Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
386
Klingspor.
Hllnt.
oades ban till biskop öfver Selands stift, hvilket
lär hafva väckt mycken förtrytelse hos det Danska
presterskapet. Är 1663 valdes han, efter
Terse-rus, till superintendent i Götheborg; men ville ej
emottaga denna befattning, om den icke
förändrades till biskopsvärdighet, hvilket regeringen också
biföll, och ban innehade nu sin biskopsstol, den
första i stiftet, till sin död d. 3 Sept. 1671. Han
var en utmärkt tbeolog och har utgifvit flera
predikningar och tbeologiska afhandlingar på Latin,
men efterlemnar ett tvetydigt namn såsom
tilltagsen, högmodig och intolerant. På detta
sistnämnda lyte anföres tvenne märkliga bevis, det ena då
ban, utnämnd till ledamot i den kommission, som
skulle granska Terseri katekes, gick längre än
dennes angifvare åsyftat, samt till och med af
honom beskylldes för öfverdrifven bätskhet, och då
ban från pastoratet afsatte en Göran Fris,
kyrkoherde i Breared i Halland, hvilken författat ett
utdrag ur Melancbtons Lor.i communis, men
hvilket arbete preste-ståndet på 1668 års riksdag
förklarade för renlärigt, samt rekommenderade
författaren till ett nytt pastorat i stället för det
förlorade. Han adlades år 1666, dä ban antog
namnet Klings’jerna, hvilket sonsonen sedan förbytte
till Klingenstjerna. — Hans dotter, Muria
Kleo-uurn, var så studerad, alt bon på Linköpings
gymnasium uppläste ett af henne författadt
Latinskt tal.
Klingspor, Wilhelm Mauritz, härstammade
frän en ätt, hvilken redan 1460 stod i anseende
och hvars Svenska stamfader var krigsöfversten
St ullan v. Klingspor. Han var född d. 7 Sept.
1744, på Fluxerum i Kalmar län. Fadern var
vicepresidenten Christian Fredrik K. Denne man är ett
af de många bevisen, huru man utan egenskaper
och förtjenst, ja, med dessas motsatser, likväl kan
stiga till statens högsta värdigheter, beklädas med
de vigtigaste uppdrag och icke blott hedras med
hofgunst, utan till och med af folkgunsten
erhålla offentliga aktningsbetygelser, med ett ord, ett
af de många bevisen hvad denna gunst och dessa
utmärkelser, hvaröfver samtiden är så stolt,
någongång äro värda inför den oväldiga
efterverldens ögon. Han ingick vid 8 års ålder såsom
korporal vid Westgötba kavalleri, och blef, endast 12
år gammal, löjtnant vid Franska regementet Royal
Snedois, genom sin farbror, Jean Filip, som var
brigadier och chef för prinsens af Nassau-Ysingen
regemente. Här tjenstgjorde ban verkligen och
skall, 13 år gammal, deltagit i slaget vid
Hasten-beck år 1757. Tio år senare utnämndes han till
ka-piten vid Jeintlands regemente, erhöll Svärds-orden
1770 och befordrades 1779 till öfverste för
Wester-bottens regemente. Såsom förste stallmästare hos
hertig Fredrik Adolf, blef han känd af Gustaf III,
och förmodligen omtyckt för sina
nmgängesgåf-vor, följde ban honom till Finland. Efter
krigets slut utsågs han till general en chef
derstädes, ett af denne monarks största misstag och
ett af de olyckligaste, emedan sonen bibehöll
honom vid denna vigtiga befattning i 18 år, och
han således innehade den vid utbrottet af 1808
års krig, d& han, genom sin oskicklighet,
tillintetgjorde den förtjente Klerckers goda
anstalter, förlamade, så mycket han kunde,
verkningarna af Adlercreutz, Sandels, Cronstedts, m. fl.
bragder, och sålunda betydligt bidrog (ill Finlands
förlust, samt derigenom till Gustaf IV Adolfs fall,
hvartill ban också vid revolutionen 1809
omedelbart räckte en hjelpsam hand. Denne hade förnt
redan år 1800 uppböjt honom till excellens och
1808 till (altmarskalk, prydt honom med
Serafimerorden och gjort honom till grefve. Vid
revolutionen d. 13 Mars förtroddes honom
öfverståt-bållare-hefattningen i Stockholm och de
sammanträdande ständerne förklarade honom, äfvensom
Adlercreutz och Adlersparre, sin erkänsla för deras
medverkan till den timade hvälfningen, hvarigenom
de "gjort sig af fäderneslandet väl förtjente." En
annan hvälfning störtade likväl Klingspor ej blott
från denna befattning, ufån äfven frän bela bans
anseende; ty vid Fersens mord 1810 afsatte Carl
XIII honom från öfverståthållare-embetet, hvarpå
följde en fullkomlig onåd, hvilken K. ej längre
öfverlefde, än till den 15 Maj år 1814. Hans bror,
Klingspor, Fredrik Filip, född 1761, död
är 1832 såsom hofmarskalk, ståthållare på
Stockholms slott och Kom. af N. O., bar efterlemnat
namnet af en hedersman och konstvän. Han var
ledamot af de fria konsternas akademi, och det
beter om honom i Boyes Målarelexikon: "Målade
miniatyr, stundom större hufvuden, med vattenfärg,
och var de bildande konsters tillbedjare och vän."
Klingspor, Mauritz StalTan, sonson af
Wilhelm Mauritz och son till hofmarskalken K., hvilken
Gustaf III sjelf bar till dopet. Han är född 1800,
kapiten vid Svea lifgarde, hvarifrån ban tog
afsked år 1841, bar utgifvit: Financiella Åsigter,
tryckt år 1835, och blef vid 1834 års riksdag
bekant genom sin opposition på riddarhuset mot
den föreslagna ändringen i majestätsbrotts-lagen,
hvilken ådrog honom, likasom kapitenen, friherre
Stedingk, ett slags förvisning till någon tids
tjenstgöring på Carlstens och Carlsborgs fästningar,
hvilket på sin tid gjorde mycket uppseende.
Klingstedt, Henrik, en af Carl Xll:s kämpar,
general-adjutant, son till landshöfdingen öfver
Kronobergs län, Jonas K., skickades år 1713 med
depescher till konungen nnder dess vistande i
Bender, blef derigenom en af deltagarne i kalabaliken
och tillfångatogs af Tartarerne; men friköptes.
Gick år 1714 i Meklenburgisk tjenst såsom
general-major, sedan i Holsteinsk och dog 1735.
Klingvall, J. fi., kyrkoherde på Gottland, född
1786, har utgifvit: Försök till en Vranografic och
Fornlemningar i Wisby.
Hlink säges ett fartyg vara bygdt på, då
bordläggningsplankorna ligga med sidokanterne
fast-nnglade öfver hvarandra. Spanten äro på sådana
fartyg mycket smäckrare, än på kravelbyggda af
samma storlek, hvarföre de icke äro så starka;
men också icke så kostbara som dessa. Endast
mindre fartyg och båtar byggas på klink.
Klint, Krik af, son till häradshöfdingen Esaias
K. och född på Kölby nära Kalmar d. 6 Okt. 1732,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
