Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kllpping*
Klockarebol.
389
eller 96 st. klippingar, och borde stycket väga 3
ort. En af dessa klippingar svarade i verkligt
värde ungefärligen emot 9 Svenska runstycken nu
lör tiden; men gällde för 18 penningar, räknade
efter Sveriges dåvarande mynt, och 18 sådana
penningar svarade i verkligt värde emot 3 sk. ö r:st
nu för tiden. Af dessa Hedemora-klippingar finnas
äfven 28 kast eller 112 stycken vara utmyntade
af eu lödig mark, som höll i fint silfver 3 lod
och 1 qvintin, hvilka således voro af än ringare
värde. Klippingar hafva också samma år blifvit
myntade i Söderköping, 24 kast af en lödig mark
verk, och förmodligen af lika finhet. Men detta
svaga mynt slogs ej mer än första året af Gustafs
regering. Följande åren lät ban slå bättre mynt
i Stockholm, Upsala och Åbo. Ville någon
undersåte dä låta ommynta klippingar, särdeles i
större summor, till 40 mark eller deröfver, var
sådant tillåtet, och skulle klippingarne
ommyn-tas till örtigar, fyrkar eller små penningar,
efter fastställd vigt och finhet. Skadligt
inverkade på haudeln, att klippingarne aflystes i
Danmark, men gingo ännu i Sverige, och intet
medel var vidtaget alt förekomma de häraf så
oundvikligen följande bedrägerierna frän Danmark; ty
Danska undersätarne frän Blekinge, Skåne,
Halland och Bohuslän strömmade öfver gränsen in i
Småland och Westergötland, tillhandlade sig af
Svenskarne alla slags redbara varor och betalte dem
med klippingar. Såsom botemedel mot det onda
blefvo klippingarne äfven aflyste i Sverige, på
berremötet i Wadstena 1524, och nytt mynt slogs,
i den män kronan hade silfver att tillgå.
Botemedlet användes likväl för sent; ty icke nog med
att Svenska undersätarne vid Danska gränsen
blifvit bedragne af Danskarne, de-Jilefvo det äfven
af Svenska kronan, som förklarade klippingarnes
verkliga viirde vara föga eller intet. De rike af
adeln kastade i sin harm säckar fulla af detta mynt
kring gatorna i Upsala, och yttrade hårda ord,
då de kort efter riksdagens slut besökte
Distings-marknaden. Bönderne, hvilka för sin spannmål, och
andra, som för sina varor blifvit betalte med
detta mynt af stadsbocrne, skockade sig i stora
flockar utanför konungens hus, stodo i förväg då han
gick ut och bådo bonom pä det enträgnaste, att
klippingen åtminstone måtte få gälla en örtug, på
det deras skada måtte blifva dräglig. Men
konungen afslog deras begäran och sade: "Om J hafven
cn myckenhet klippingar, och låten göra eder
grytor deraf, så kunnen J säga, del J bäfven
dyrbarare grytor i edra kök, än konungen." Mot slutet
af konung Gustafs regering (1543—1557)
myntades åter fyrkantiga klippingar, efter öretal, till
16, 15, 12, 8, 4 och 2 ören, sådana slogos
äfven rutformiga 1557 till 16, 8 och 4 ören
stycket. Konung Erik XIV lät äfven pregla
rutformig! klippings-mynt på 16, 8, 4 och 2 öre; och
likartade, ulan annan skillnad än myntmästarmàrket,
lära blifvit utgifna af brodern, hertig Magnus af
Östergötland. Under Johan III slogos åren 1569,
1570 och 1571 rutformigt klippings-mynt på 8,
4, 2 och 1 mark, samt 4 öre. Fyrkantigt klip-
pings-mynt slogs äfven till 8 och 4 ören. Carl
slog, både såsom hertig, riksföreståndare och
konung klippingar i guld och silfver, de förra pä
10, 8 och 5 mark, de senare på 5, 4, 2 och
1 mark.
Hlisaow, rättare Klitscliow, slaget vid, stod
den 9 Juli 1702. Svenska bären, under Carl XII,
12,000 man stark, slog den Polska och Sachsiska,
soin anfördes af konung August, och innehade en
fördelaktig ställning. Den förlorade dervid 2,000
man i döde och 1,500 fångar, samt 43 kanoner,
bela lägret och allt bagaget; Svenskarne endast
300 döde och 800 sårade. Bland de stupade var
hertigen af Holstein, Carls svåger, hvilken, då ban
skulle intaga en böjd, på hvilken fiendtliga
artilleriet stod uppstäldt, träffades af cn kula, och afled
två timmar derefter, 30 år gammal. Vid
underrättelsen om hans död frågade Carl om hertigen
hade sitt harnesk på sig, och då detta bejakades,
sade ban: "Det var ändä väl, eljest hade jag fått
bannor af enkedrottningen." Klissow är en liten
stad i wojwodskapet Sandomir i Lilla Polen, och
slaget derstädes stod samma dag, som öfvergången
öfver Düna egde rum ett år förut.
Klockare. Deras befattning i forntiden torde i
det närmaste hafva öfverensstämt med hvad som
nu erfordras af dem. Det som då
hufvudsakligen ålåg dem hörde likväl mera till dc
religiösa ceremonierna. Uti Dale-lagens kyrkobalk
beskrifves deras embete sålunda: "Böndir skulu
kluckara fa, ban skal fyrslum i Kirckin vara, ock
senstum ufara. Ringia gen både qvickum och
dü-dum, font wachta, at ban skuldi ey lengir oppin
stånda, än Fontir vigies och barn döpis." Af
åtskilliga gamla lagar finna vi äfven, att klockaren
var skyldig bära bok och stol (messekläder), eller
bok, kalk, patén, oblat, olja, o. s. v., med presten
i socken. Äfven ett annat göromål omnämner
samma lag, nemligen, att om något barn dog förr än
presten döpt det i kyrkan, eller lefde så länge alt
det blef döpt af faddrarne eller någon annan,
säger denna lag: "Dör det barn, Iba skal thet barn
qvart läggia. Taki en af gussivin och standi til
prästins. Taki Klåckare stenkill och vigt vatn,
bäri till barns och släncki a thet, tba skal thet
till Kirckiu förä, och prästir skal tbet jorda."
Klockarens skyldighet var således att med
vigvatten begifva sig till nöddöpt barn, att bestänka det
dermed, på det icke barnet oinvigdt målte föras
öfver annors bostads ägor; emedan det var
förbjudet, att föra något lik ovigdt öfver åker och
ängar, och skulle den som gjorde detta, böta
enligt lag. Uplandslagen omnämner äfven, alt
klockaren ej fick vittna om någon skänkt eller
testamenterat något till kyrkan eller presten, i fall
sådan gåfva klandrades.
Klockarebol kallas landtgårdar, anslagne till
boställen åt klockare. De äro till en del ganska
gamla, ända från medeltiden. En del af dessa
gamla klockareboställen hafva sedan blifvit
kapel-lansbol, i det att kapellanerne, när sådana
tjenster inrättades, äfven öfvertogo ansvaret för
kloc-kare-sysslans behöriga skötande. Nyare klockarebol
Del. II. 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
