Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knippelskär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honungens Befallningshafvande»
Hon ventik lar.
435
som den ministeriella ansvarigbeten pålägger
ko-nnngen, derigenom, att de erkänna rådgifvarnes rätt,
att, genom föreställningar till protokollet, freda sig
för ansvarspåioljd. Blott i ett fall, nemligen om
konungen bryter emot regeringsformen, fordras af
föredraganden att nedlägga sitt embete eller
underkasta sig ansvarighet för beslutet. Betraktar
man i allmänhet konungamagtens vilkor i våra
dagar, sä bör det erkännas, att de motsvara de
fordringar, som med skäl kunna göras i ett bildadt
samhälle. Statens medel granskas af ständerne och
likaså bela regeringens syslem genom statsrådets
ansvarighet; folket är skyddadt emot beskattning
af konungsligt godtycke, och stiftar sjelf sin lag.
Men genom konungens deltagande i lagstiftningen
är en gräns upprest emot folkelementels
inkräktningar. Dä härtill kommer, alt det icke finnes
något tillfälle för ständerne, att lagligen intränga på
den lagskipande eller styrande magtens fält, samt
att konungen fritt väljer sitt råd, kan det med
skäl sägas, att konungens magt, ehuru lagbunden,
dock kan fritt och obehindradt utöfvas inom de
gränser, som folkets säkerhet fordra. — Det är
svårt, att, med full trygghet, oppgifva huru
många konungar Sverige ägt, emedan de serskildta
konungalängderna: Peringskölds, grefve Guslaf
Bondes, Sljernmans, Lagerbrings och Sb. Rosenhanes
icke följa samma syslem. Den sistnämnda, som
icke blott är den sista, utan äfven tyckes hafva
gått mest melhodiskt till väga, lar ej antalet,
till och med Gustaf III, högre än 95, emedan ban
utesluter Fornjotherska ätten ur räkningen och icko
heller upptager åtskilliga pretendenter eller
vålds-kràktare, såsom Blotsven, Magnus Nilsson,
Ragvald Knaphöfde, Magnus Henriksson, Knut den
Långe, o. s. v. Sålunda skulle konung Oscar vara den
99:de Svenske konungen, då Odin är den förste.
Honungens Befallningshafvande kallas
första styresmannen i ett län, och tillsättes af
konungen. Han benämnes landshöfding, hvilket
rättare borde heta länshöfding. Flintberg anmärker i
sitt Lagfarenhels-Bibliothek, Del. I, att denne
embetsmän kallas i utsökningsmål konungens
befallningshafvande, men landshöfding, då det angår
länets politie och ekonomi. (Se vidare: Landshöfding.)
Honungens hospital inrättades 1796 af
Stockholms borgerskap. Det utdelar pensioner åt
af-skedade krigare och sådana fatlige män, som icke
blifvit upptagne vid andra inrättningar. År 1808
utdelades genom detta hospital de i Sverige och
Pomern samlade penningar, 8,500 R:dr B:ko, för
de i Pomerska fälttåget svårt sårade krigare,
eller deras efterlemnade enkor och barn. Fonden
utgjorde vid 1842 års slut 154,304 R:dr;
inkomsterna för året 7,857 R:dr och utgifterna 5,817
R:dr; deraf 2,194 R:dr i understöd till 106
personer i hufvudstaden.
Honungs-ara. Se: Krono-uppbörd.
Honungsfrid kallades en af de inskränkningar i
den gamla sjelfbämden, hvarigenom denna
blodiga sedvänja småningom motarbetades. Sådana voro
lagarne om hemfrid och kyrkofrid och likaså
ko-nungsfriden. Denna bestod uti ett förbud emot en-
skildt hämd, under den tid konungen vistades i
landskapet. Den var likväl äfven utsträckt till en
viss tid, sedan konungen lemnat orten. Straffet
för den, som bröt konungsfrid, var bosköOing och
everldelig landsflykt. Stadgandet om denna
konungsfrid återfinnes så väl i flere gamla lagar,
som äfven i Skenninge stadga af år 1280.
Honungsuliinnd var en af konung Erik XIV, pä
herredagen i Arboga 1561, inrättad högsta
domstol, hvilken borde, när så tarfvades, resa
omkring landet, särdeles då marknader och landsting
höllos, samt undersöka och döma i vigtigare eller
s. k. högmålssaker. Hälften af ledamöterna i
denna nämnd borde alltid finnas i Stockholm.
Honungssund. Så kallades fordom Söderström
vid Stockholm, men hvilket dock var sä grundt,
att större skepp ej kunde passera det annat än
vid mycket högt vatten.
Konuiigsund, en socken, belägen i Björkekinds
bärad af Östergöthlands län, Wikbolands eller
Öst-och Björkekinds kontrakt, 1 mil N. från
Söderköping, vid Bråviken. Kyrkan byggdes år 1801
och 1802; altartaflan är af Hörberg. Den gamla
kyrkan konung Erik XI låtit bygga är 1228 bar
efter denne konung och det sund, som här bildas
af Bråviken, fått sitt namn. I socknen märkes:
Rafnàs, fordom Ra/vanas, 2 mtl. gammalt
frälsesäteri. Har tillhört slägterne Rosenstråle, Ribbing,
Kagg, Stålarm samt Posse. Svinsund, kalladt
efter år 1803 Slanksund, 2 mtl. frälse-säteri, med
vackert läge vid Bråviken. Ilar tillhört friherrliga
slägten Wrangel. Säteriet uppbrändes 1719 af
Ryssarne. Maimorbruket (se detta ord). Då
Ryssarne d. 25 och 26 Juli nyssnämnde år härjade i
denna trakt, gingo många af folket öfver till dem.
En kommission, bestående af riksråden grefve De la
Gardie och Ekeblad, general-guvernören Burenskjöld,
justitiekansleren Stjerncrona, lagman Kijl,
häradshöfding Sparrsköld och advokat-fiskalen Feman,
nedsattes sedan. Sven i Tomta dömdes till döden
och länsman Höckerstedt till gatulopp. 1 ett berg
på Wäsby ägor finnas större och mindre
jättegrytor. Socknen hör till 3 kl. konsist. Den består
af 25£ mtl. och har 612 invånare. Dess areal
utgör 4,976 tunnl., af hvilka 95 äro sjöar och
kärr. Adr. Norrköping.
Honung öfver de Hajaner och de Lappar
1 Kordlaiulen. var en titel, soin förut varit
obruklig; men antogs af konung Carl IX vid dess
kröning, och blef en af orsakerna till kriget
emellan Sverige och Danmark.
Hon ventik lar, religions-, eller hemliga och
inom lykta dörrar, ulan vederbörligt tillstånd,
hållna sammankomster, till utöfning af gudstjenst,
tillåtes icke någon att anställa, bivista eller tåla
hemma hos sig. Detla stadgande grundar sig på
det så mycket omtvistade "Konventikels-plakatet"
af d. 12 Jan. 1726, föranledt af det Dippelska
oväsendet (se: Dippel, Johan Konrad), och, såsom
ställdt mot "offentliga gudstjenster hemma i husen",
efter annan ritual, än vår kyrkas, och mot
hennes offentliga gudstjenster, för att träda i deras
ställe, blifvit förstådt och lillämpadt mot all hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
