- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
381

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Klappera tarr.

Klefva.

381

deras konstitutions-utskott finna skäl dertill; men
beslutet kan derigenom icke upphäfves. Under
frihetstiden var förhällandet annorlunda. Oà kunde
man söka ändring hos ständerne i det som
regeringen beslutit; men erfarenheten af de missbruk,
hvilka blefvo en följd deraf, har föranledt de
stadganden i våra nuvarande grundlagar, som bestämdt
skilja ständernes lagstiftande magt från den
lag-skipande och verkställande, hvilken tillbör
domare-korpsen och konungen. Dessa trenne statsmagter
stå vid sidan af hvarandra, ingendera får inkräkta
på den andra.

Klapperatarr (Carex glareosa), en mångårig
gräsväxt, hvilken förekommer här och der vid
Östersjökusten norr om Gefle.

Klar-elfveu. Se: Götha elf och Fàmmund.

Klarera, att genom skeppsmäklare betala
åtskilliga afgifter, såsom fyr- och båk-afgifter,
hamnpenningar, m. m. (Se: Skeppsklarerare.)

Klasen, en ö vid Kyllei hamn på Gottland,
temligen lång; men icke särdeles bred. Linné har
anmärkt, att på denna ö växer vildt veide, frodigt
och till myckenhet, såsom det vore sådt och
plan-teradt. Med detta färggräsets blad färgas blått.

Klefva, en socken med Sihl, belägen i Kinna
bärad och kontrakt af Skaraborgs län och Skara
stift, 2 mil O.N.O. från Lidköping, 2 J mil N. från
Skara, på Kinnekulle, 1 mil från Wenern, kallas
äfven Kintieklefva till skillnad från nedanstående
Klefva socken. Uti de skriftliga upplysningar som
af kyrkoherden i detta pastorat, Erik Mellin,
blifvit lemnade, förmäles: Traditionen bland folket och
några spår tyckas antyda, att i uråldern här
funnits en stad, med namnet Gillestad, och ett
hemman Gillesgården, hvarest stadens gille och kongl,
slottet skall varit beläget pä den böga klefbällen,
"med skyhöga koppartorn, gyllene spiror och
gull-tuppar." Staden lärer varit en sjöstad, emedan
åldriga spår af hafsvågens svall ännu skönjas på
klipporna, och sjelfva jorden visar tydligen, att
ofantliga sträckor af dälder och mossor, ifrån
We-sterhafvet, inåt Elfsborgs och Skaraborgs län, "frän
verldens skapelse varit haf." Så har äfven,
hvilket "tydligen synes, stora sjöar och haf,
svallat förbi socknens klippor ut i Wenern, och vid
klipporna, på hvilka förenämnde slott höjde sina
spiror, der simmade äfven Gillestadens
örlogsdrakar, tills de genom uttorkadt vatten slutligen
måste stranda i dyen och flyet, af hvilket ämne i
dälden, Plygård och Ftyhof, liksom annexen Sihl och
Sjögateledet, hafva sina namn." Pä flere ställen i
mossorna har man funnit skeppsvrak. På
kalkstenskullen till höger om slottet, der kyrkan nu
slår, der böjde sig stadens praktfulla
afguda-tempel, uppbygdt af "de första och största
timmerblock, frän skapelsen uppvuxne nedanföre i
Alnemossen, der man numera ej kan upptäcka
en trädplanta." Fordom funnos i Gillestad
endast C gårdar, nemligen: "Gumsegården, der
gum-sar beständigt göddes för afgndatjensten och
stektes för kungliga tafTeln. Gröneberg, det kongl,
lustslottet, der öfver gröna vallar, på tornböga
altaner, de konglige endast fingo slicka solskenet."

Det utgör nn 1 mtl. säteri, på en högländt plats,
hvarifrån man har en skön utsigt öfver Billingen,
Ålleberg och Mösseberg. "Karlegård, der
kongs-trädgården var, alldeles uppfylld af vilda
kartäpplen, hvilka den tiden voro läckerheter för
bofgo-marne. Kaggården, der bodde offerpresterne, och
sjelfva gödde och illske, som baggar, rusade de
ofta ut, ridande på dessa vilddjur, att stånga alla
de syndare pä gatorna, som ej ville knäfalla för
dem och för afguden. Skrifcaregården, det kongl,
kansliet, der blinde lagskipare och högfärdige
trollkarlar, med skärestockar ritade dödsdomar, med
vanskaplige vilddjursbildcr, på hvitlimmade väggar.
Knarkagården, der var, i vester om staden, den
kongl, hafre- och kornåkern, der kornknarren
alltid hördes; men sedan dess alldrig hörts, på den
sidan af staden, emedan han då skämdes för alltid
af de kungliga gnäggande och snarkande hästar,
som der hade sitt stall, och der voro äfven de
orimligt höga stats- och stridsvagnarne, som natt
och dag gingo i knerk och knark; ty
vagnssmörjan var ännu icke uppfunnen." Så målar
traditionen, fortfar kyrkoherden Mellin i sina
ofvannämnde lemnade upplysningar, den åldriga taflan af
Klefstaden, och att den då varit mer än en
bondby, torde äfven kunna ses deraf, att om man
gräfver på gatan, som än kallas Kongsgatan, finnes
en ordentligt stenlagd gata, en aln under jorden,
och en annan gata, som än kallas Drottninggatan,
och drar sig öfver brådstörta klippor, torde
kanske efter den tidens smak, varit den skönaste
promenad, äfven för drottningar. Staden ligger på
Kinnekulles andra afsättning, på skiffer- och
kalkstenslagret. Kristallklara vattenkällor, brusande
och smygande från hä|larne, skölja rätt ofta
stadens "troltoirer" och släcka den torftige arbetarens
törst. Äfven finnes här på de fordom och i de
äldsta kyrkoböcker s. k. Malmarne, en med
uthuggna hällar försedd källa, kallad Skatlkällan, der
öf-vertron under påfvedömet offrat mången penning.
Klefva-staden är på norr fredad af Ilögklefvens
sköna och busktäckta skansar, hvilka kallas "drottning
Kinnas höga knän", och belägen på "drottningens
gamla och breda fotablad." På denna upphöjda
vallskans vandrar man, enligt sägnen, bland tusenåriga
ruiner af förstörda trollslott, konungahorgar,
uppdukade jättehord i häl|arne, och bland jättestenar
och förtrollade, förstenade brudskaror i dalarne,
hvilka brudskaror likväl ej torde hafva varit annat
än ett gammalt domaresäte, emedan 12 till 14
stenhällar der finnas uppresta. Tvenne större sådana,
hvilka sägas varit bruden och brudgummen, stå
likväl, besynnerligt nog, afskilde frän de andra,
liksom bofverande i brudparad, nästan midt i
ringen, och den barnsliga öfvertron hviskar bland
folket, att "brudens böjda bröst kännes ännu varmt
midt i vintern, och dess hjerta kännes klappa
i den härda hällen." På den förutnämnda
vallskansen, 400 famnar från Klefstaden, höjer sig det
stora och märkvärdiga Brattefors (se detta ord)
der, enligt sägen, bergstrollen hafva haft sitt
sköna guldslott och af en ryttare blifvit nödgade att
till Klefva kyrka lemna en skön, stor silfverkalk.

Del. II. 49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free