Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
45»
Koskull»
Kosterttarne»
Koskull. Denna att härstammar frän Lifland och
inhom hit 1682, med Jakob Koskull eller
Hon-scliild, som Tar ståthållare på Nyköpings slott.
Ätten infördes på Svenska riddarhuset 1638 med
Koskull, Anders, till Odenfors och Bocksjöholm,
hvilken år 1641 va’r kommendant i Dorpt och
öfverste, blef 1654 general-major, 1656 landshöfding
öfver Wiborgs län; men fick 1657 d. 17 Dec.
afsked för "ålder och oförmögenhet." Icke desto
mindre utnämndes han år 1661 ånyo till
landshöfding och kommendant i Dorpt. Hans sonson,
Koskull, A||ders, son till kapitenen Erik
Andersson K., var öfverste-löjtnant vid ett värfvadt
dragonregemente, då han år 1712 från Bender, dit
han följt Carl XII, efter att hafva bivistat hela
det föregående kriget, afsändes till Wallachiet att
upphandla hästar för konungens dä tillämnade
hemresa. De nyttjades i stället af den betäckning,
som följande året beledsagade konung Stanislaus
från Bender till Polska gränsen. K. var en bland
de Svenske officerare, som 1714 följde sistnämnde
konung till Zweibrucken. Han befordrades sedan
till öfverste för södra Skånska kavalleriet,
derefter för lifregementet, blef general-major,
generallöjtnant och 1729 landshöfding i Kronobergs län,
der han hade många förtjenster om den inre
hushållningens befordrande och förvaltade embetet med
rättvisa, drift och vänlighet. Uppböjdes i
friherrlig! stånd; men som han 1746 afled, 69 år
gammal , utan söner, utslocknade denna nya friherrliga ätt
med honom. Den ännu lefvande härleder sig från
Koskull, Otto Johan, son till öfversten Johan
K., hvilken var vice-korporal vid Carl XI:s
drabanter, blef 1711 korporal vid korpsen och
deltog 1712 i den expedition, som uppsnappade
konung Augusts bref. Är 1716 blef han chef för
Östgötha kavalleri, bivistade 1718 års fälttåg i
Norrige, blef general-major och friherre; men dog
1728 i en ålder af endast 48 är.
Koskull, (»erhard, var major vid
öfverstelöjtnant Skoghs värfvade dragon-sqvadron och blef
med korpsen fången vid Dnicpr, fördes till
Wer-chuturje; men fick 1716 tillåtelse att hemresa
till Lifland. Efter krigets slut kom ban till
Sverige och tog 1723 afsked med öfverste-löjtnants
titel. Han skall sedermera hafva flytt öfver till
Lifland, man vet ej af hvad orsak, eller hvilka
öden sedan träffat honom.
Koskull, Gustaf Adolf, son till hofjunkaren
Anders Otto K., född 1780, blef 1807 assessor i
Götha hofrätt, lagman på Gottland och sedan i
Westergöthland, kammarherre hos dåvarande
drottningen 1811, vice landshöfding och derefter
ordinarie landshöfding i Norrbottens län 1816, R. af N.
O. 1818; men tog afsked 1821 och dog 1829.
Kosiuografiska Sällskapet i Upsala stiftades
år 1758 af Ferner, Bergman, prosten P.
Arrhenius, lektorn i Carlskrona Zegolström, Insulin,
sedan biskop i Strengnäs, gravören A. Åkerman,
Mallet, Strömer, Vargentin och Prosperin. Det
upphörde med geografen Daniel Djurberg, slutligen
dess ende ledamot, och emedan ban var enögd,
yttrade man på skämt, att en sådan harmoni rådde
inom sällskapet, att det såg allt med ett enda öga.
Kosopp, kosvamp (Boletus bovinus), en
hattsvamp, hvilken förekommer högst allmänt i alla
skogar. Den ätes af kor, men mjölken skall
blifva seg och osmaklig, om svampen förtäres till
myckenhet. I Ryssland och Preussen begagnas den
såsom andra ätliga svampar, och är ostridigt,
likasom många andra svamparter, ett ganska godt
födoämne, hvilket icke borde förbises, emedan de
atliga svamparne, genom sin betydliga qväfbalt,
äro i hög grad födande, och i detta afseende
närma sig djurämnen.
Kosta eller Kostalil, glasbruk, i Ekeberga
socken af Kronobergs län, bredvid stora landsvägen
till Carlshamn, anlades 1741 —1743 af
general-löjtnanterne och landshöfdingarne i Kronobergs och
Kalmare län, frih. Anders Koskull och Georg Bog.
Stael von Holstein, och fick efter första
stafvelserna i deras namn, namnet Kostabl, hvilket sedermera
blifvit förändradt till Kosta. Anläggningen skedde
å Norregåidens ägor, i anseende till den i
trakten då och ännu varande tillräckliga skog och
blem-stensbrott. Det är skattlagdt till 4 deglar, och
finnes på området stampverk, qvarn och säg. Här
tillverkades omkring 1828 årligen 400 kistor
fönsterglas, 4,500 bytthandteradt, hvitt, blått och
grönt småglas. Glassliperi finnes på stället. För
brukets arbetare äro 15 byggnader uppförda.
Folkmängden vid bruket och underlydande hemman
stiger till 300 personer. Blåsningen sker vid två
serskildta ugnar; vid den ena blåses fönsterglas,
vid den andra hvitt glas; äfven verkställes
pressning, slipning och ritning. År 1840 var den
behållna inkomsten af tillverkningar härstädes endast
6,000 R:dr B:ko, då den 1809 lemnat 18,000 Rdr
samma mynt. År 1843 tillverkades hår för ett
belopp af 52,666| R:dr B:ko. Bruket bar flere
ägare, arfvingar till majoren Angerstein och
bof-rättsrådet J. Fr. Dufva.
Kostbera (mythol.). Högnes gemål, omnämnd i
Gjukungasagan. (Se : Reidmar). Hon afrådde sin man
och sin svåger från resan till konung Atle,
emedan bon anade svek emot dem; nien de åtlydde ej
hennes råd, utan foro åstad, till sitt förderf.
Iiosteriiarne, i Bohusläns skärgård, Tjernö
socken, belägna 1 mil från Strömstad uti hafvet,
tvenne till antalet och åtskilda af ett smalt sund,
Nord-kostersund. De äro af betydlig storlek, starkt
befolkade, och de vestligaste af Sveriges öar. På
östra sidan af södra ön finnes en ypperlig bamn
för större skepp. Denna ö är bevuxen med
löfträd, och träffas bär, med undantag af bok och
afvenbok, alla i Sverige vildt växande allmänna
trädslag; men Nordkoster är nästan naken. Begge
öarne äro väl odlade, så vidt den klippiga
marken det tillåtit. Öboerne nära sig hufvudsakligast
med fiske, särdeles af hummer, genom hvilket de
befinna sig i välstånd. De äro hittills de enda
som idka makrillfiske, med drif- och sättgarn. Det
salt hafvet uppkastar, begagnas ofta till saltning
af fisken. Ilär byggas ock de så kallade
Koster-båtarne, hvilka äro de bästa snällseglare i riket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
