Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krono-allin tinningar.
Kronoberg.
469
Hrono-allmiiniiingar kallas de skogar och
obygder, som af ålder tillhört staten och ännu äro i
dess ägo. Krono-allmänoingarne äro ganska
gamla, och huru de blifvit kronans egendom kan i
allmänhet icke utrönas. Det är dock afgjordt, att
de icke härleda sig från något kronans dominium
öfver all jord; ty kronan äger och har aldrig ägt
sin jord med annan rätt, än hvarje enskildt
ägare, ehuru motsatsen blifvit yrkad och
lagstiftningen stundom erkänt kronans ursprungliga
äganderätt till all jord. Att Ilelgeandsholms-beslntet år
1282 skulle tillagt kronan all obebyggd mark, är
fullkomligen falskt. Snarare kunde allmänningarne
bärledas ur Uplands-lagens föreskrift, att om en
allmänning låg emellan två härader, kronan skulle
äga tredjedelen deraf. Åtminstone funnos
kronoallmänningar redan under medeltiden. Gustaf 1
förklarade kronan för ägare af all obyggd mark, samt
ökade derigenom antalet af krono-allmiinningar.
Sedermera hänfördes under denna benämning äfven
härads- och lands-allmänningarne. Nu mera äro
krono-allmänningarne dels undantagne för flottans
och andra allmänna behof, dels indelas de i lotter
och försäljas under skallemanna-rätt.
Kroiio-arlielM-liorpH. Se: Korrektionshus.
Kronobageriet i Stockholm, nedanför
artillerigården, skall till en del vara anlagdt af Johan III
och de öfriga delarne af Carl XI. Vid slottets
brand 1697, bitflyttades arkliet. Det novarande
kronobageriet bar tolf ugnar, hvarifrån man
räknar att 28,000 man skulle kunna förses med bröd,
och garnisonen erhåller härifrån mjukt bröd,
emedan det torra, de s. k. knallarne, användas endast
för provianterandet af kronofartyg.
Kronoberg, ett län i landskapet Småland, är det
sjunde i ordningen af rikets böfdingedöinen,
gränsar i norr till Jönköpings, i öster till Kalmar, i
söder till Blekinge och Christianstads, samt i
vester till Halmstads län. Backigt, uppfyldt af
strödda kullar och höjder, genomstrykes länet i vestra
delen, från N.O. till S.V. af en landtrygg, som här
ntgör vatlendelaren mellan Östersjön och Kattegat.
Kronobergs län är mindre högländt, mer skogrikt
och fullt af insjöar; men något bördigare än
Jönköpings län, hvilket det för öfrigt liknar till
markens beskaffenhet, så att äfven bär tätt med
hvarandra omvexla sjöar och strömmar, mossar och
kärr, stenhögar och ljunghedar, bättre och sämre
skogsmark, med dels löf- och dels barrskog,
hvaremot större och bördiga fält träfTas endast vid
några fä betydligare landtegendomar. Länets berg,
om ock till det mesta spridda, hafva likväl en frän
N. till S. gående bufvudsträckning, och fortsättas
öfver gränsorna dels inåt Blekinge och dels inåt
Halland. Det högsta berget i länet är Hundeberg,
i Sunnerbo härad. De betydligaste bland länets
talrika vattendrag äro: Möckeln, som norrifrån
förstärkes af Runsen, bland flera andra, från ösler
genom Diestrimmen af Wirestads-sjöarne och
Fem-lingen, som genom Helge-A faller i Östersjön;
Hel-gasjö till hvilken, bland andra småsjöar, flyta
Mat-kroken, Orken och Innaren, och hvars aflopp
llel-ge-å går in i sjön Saten, som förstärkes af Strå-
ken och faller i sjön Åsnen, hvars utlopp
Mör-rum-å går genom Blekinge och faller ut i
Östersjön; Mie-sjon, som genom Mie-å går genom
Blekinge till Östersjön, likaså Rottnen genom
Ronneby-å; Atslern, hvars aflopp Alster-ån genom
Kalmar län flyter ut i Kalmarsund; Flåren och
Vidöstern , hvars aflopp Laga-ån här mottager Holmén
och genom Halland faller ut i Kattegat. —
Åkerbruket, hvilket, oaktadt den magra jordmånen, utgör
hufvudnäringen, uppdrifves årligen genom
inbyggarnes utmärkt stora håg för dess förbättrande,
dels genom uppbrytande af stenbunden mark och
dels genom mossars och mindre sjöars aftappning
eller sänkning. I ordning efter utsädets
myckenhet sås här: potates, korn, råg, blandsäd, bafra,
ärter och hvete. Bled odlingsföretagen blir ock
vexelbruket allmännare. Lin odlas allmänt och
liksom humle utöfver länets behof; men hampa högst
obetydligt och trädgårdsväxter knappt till
husbehof. iV.ed boskapsskötseln, som af ålder varit
länets egentliga hufvudnäring, har, genom det
förändrade sätt, på hvilket kreatursbandeln nu mera
drifves, förhållandet blifvit annorlunda, så att här
gäller allt detsamma, som om denna näringsgren
är anmärkt vid Jönköpings län.
Skogshushållningen är ganska dålig; men orten gynnas af en
hastigare återväxt och länet var derföre fordom, i
afseende på skogstillgången, jemförligt med rikets
nordligare län. Allmänningarne Horjemo och
Ideberg i Albo bärad, Hössö och MöcklebyII i
Kinnevalds, samt Atgunnen i Norrvidinge äro nu mera
uppmätte och skattlagde. Skogstillgången är
visserligen betydlig; men den anlitas ock på ett sätt,
som skulle skogsbrist aldrig kunna inträffa; ty
svedjande, kolning och träd varuhandel drifves utan
synlig omtanka för en något aflägsnare framtid än
den närvarande dagen. Under de senare åren
hafva timmerskogarne blifvit så mycket som möjligt
anlitade, i följd af de tätt pä hvarandra följande
eldsvådorna i Wexjö. Alen i afseende på stängsel
hushållas bär bättre än i andra, äfven skogfattiga
orter; ty här råder en allmän täflan att lägga
vackra stenmurar. Bergs- och bruksrörelsen, som
alltid står i ett visst sammanhang med
skogsbus-hållningen, är en för orten vigtig näringsgren och
en för allmogen hufvudsaklig inkomstkälla genom
kolning och malmforsling; men saknaden af
densamma ersättes genom den betydliga tillgång på
så kallad sjö- och myr-malm, som finnes i en stor
del af länels sjöar och myror. Ar 1842 funnos
här i gäng 4 masugnar och 22 härdar, hvarförutan
drifves elt ej obetydligt manufaktursmide, hvilket
hufvudsakligen består i tillverkning af plåtar, bil—
lar, spadar, boftänger, vagnsaxlar, yxor, hästskor
och spik. Binäringar utgöra härstädes glasbruk,
pappersbruk, garfverier, oljeslagerier och
tegelbruk. Fisket i länets många insjöar begagnas icke
ens till husbehof. Jagten idkas med fördel i länets
skogrika re trakter, och ej allenast afyttras
villebråd, dels till Skåne och dels till Köpenhamn, utan
orten, särdeles Sunnerbo bärad, besökes äfven af
utländningar för jagt under sommartiden.
Linneväfnaden är allmän och betydlig; men inskränker
Det. II. 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
