- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
401

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utlistad.

Knut.

401

Christianstad. År 1631 har dåvarande pastorn
härstädes, Paulus Olai, då ett Svenskt parti bröt in
i Skåne och kom till denna orten, med en
förgiftad dryck afhändt en del lifvet, hvarföre hans hus
och egendom blef hemsökt med eld och svärd;
men ban sjelf kom på flykten och uppehöll sig en
lång tid på Härra-ön, en holme uti insjön. I
socknen märkes: Bhfvaröds säteri; förmenas vara
upp-bygdt af en fröken Marg. Ackeleija, består af 7
mtl., bar mjölqvarn, tillräcklig skog och jagt pä
gärdens ägor. Socknen innefattar 24mtl. och
bar 816 invånare. Dess areal utgör 8,655 tunnl.,
hvaraf 30 äro sjöar och kärr. Adr. Cbristianstad.

Knistad, 2 mtl. säteri, med underlydande 20 torp,
såg, mjölqvarn, tegelbruk, tröskverk och 500 tunnl.
skog. Egendomen, belägen i Suntetorps socken af
Westergötbland, ligger högt, sundt och vackert, med
ntsigt åt Billingsbergets östra sida, 1 mil från Sköfde.
Har en ansenlig och prydlig åbyggnad. Pä ägorna
finnas flere goda springkällor, af hvilka en fordom
varit nyttjad till belsokälla. På en backe i en bage
nära gården märkes en forntida begrafningsplats.

Knop, Olavus Helgonis, född Dansk och
kanonikus i Upsala, insattes år 1421, utan lagliga
former, af Erik XIII på Westerås biskopsstol, der
han likväl tyckes hafva förvärfvat sig förtroende
och tillgifvenhet, samt var en af dem, som, jemte
sina kolleger, i ett bref till påfven, dateradt
Wadstena d. 22 Mars 1433, högeligen beklagade sig
öfver konung Eriks tyranni. Man afled år 1441.

liiiorrar voro ett slags utomordentligt stora skepp,
med böga kasteli i aktern och förn, hvilka fordom
brukades i Norden. De ägde stark beväring; men
nyttjades likväl hufvudsakligast såsom handelsfartyg.

Knorring, OUran Jolian von, var öfverste
för Ilelsinge regemente och bivistade dermed Carl
Xll:s fälttåg, från slaget vid Narva till det vid
Gemauerthoff 1705, då ban blef förordnad till
kommendant i Mietau. Denna fästning försvarade
han tappert mot Ryssarne; men måste kapitulera,
hvarvid fritt aftåg beviljades garnisonen. Förde
sedan befälet i Kurland, men tog afsked år 1707;
uppböjdes år 1720 i friherrlig! stånd, och afled
1726, i en ålder af 69 år.

Knorring, (»ustaf, öfverste, född i
Westergötbland 1772, död 1823, omnämnes i Boyes
Målarelexikon såsom skicklig landskapsmålare både i
svartkrita och lavis-manér.

Knorring, Nolla Margaretha, född d. 29 Sept.
1797, dotter af hofmarskalken, R. S. O. Christer
Göran von Zelow, d. 31 Dec. 1820 gift med
nuvarande chefen för Skaraborgs regemente,
öfversten och R. S. O. frih. Sebastian Carl von Knorring,
är en af Sveriges nu lefvande mest utmärkta
författarinnor. Hon började sin litterära bana år 1834 med
romanen: Kusinerna, hvilken gjorde mycket
uppseende. Derpå följde Vännerna; Qvinnorna;
Illusionerna; Axel; Ståndsparalleler; Tatil Lisbelhs testamente;
Skizzer; Nya Skizzer; Torparen ock hans omgifning;
Bref till Hemmet.

Knorten kallas i Lappmarken ett slags mygg,
som isynnerhet ofantligt plågar rebnkorna, hvilkas
spenar blifva hell blodiga af deras bett.

Kaat, vanligen kallad MHster Knut, kanik i

Westerås, och utnämnd till erkebiskop i Upsala,
hvilket embete ban likväl aldrig fick tillträda,
emedan ban dess förinnan blef afsatt, då ban, under
konung Gustaf I:s närvaro i Westerås domkapitel,
ifrigt försvarade den af konungen för förräderi
anklagade biskop Peder Sunnanväder (se detta ord),
och åberopade den kanoniska lagen, enligt hvilken
andeliga ej kunde dömmas af verldslig domstol.
Konungen svarade på ögonblicket: ratt den, som ville
hjelpa öfverbeviste förrädare, måste sjelf vara en
förrädare, hvarföre ban nu straxt förklarade
erkebiskop Knut för afsatt." Mäster Knut stämplade
sedan i Dalarne mot Gustaf och flydde slutligen
till Norrige; men blef på Gustafs allvarsamma
föreställningar utlemnad. Han instämdes för en
domstol af både andlige och verldslige män; Gustaf
uppträdde som anklagare, och framlade
ovedersägliga bevis på Mäster Knuts brott, hvarefter ban
som riksförrädare dömdes till döden. Han måste
hålla ett skymfligt intåg i Stockholm, sittande
bakfram på en utsvulten häst, klädd i trasig cborkåpa
och med en biskopsmössa af näfver, hvarvid
hopar af förklädde menniskor följde efter, för att
skymfa och gäcka den olycklige. Sedan tåget gått
igenom staden fördes han till kåken och måste
dricka med bödeln. Den 21 Februari 1527 blef
Mäster Knut slutligen rådbråkad på Brunkebergs
torg.

Knut, Erik den Heliges son, är den ende laglige
Svenske konung med detta namn. Han kom efter
sin faders död likväl icke i besittning af thronen,
icke ens sedan dess mördare stupat, utan segraren
Carl Sverkersson bemägtigade sig densamma och
innehade den till år 1157, då Knut, som under
tiden hemligt uppehållit sig i Norrige, återkom,
angrep och mördade Carl på Wisingsö. För att
försona detta mord, är det icke osannolikt, att
Knut, redan under sin lifstid, låtit välja den
mördades son, Sverker II, till thronföljare. Denna
slags försoning ansåg Sverker likväl icke
tillfyllest-görande, utan försökte undanrödja sin företrädares
barn på F.lgarås (se detta ord). En stilla död
befriade måhända Knut sjelf frän ett dylikt öde; ty
ban afled på Eriksberg i Westergötbland år 1199,
efter alt i 32 år hafva innehaft thronen. Han
tyckes hafva varit en from och fredsam regent.
Under hans tid förstördes Sigtuna af Estherne. Hans
gemål är ej känd till namnet; men bon skall länge
hafva varit förlofvad med Knut, hörde troligen till
Folkunga-slägten, och var ett utmärkt skönt och
älskvärdt fruntimmer; men som, när hennes
trolofvade nödgades fly ur riket, till sin egen
säkerhet gått i kloster och äfven antagit nunnedräglen.
Denna bortlade hon dock efter den älskades
återkomst, med hvilken hon sedan lefde i ett
mångårigt lyckligt äktenskap. Då hon en gång blef
illa sjuk, ingick hon, för sin räddning, ett
fullkomligt kyskhetslöfte, hvartill bon erhöll
konungens samtycke. Efter hennes tillfrisknande
ångrade Knut likväl detta förhastade löfte, hvarföre
han begärde och erhöll påfvens tillåtelse att bryta
det. (Se: Kol, Sverkersson och Burislef.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free