Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
426
Konsistorium.
Konstföreningen I Stockholm.
gall. Sjelft utnämner konsistorium blott ett ringa
antal tjenstemän, t. ex. sin egen notarie; men
pröfvar, genom anställd examen dem, hvilka
söka inträde i presteståndet. Men inom läroverket
har konsistorium större magt, ty så väl
gym-nasii-lektorer som skollärare i allmänhet utnämnas
af domkapitlet, efter aflagde lärdoms- och
undervisningsprof. Konungen är kyrkans öfverhufvud, och
all förvaltande myndighet der likasom i staten
utgår ifrån honom. Konsistorium är således ett
kronans embetsverk inom kyrkan; men tillika kyrkans
representant inför konungen. Det är mera än de
civila verken oberoende af regeringen, ty dess
ledamöter tillsättas icke af konungen, och, ehuru
biskopen utnämnes af konungen, är ban dock
oaf-sättlig; ja, konungen kan utnämna honom blott
inom ett af presterskapet uppsatt förslag. Såsom
konungens ombud inom församlingen kan
konsistorium förliknas vid länsstyrelserna; men den
kollegiala formen och äfven arten af konsistoriernas
verksamhet, då intet rikskollegium för
kyrko-ären-der finnes, påminner om kollegierna. Dessa äro
icke någon mellanlänk emellan konsistorium och
konungen, ehuru det visserligen händer, att,
isynnerhet kammar-kollegium, handlägger samma
ärender som konsistorierna, t. ex. pröfning af
presterskapets löne-konventioner med församlingarne. Blen
i frågor om presters afsättning och dylika
dom-stolsmål, är hofrätten högre domstol än
konsistorium. I allmänhet äro konsistorierne konungen
omedelbart underordnade, och sjelfva blott enligt lag
ansvariga. — Utom dessa stifts-konsistorier talades
fordom om consislorium generale och consislorium
regni. Dessa benämningar hafva nu mera blott
historisk betydelse. Konsistorium generale var ett
förslag, för hvilket konung Gustaf II Adolf
mycket nitälskade; men som han, för presternes
motstånd, aldrig förmådde genomdrifva. Det var bans
mening, att, under detta namn, upprätta en allmän
kyrkostyrelse, ett kollegium af blandade andlige
och verldslige ledamöter, under erkebiskopens och
drotsets presidium. Ändamålet var att erhålla en
gemensam öfverstyrelse, en kontrollerande
myndighet öfver biskoparne. Desse i spetsen för sitt stånd
satte sig deremot, och ansågo förnärmande för
kyrkans frihet, om styrelsen skulle delas med lekmän,
eller, såsom det bette, "poliliske personer."
Konungen, omgifven af fiender, upptagen af göromål
och i behof af presternes bistånd, helst desse
voro den hårdt tryckta, ofta missnöjda allmogens
ledare, ville ej förbittra ståndet, utan afstod från
sitt förslag. Det förnyades efter bans död; men
hvad den kraftfulle monarken ej förmått
genomdrifva, kunde ännu mindre vinnas af en
förmvn-dare-regering, hvilken, ehuru stork och snillrik,
likväl ofta betraktades med partisinnets ögon,
och saknade både konunganamnets helgd och
vigten af en så älskad personlighet. Hela första
hälften af 17:de århundradet förflöt under tidtals
förnyade underhandlingar. Förslaget gick ej i
fullbordan; men är af mycken historisk
märkvärdighet. Handlingarne i denna fråga upplysa så väl det
sätt, hvarpå reformationens grundsats tillämpades
af styrelsen, som de hierarkiska begrepp, hvilka
ibland de Lutherske prelaterne ej voro
utslocknade, och den stora kraft till motstånd emot hvarje
intrång, som kyrkan ägde genom sin politiska ställ—
niug. — Consislorium regni var en benämning för
det vid riksdagarne församlade presterskapet. Detta
handlade i vissa fall såsom ett öfver-konsistorium
för hela riket, till dess konung Carl XI upphäfde
Riagten och förbjöd benämningen. Den enda
len|ning som finnes af denna presteståndets egenskap,
är alt detsamma, under namn af Clerus Coinitialis,
plägar utfärda ett cirkulär till rikets preslerskap,
likväl utan någon dermed förenad myndighet. En
helt annan art af konsistorier, hvilka hafva endast
namnet gemensamt med de ecklesiastika
myndigheterna , äro Consistoria Academica. Dessa utgöra
universitet ernås närmaste styrelse. Ledamöter äro alla
ordinarie professorer samt akademiens ränlmästare;
ordförande är akademiens rektor och konsistorium
har i kansleren sin förman. Detta konsistorium,
eller, såsom det äfven kallas, den akademiska
senaten, utöfvar akademiens domsrält öfver dit
hörande personer, icke blott lärare och studenter,
utan älven all den betjening, som vid universitetet
har laga försvar; det förvaltar akademiens
egendom; det handhafver den akademiska disciplinen,
anställer de offentliga embets-examina, upprättar
förslag till akademiska lärareplatser och värdar
universitetets intressen, dels såsom förvaltande
myndighet, dels såsom dess representant inför
konungen, samt i förhållande till personer och
myndigheter utom detsamma. Det behandlar icke blott
sådant, som angår universitetet såsom vetenskapligt
institut, utan äfven en mängd civila och
kommunala angelägenheter, såsom bouppteckningar,
skatte-nppbörd, m. m., hvarföre man at ven ser
poliskungörelser gemensamt undertecknade af "Rector och
Senatus Academicus" samt "Borgmästare och Råd."
Ordföranden ombytes årligen, efter en viss ordning,
emellan de fyra fakulteterna och professoremes
ålder inom hvarje fakultet. Domaremagten i
tviste-och brottmål utöfvas af ett utskott, kalladt
Consi-storium Minus, under ordförande af den som det
sist förlidna året varit rektor; men alla
tillsamman utgöra Consistorium Academicum majus, d. ä.
det större akademiska konsistorium.
Konst (bergsm. t.), betecknar vid bergverken
egentligen en sådan maschin, hvarmed vatlen uppfordras
utur grufvor, och beslår af flere eller färre
pumpar, af större eller mindre dimensioner, hvilka
sättas i rörelse vanligen med tillhjelp af ett
vattenhjul, stundom ock med hästkraft, då den får namn
af hästkonst.
Konsten bättrar naturens fel, ett gammalt
talesätt, betecknande att dygd skyler vanskapnad.
Konsten har en gyllene botten, ett
gammalt ordspråk, hvarmed förstås, att konsten bar
något att lita på då behofven tränga.
Konstföreningen i Stockholm. Under detta
namn bildade sig 1832 ett sällskap af konstnärer
och konstälskare, i ändamål att verka för ett
allmännare och varmare deltagande för de i serskild
mening så kallade bildade konsterna. Föreningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
