmar emottagit sina första
be-byggare ifrån Djorkenät (se detta ord), ett ställe
i Kläckeberga sockens skärgård. Till stöd för
denna gissning åberopar man en tradition bland
bygdens allmoge, som vid fornlemningarne vid
Björkenäs fäster den bestämda uppgiften, "att der
fordom varit stad, innan Kalmar kom upp." Än mer:
man har velat anse Kalmar för det Birka, der
Ansgarius landsteg, då ban anlände till Sverige;
andra anse det för en dotter af samma Birka,
samt att detta vid sin förstöring, omkring år
1036, ånyo uppblomstrat i nuvarande Kalmar.
Belägenheten vid hafvet, midt emot Öland, är
ganska vacker; staden har en aflång form, och
är en af de mest regelbundna i riket. Sedan den
i drottning Christinas tid år 1647 alldeles
afbrun-nit, flyttades den till sitt nuvarande ställe. I
Kalmar gamla stad funnos under påfvedömet tvenne
kyrkor inom ringmuren, och lika många, om icke
flera, straxt ntanför densamma, oberäknade
ser-skildta kapell pä slottet och i de båda klostren.
Förnämst ibland dessa var Stora hufvudkyrkan af
hög och obekant ålder, i gamla handlingar kallad
Dy a Kyrkan och Kalmarna kyrka, hon hade sin
plats nästan midt i staden på den ännu bibehållna
kyrkogården, och upphöjdes af konung Erik XIII
till domkyrka, med domkapitel af 12 kaniker,
hvilka ålades att hålla själamessa för konungen, dess
gemål och förfäder, samt erhöllo namn af
konungens egna kapellaner. Uti kyrkan funnos fem
ser-skildta kapeller, nemligen S:t Petri och Pauli, S:t
Antonii, S:t Erasmi, S:t Mariæ och Själakapcllet,
samt 10 altaren, tillhörande S:t Christoffer, S:t
Nicolaus, Helga Lekamen, S:t Anna, Maria,
Barbara, Clara, Maria Magdalena och Helga Tre
Kon-gar. S:t Britas kyrka var den andra; dess
belägenhet är obekant; 5.7 Jör ans kyrka, på hvars
grund nuvarande sjukstuga vid södra landsvägen i
senare tider blifvit uppbyggd; bredvid kyrkan var
äfven ett helgeandshus eller hospital. S:t Gertruds
kyrka stod på den s. k. fattigkyrkogärden vid
norra landsvägen på Malmen. Det första och äldsta
kloster i Kalmar tillhörde Dominikaner-,
Svart-brödra- eller Predikare-munkar, och var anlagdt
under Erik XI:s tid, år 1232, vid kanten af gamla
staden, och var rikligen begåfvadt. Genom
Westerås recess tillerkändes klostrets egendomar
kronan. Johannis Döparcns kloster, för
Dominikaner-nunnor, hade sitt läge utanför staden, pä norra
sidan vid kanalen, mellan Qvarnholmen och fasta
landet, och lärer blifvit uppbygdt omkring 128U.
Som detta kloster ansågs beläget på en farlig ort,
blef det af rikets råd år 1504 upphäfdt och
flyttadt till Skeninge. 1 staden funnos fordom fem
gillen eller andliga brödraskap, nemligen: S:t Annæ,
S:t Christoffer, S:t Nicolai, S:t Olofs och Helga
Lekarna Gille. Kalmar stad intager ett märkligt
rum i Svenska historien; men alla de händelser som
timat härstädes äro för mångfaldiga att här
kunna inrymmas, hvarföre vi inskränka oss till de mest
anmärkningsvärda. Är 1276 firade konung
Magnus Ladulås här sitt bröllop med prinsessan
Hedvig* af Holstein, och 1285 hölls här ett möte,
då samme konung var medlare emellan Norrige
och Hansestäderna. Uti rikets olyckor under Albrekts
regering tog Kalmar betydlig de); men vann der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
