Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
412
Kolmodin.
Kolsyra.
som ban ingått for sin broder, och hvaraf
följderna hemsökte honom nnder hela hans lif.
Kolmodin, Israel, provincialläkare i Gottlands
södra distrikt, född d. 22 Juli 1792 i Ekstads
socken på Gottland, der fadern, prosten och led. af
W. O. Gustaf K., var kyrkoherde, har utgifvit
Embets-berätlelser, tryckta i läkare-sällskapets
handlingar, samt åtskilliga rön, såsom: Svafvelsyrans
nytta emot Ftuxus mensium; Iakttagelser efter en
obetydlig stöt på underlifvet, o. s. v.
Koiuiodiuus, Krims, studerande från
Södermanland, men hvars öfriga lefnadshändelser äro
obekanta, var, under sitt vistande i Upsala, en
särdeles vän af theatraliska öfningar och anförare
för en trupp studenter, hvilka begärde och
erhöllo tillåtelse att roa sig dermed. Har författat ett
i Åbo tryckt skådespel, kalladt: "Genesis Aetherea,
eller Jesu Christi födelse, hvilken sig tildroyh efter
ivärdenes Skapelse 3970 vthi Keyser Augusti 31
Regemente-Å hr, som än af oss Christne Christo till
Evigh åminnelse ährligen begås, den 25 dagh vthi
December månad. Vthi en enfaldigh Comoedia fallat,
hvilken innevarande Åhr 1659 den 9 Jan. publice
celebrerades i Åbo stad, vthi höge Herrars närvaro
oc fömembligit folks frequens, med serdeles personer
oc den qualitet man aff historiens grund hempla
kunde, a/f Erico Kotmodmo."
Kol mule, svartsej (Gadus carbonarius), en
mjuk-fenig benfisk af 2 fots längd och deröfver, med
underkäken betydligt förlängd, stjerten djupt
två-klufven, sidolinjerne hvita och raka; nos och mun
svarta. Förekommer i Kattegat och Öresund, samt
fångas stundom, ehuru sällan, tillsammans med
andra af sina samslägtingar.
Kolmätt kallas det kärl eller stång hvarmed
kol-skrindor justeras och pröfvas till deras innehåll.
En tunna kol skall innehålla 36 kappar eller 6,300
kubik decimaltum, och de uti bergslagerne
begagnade kolskrindorne äro inrättade för 6, 12, 18, 24
och 36 sådana tunnor. I Stora Kopparbergs
bergslag räknas dock blott 32 kappar på hvarje tunna
kol, samt 12 sådana tunnor på en stig och 18
tunnor på en skrinda. Benämningen skrinda är annars
liktydigt med stig, läst eller ryss, och bör
innehålla 12 tunnor; men med storstig förstås 24
tunnor.
Kolmftrker, den fordna benämningen på skogen
Kolmården.
Kolna (mythoL). Enligt Vollmer, en nordisk
blom-stergndinna; icke omnämnd i Sturlessons Edda.
Vollmer uppger, att bon blef af Odén förjagad från
Walball. Hon kom, säger ban, sedan ner till
jorden, hvarest hennes sysselsättning var att
sammanblanda blommorna, sä att de erhöllo cn mångfalld
af färger och blefvo af så många hundrade arter.
Kolnehus. Se: Gölhlunda socken.
Koloxid är kolets lägsta syrsättningsgrad och
bildas då vanligt kol förbrännes vid ofullkomlig
tillgång på syre, eller vid svagt luftombyte. Det
utgör en gasformig kropp, som är tyngre än
atmosferiska luften, och kan nti denna antändas och
förbrinna med blå låga till kolsyregas. Af denna
gasarts förbränning nppkomma de små blä lågor,
hvilka visa sig på ytan af en glödhög nti
eldslåder, t. ex. kakelugnar, äfvensom det vackra
aiur-blå bältet, hvilket intager nedersta delen af lågan
på ett ljus.
Holskrlnda. Se: Koltunna.
Holsund eller Kolsundet, en färjestad mellan
Södermanland och Westmanland, bar namn af
biskop Kol, som der ägt ett fiskläge. Vid farten
häröfver hände Gustaf I det missöde, år 1520,
under sin resa till Dalarne, att hans dräng
bort-rymde med sin herres dyrbaraste saker af guld
och silfver; men blef straxt ertappad, och måste
flyende lemna både häst och dyrbarheter. Då
Westerås slott år 1521 var belägradt af Gustafs
trupper, sedan frisk Dansk besättning ditkommit
och den gamla skulle föras åt Stockholm, bade en
af Gustafs anförare, Lars Persson (Hård), lagt sig
vid Kolsund, förskansat sig på begge sidor om
sundet och med stenkistor stängt vägen, sä att
Danskarne måste använda tvenne dagar för att
undanrödja dessa binder, hvarefter de med stor förlust
af fartyg och folk slutligen trängde sig igenom.
Ibland de illa sårade voro Göran Siggeson (Sparre)
och 01. Ryoing, hvilka ännu, tillika med Pehr Hård,
tillhörde konung Christians anhang.
Kolsva, Vestra, jernbruk, beläget i Bro socken
af Westmanlands län, vid Hed-strömmen, bar
blifvit anlagdt af O. Hising, hvilken 1641 erhöll
privilegium att der uppbygga en hammare; det blef
1691 privilegieradt. Bruket har 2 härdar och 990
skepp:d privil. smide, samt 45 skepp:d frälse-smide
af köpe-tackjern. Hammarskatten är 9 skepp:d 9
lisp:d. Under bruket lyder Kolsva skatteqvarn med
2 par stenar. Ägare: A. af Forselles.
Smides-stämpeln visar sammanbundne VKH.
Skeppnings-orten ar Stockholm.
Kolsva, Mstra, jernbruk, i Malma socken af
Westmanlands län, vid Hed-strömmen,
privilegierades 169t. Bruket har 2 härdar och 1,075 skepp:d
privil. årligt smide af köpe-tackjern, hvarföre
hammarskatt utgöres med 10 skepp:d 15 lisp:d.
Skeppar pä Stockholm. Smidesstämpeln är ett
sammanbundet KII. Ägare, af ena härden, L. L. Lorichs;
disponent, för andra härden, E. W. Montan.
Kolsyra är det oorganiska kolets högsta
syrsättningsgrad, bestående af 1 atom kol och 2 atomer
syre. Den förekommer i naturen fri, såsom en
beståndsdel af atmosferiska luften, särdeles de
lägre lagren deraf, och isynnerhet uti betydlig mängd
i jordytans fördjupningar, såsom grottor,
underjordiska gångar och källare, hvilka länge varit
stängda; dessutom finnes den äfven i fritt tillstånd,
stundom till ganska betydlig mängd, uti källors
vatten, uti hvilket den aldrig fullkomligt saknas. I
förening med baser, särdeles med kalk,
förekommer den ännu ymnigare såsom en beståndsdel af
kalksten, marmor, krita och andra dylika
mineralier af slägtet karbooater. I sitt fria tillstånd
bildar den, vid luftens vanliga temperatur och
tryckning, en ofärgad gas af en egen sur stickande lukt,
U gång tyngre än atmosferiska luften, och
oförmögen, att, såsom denna, underhålla förbränning och
djurens andedrägt, hvarföre ett ljus infördt uti en at-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
