Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hanonjern.
Kansler.
341
kändt af Svenska presterskapet under begynnelsen
af katbolska perioden, bär i landet. Det var först
efter det att Vatikanska lagstiftningen blifvit bragt
i rigtigt system, genom Gregorii IX år 1230
stad-fästade dekretaler, som kanoniska lagen kunde mera
allmänt läras oeb spridas. Också läto påfvarne,
hvilka ställde den fullkomligt i bredd med den
civila lagfarenheten, densamma läras och kommenteras
vid de ryktbaraste och mest besökta universiteter
i Europa. Hedersgrader utdelades i den kanoniska
lagfarenheten likasom i den civila; och många
Svenska ynglingar och män, hvilka studerat vid
utrikes akademier, återvände bem, efter att
grundligen hafva genomgått kanoniska lagarne, och
derföre blifvit utmärkte med titeln af doclores in
de-cretis, och när någon blifvit graduerad i både den
civila och kanoniska lagfarenheten kallades ban,
hvilket ännu är i bruk, juris utriust/ue doctor. (Se
Juris kandidat-examen). Eu hufvudsaklig åtgärd
för kanoniska lagens införande i Sverige, både till
grundsatser och innehåll, blef isynnerhet vidtagen
vid det under påfliga legatens Wilhelmi Sabinensis
presidium år 1248 i Skeninge hållna kyrkomöte,
der bland annat stadgades, att biskoparne skulle
inom ett år förskaffa sig, jure proprietatis, och till
sin död förvara påfven Gregorii IX dekretaler och
deruti studera. I ett gammalt Calendarium
(Eco-nomicum, kanske från början af 1400-talet,
påminnes, att i Juni månad Lib. IV. Decrelalium
borde gås igenom för instundande prestmöle. På
sådant sätt blef, ifrån medlet af trettonde
århundradet, stadig grund lagd för det påfliga väldet
i Sverige. Pä sådant sätt blef ock kunskapen om
den kanoniska lagen spridd och befästad
härstädes, hvilket, under de följande tiderna, allt mera
visade sin verkan, och äfven i märklig måtto
både inflytelse på våra förfäders allmänna
lagstiftning. Såsom exempel kan anföras: lysning, som
bör föregå äktenskap; att då ofrälse man med
lag och landsrätt var gift med frälse qvinna,
barnen skulle gå å "bättre balwo"; i giftermålssaker,
beträlTande skyldskap; de mångfaldiga eder
hvarigenom man fick värja sig, och hvilka öfverallt
finnas föreskrifna i de gamla lagarne, äro tydligen
tagna frän kanoniska lagen, äfvensom att de
borde afläggas på "book och hälgadoma." Att i
öfrigt den kanoniska lagen blifvit rådfrågad vid
stiftandet af allmänna landslagen, derpå tjenar till ett
märkligt bevis, att ett ej obetydligt stycke af
konung Christofers stadfästelse på berörde lag
blifvit ordagrannt afskrifvet ur Gregorii IX
konfirmation eller ingress til) dekretalerne. Med
reformationens införande upphörde den ursprungliga
kanoniska lagens gällande i Sverige.
Hanonjern kallas det tackjern, som är tjenligt
till kanongjutning, eller sådant att det väl faller
ut i formen med slät yla, är starkt både mot
språngning och nötning, således lagom hårdt och
segt, samt fritt från håligheter eller s. k. gallror,
hvaraf kanonen kan blifva skadad i kulloppet. Det
bästa kanonjernet är s. k. spruligt eller
bagel-salt, som består af en noggrann blandning af
hårdare och mjukare till någon del färskadt jern.
Hanonjollar och Kanonslupar, små
bestyckade skärgårdsfartyg, ursprungligen Ebrensvärds
uppfinning, förande de förra en, de senare två
kanoner, och de förra med 22, de senare med 50 till
60 mans besättning. De hafva, isynnerhet
kanon-jollarna, genom amiralen von Sydow, i nyare tider
undergått väsendtliga förbättringar, hvarigenom
deras brukbarhet blifvit mycket förökad. Särdeles
äro kanonjollarna lika lätta, som fruktansvärda
vapen. En sådan kostar, enligt af Forsell, 4,800
R:dr att bygga; men en kanonslup med bombkanon
11,000. Svenska skärgårdsflottan ägde 1844,
enligt samme författare, 92 kanonslupar, 123
ka-nonjollar och 20 däckade kanonslupar-eller
kanon-skonertar. F.n sådan kostar 35,000 R:dr att bygga.
Kansler. Ordet härledes af det Latinska
cancel-larius = qui ad canceltos forenses stat, den som
står vid domstolarnes skrank. Det utmärker
således ursprungligen en rättsbetjent, som uppvaktar vid
domstolen, eller en skrifvare, hvilken uppsätter
domen och förvarar bandlingarne. Ifrån denna
betydelse har utbildat sig begreppet sekreterare,
kon-cepist hos furstar och andra mägtige män. Med
denna egenskap af bandsekreterare förenar sig lätt
den af rådgifvare, hvilka båda begrepp fästa sig
vid namnet kansler. Under medeltiden bestriddes
i Sverige, liksom i det öfriga Europa,
kanslers-embetet af de andlige, och bildade ett af de band,
hvilka förenade dessa med den verldsliga magien.
Kansleren var prelat, eller blef det igenom detta
embete; ty befordringar derifrån till biskopsstolar
förekommo åtskilliga gånger. Genom
kanslers-em-betet gick äfven en väg till konungens råd.
Redan i slutet af femtonde århundradet, under
konungarne af Sverkerska och Erikska ätterna,
förekommo andlige män såsom kanslerer, samt, i och med
detsamma, såsom rådsberrar. Den förste vi känna
var Kol, biskop i Linköping, kansler bos konung
Johan Sverkersson. Kanslerens inflytande på en
tid, då de verldsliga magnaterne knappt kände
skrifkonsten, blef ganska stor, likväl ej i den
grad man kunnat förmoda; emedan äfven vigtiga
saker icke afhandlades skriftligen så ofta och så
vidlyftigt, som i våra dagar. Något riksembete
får man ej föreställa sig att medeltidens kanslerer
innehade, ännu mindre att de stodo i spetsen för
något embetsverk. Härom kan ej fråga uppstå
före Gustaf I:s tid. Under honom förekommer en
"öfverste-kansler", eller, om man så vill,
rikskansler. Det var utländningen Conrad Peutinger eller
von Pyhy, känd för sina bedrägerier och sitt snart
förlorade inflytande bos konung Gustaf. Från och
med reformalionen blefvo kanslererne verldslige män.
Von Pyhys efterträdare var en viss Kristoffer
Andersson, likasom den förre en äfventyrare, hvilken
slutade sitt lif i landsflykt. Konung Gustaf
utnämnde ingen efter honom; men under Erik XIV
framträder med kanslerstileln den gamle, för sin
klokhet berömde Nils Gyllenstjerna, och sedermera
under striderna emellan Johan III och rådet, samt
emellan Sigismund och Carl IX, den namnkunnige
Erik Sparre, slutligen Svante Bjelke. Namnen
tillkännagifva, att embetet tillhörde den höga adeln.
Del. II. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
