Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
334 Kalmar dagtingan.
Kaluiar alott.
yrkets insignier: stegel och hjul graverade pä
klingan. Svärdet ärfdes sedan af en Småländsk
ryttare, som nyttjade det under krigen i Tyskland.
Dessa afrättningar hafva äfven blifvit kallade Kalmar
blodbad och voro begynnelsen till den följd af
stränga och hårda handlingar, som sedan utmärkte Carls
regering.
Kaluiar dagtingan. Är 1436 var det beramadt,
att konung Erik XIII skulle bär möta Svenska
rådet för att bilägga de uppkomna misshälligbeterna
och uppgöra en förlikning med Svenska folkets
ombud. Emot sin vana infann sig Erik här på
bestämd tid, omkring d. 15 Juli, och, utom bonom,
hertig Bogislaw af Pomern, Wratislaw af
Wolgast, Barnim af Bardt, jemte flere andra
utländske herrar, sändebud ifrån Lybeck, Hamburg,
Wismar och andra hausestäder, och dessutom de
Svenske fullmägtige, biskoparne Thomas från Strengnäs
och Magnus frän Åbo, drotset Christer Nilsson och
en stor hop rådsherrar, riddare och andra
personer. Öfverläggningarne öppnades d. 29 Juli i S:t
Christo|fers hus och räckte till d. 1 Sept., då
beslutet uppsattes. Häri stadgades, att Sverige
skulle erkänna Erik för sin laglige konung; men han
styra riket efter lag och låta dess invånare
åtnjuta sina gamla fribeter och rättigheter, besätta
embeten blott med infödingar och lemna slotten
endast i infödde Svenske mäns bänder, allt det
förflutna vara glömdt; men vissa euskildta
oförrätter skärskådas och dömas af konungen och
några dertill utsedde riksråd, alla förlorade gods
återställas, fångar frigifvas, o. s. v. Erik böll
emellertid sina här ingångna förbindelser lika litet, som
ban hållit de föregående, och försoningen med hans
missnöjda folk kom icke längre än på papperet. —
Ett annat möte, nära nog i samma afsigt, var
utsatt att hållas härstädes år 1495 emellan konung
Johan II och Slen Sture d. ä., för att bilägga de då
varande t vistigheterna emellan Sverige och
Danmark, och att få Johan antagen äfven till
Sveriges konung, hvartill ban 12 år förut, likaledes i
Kalmar, blifvit utsedd; men Sten Sture, som
misstänkte Johans afsigter, dröjde att infinna sig, och
inütet upplöstes utan resultat.
Haimure-kulle. Se: Hobij socken.
Kalmar leding kallas i historien det krigståg,
hvilket Sigurd, en kristen konung i en del af
Norrige, företog att med evangelium och svärdet
omvända Kalmars invånare. Sigurd var en af
forntidens mägtigaste hjeltar och härförare, samt hade,
efter sin pilgrimsresa till Jerusalem, erhållit
tillnamnet Jorsalafarare. Han hade der dyrt lofvat att
utbreda kristna läran, och kom år 1123 med en
ansenlig flotta in i Östersjön, och, sedan ban
sköf-lat Skånska kusterna, anlände ban till Kalmar,
der ban landsteg som fiende, utan synnerligt
motstånd af invånarne, hvilka han omvände.
Kalmar regemente. I början af är 1683
gjorde allmogen i Kalmar län underdånig
ansökning, att komma under det vissa knektehållet,
således nemligen att två hela hemman åtogo sig att
anskaffa en duglig karl. Men som konungen
beslutat att alla regementer till fot borde hvardera
åtgöra 1,200 man, så ehuru i Kalmar län, till
deras uppsättande ej voro mer än 1,000 hemman,
blef dock denna ansökning i början ej annorlunda
bifallen, än alt allmogen sins emellan borde
förena sig om något sätt, hvarigenom detta antal
kunde åstadkommas. Sedermera och på det verket
måtte vinna framgång, och allmogen lättas under
sin börda, förklarade konungen sig sjelf vilja förse
knektarne med beklädningen och tillät äfven att
ett belt, eller J hemman voro tillsammans om
en karl. Det hände icke dess mindre, att
tillgången af Kalmar län ensamt blef otillräcklig bärtill.
Regementets styrka 1,100 man utgöres nu pä så
sätt alt 347 man utgå af Kalmar län, 352 af
Kronobergs och 401 af Jönköpings län, hvilket baft
den påföljd, att hvardera af berörde regementer
icke kunnat bringas högre än till 1,100 man.
Kaluiar recess. Sedan Johan 11 pä en
herredag, som hölls i Kalmar stad, blifvit väld till
konung, sammankallades i September år 1483 här
ett möte af alla tre rikenas ombud, hvari dels de
då pågående t vistigheterna skulle slitas, dels
unionen ytterligare befästas genom serskild|a
föreskrifter. Beslutet fattades d. 8 Sept. år 1483. Häri
stadgas hufvudsakligen, att ingen, isynnerhet icke
Sturarne och Iwar Axelsson skulle kunna ställas
till rätta för hvad som skett, att hvar och en,
som under oroligheterna förlorat sitt gods skulle
återfå det, alt konungen skulle styra hvartdera
riket efter dess lagar och vistas der ett år i
sönder, ej kunna pålägga någon skatt utan rådets
bifall; man skulle årligen, på S:t Olofs dag,
sammanträda för alt jemka uppkommande missförhållanden
dels i Kungsbacka, dels i Nylödöse, dels i
Kung-häll, o. s. v. Adeln passade derjemte pä tillfälle
att befästa sin magt, och det bestämdes, att
hvarje adelsman skulle vara konung öfver sina
under-hafvande, skulle kunna vägra inträde på sin borg ät
sjelfva konungen, på annat sätt än mot gisslan, och
ingen ofrälse skulle få köpa eller arrendera
frälsegods. — Denna recess förde likväl icke Johan på
thronen, utan Sten Sture bibehöll magten, efteråt
som förut.
Kalmar slott eröfras. Då Danmark år 1611
förklarat Sverige krig, ryckte förnämsta delen af dess
här, under Christian IV:s egei anförande, mot
Kalmar, hvars fasta slott, genom befälhafvaren
Christer Somes förräderi, d. 3 Aug. föll i hans
händer, såsom Somc påstod, emedan han icke ägde
någon amunition för alt kunna afslå en storm.
Danskarne fingo här 200 större och mindre
kanoner, 3,000 tunnor säd och de dyrbarheter, som de
kringboende ståndspersonerna fört dit, i den tanken,
att här hafva dem i så mycket större säkerhet. (Se
vidare: Somc, Christer.) Denna förlust smärtade
Carl så djupt, att ban i sin förbittring utmanade
konung Christian, i ett häftigt bref, dateradt
Ryssby d. 12 Aug. Han ville, säger ban, möta sin
motståndare i kyller, utan hjelm och harnesk,
endast med svärdet i handen. Hvardera skulle
medföra tvenne tjenare fullt väpnado, samt försedde, den
ene med två pistoler, den andre med pistoler och
värja. "Möter da oss icke", beler det, "så bålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
