Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
332
Kaluiar.
Kalmar.
emot på sin befolkning en ansenlig tillväxt af den
stora mängd Tyskar, som under hans tid inkommit
och här bosatte sig. Staden blef snart härigenom
nästan lika mycket Tysk som Svensk, hvilket
anseende den bibehöll under hela unionstiden. Så
snart Margaretha 1388 öfvervunnit Albrekt,
skyndade Kalmarboerne att lyckönska henne till
Svenska thronen och åt henne öfverlemna nycklarne
till staden. År 1397 hölfs här en märkvärdig
riksdag, pä hvilken den så kallade Kalmare-unionen
afslutades (se nedan); i slottet visas ännu den s. k.
unions-salen, der föreningen undertecknades. År
1438 den 2 Juli hölls här en sammankomst, då
unionen bekräftades. År 1444 hölls ett nytt
möte härstädes, nästan endast märkvärdigt genom
en träla emellan de andlige. Erkebiskop Tuve i
Lund lät nemligen på gatan i staden, med
mycken ståt, bära framför sig det dubbla
patriarkal-korset. Delta upptogs så illa af de Svenske
biskoparne, isynnerhet den från Linköping, att de
stämde honom inför rådet till förklaring. Den
listige Tuve svarade: att han gjorde det af
kärlek till korset, samt konungens närvaro till
prydnad. Åren 1472, 1474 och 1476 höllos här
sammankomster för att förlika Sten Sture d. ä.
och Christian I, samt ären 1482 och 1483 tvenne
andra möten för att bilägga tvistigheterna
emellan Sten Sture d. ä. och konung Hans. Det
märkvärdigaste var ett, som börjades den 15 Augusti
1483 då här afslöts den s. k. Kalmare recess (se
nedan), en förnyelse af unionen, då [lans
kallades till konung i Sverige. Riksföreståndaren Svante
Sture afsände 1504 Linköpings patriotiske biskop,
Hemming Gadd, att belägra Kalmar, hvilket
innehades a( Danskarne. Sture äjelf förenade sig
snart med honom. De lyckades, att, genom
öfverraskning, intaga staden, der ett rysligt
blodbad anställdes bland de Danske, af hvilka flere
undangömt sig i hus och källrar, hvarifrån de
framdrogos och dödades. Staden försvarades
sedan tappert i 11 års tid, först af Johan Månsson
(Natt och Dag), och derefter af dess enka, Anna
Bjelke. År 1520 ankom hit Gustaf Eriksson Wasa;
men måste snart, för sin säkerhet, begifva sig
härifrån. Under hans befrielsekrig mot Danskarne
utstod Kalmar flera belägringar, så väl af Svenskar
som Danskar. År 1596 d. 8 Nov. uppgafs
Kalmar stad och fästning åt konung Sigismunds
anförare, Carl Gustafsson Stenbock. Hertig Carl
måste derföre anfalla den med en krigsmagt, hvilken
nödgade Stenbock att uppgifva fäslmngen. År
1598 ankom konung Sigismund ifrån Danzig med
sin flotta till Kalmar. År 1611 öfverlemnades
Kalmar slott förrädiskt af Krister Some (se detta
ord), till Danske konungen Christian IV. År 1613
återgafs, genom freden i Knäred, Kalmar åt
Sverige, som det sedan oafbrutet tillhört; men
likväl icke ostördt, ty 1676 landsattes här från
Danska och Holländska flottorna 3,000 man trupper,
under anförande af Danska generalen Buks,
hvilken lät uppfordra staden och fästningen. Detta
afslogs och fienden anlände genast ladorna och
väderqvarnarne utom staden, samt en del af mal-
men, som förtärdes af lågorna. Emellertid
heskö-tos Danskarne ifrigt från staden och från en skans
på Knorrholmen, samt slottsvallarne, så att de
slutligen ledsnade och drogo sig tillhaka. När
Rysslands förändrade politik fordrade, att konung
Ludvig XVIII af Frankrike skulle lemna sin frislad i
Mitau i Kurland, tog ban vägen genom Sverige,
och ankom sjöledes till Kalmar d. 25 Sept. 1804,
under namn af grefve af Lille, och dess brorson,
hertigen af Angoulème, under namn af grefve af
Cbatellerault, med deras svit, bestående af duc
de Pienne, markisen de Vassé, en läkare och en
prest. Konung Ludvig bodde i
landshöfdingeresidenset, hos dåvarande general-majoren och
landshöfdingen frih. Mich. Anckarsvärd, och undanbad
sig den hedersvakt af Kalmar regemente, som var
beordrad fur honom. En närvarande person har
berättat, att då folket en afton var samladt
utanför residenset, tog konungen ett ljus och öppnade
fönstret, och sedan ban underrättat sig huru vive
le roi de Suède ljöd på Svenska språket, utropade
ban: "Lef kong af Sverg!" Äfven konungens
broder, grefven af Ponthieu, sedermera Carl X,
anlände hit d. 7 Okt. Ludvigs protest mot
Napoleon, då denne lät utropa sig till Fransmännens
kejsare, skall vara daterad Kalmar, hvarigenom
denna stad vunnit en viss märkvärdighet äfveu i
Franska historien. Den 24 Okt. afreste de höga
gästerne härifrån. — Kalmar slott ligger omkring
400 steg från staden, invid gamla staden. Det
omgifves på tre sidor af hafvet; från landet skiljes
det medelst tvenne, nu till det mesta igenrasade
grafvar, hvaröfver gå bryggor af träd.
Fästningsverken bilda en regelbunden fyrkant, med ett
rundtorn i hvarje hörn. Slottsbyggnaden räknar sitt
nuvarande utseende från konung Johan 111 :s tid,
hvars namn synes på de präktiga portalerna af
sten. På vestra flygeln slår det stora tornet, som
fordom var mycket högre och pryddes af en
förgylld kula, som lyste Hera mil utåt hafvet; men
det förlorade en betydlig del af sin höjd, då
kro-nobränneriet här inrättades. En väderqvarn sattes
då ofvanpå tornet; men den nedtogs 1791.
Tillika med unions-salen är i denna flygel de fordna
kongl, rummen, hvilka till en del begagnas af
länets hushållningssällskap. Här märkes konung Erik
XlV:s sängkammare, deri de gainla sidengardinerne
och skulptur-arbetet i taket äro temligen väl
bibehållna. Konungen skall sjelf med inlagdt arbete
och sitt vapen prydt paneler och dörrar på detta
slott. Unions-salen är i andra våningen, 45
alnar lång, 19 bred och 8 hög, den är nu mera
utan prydnader och har ej något qvar, som
vittnar om dess fordna märkvärdighet och prakt.
Drottning Margarethas thron hade redan på 1730-talet
blifvit bortröjd och såld för några daler
silfvermynt. Salen begagnades sedan af kyrkofolk, som
suto på några bänkar midt för den öppna dörren
till kyrkan, som är till höger om salen. Denna,
så väl som hela slottet, förderfvades mycket
genom de bränneri-anstalter, som i konung Gustaf
III:s tid bär inrättades. Redan 1781 var den ett
fullkomligt skräprum, uppfylld med bränneri-red-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
