Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
476
Krumpe.
Krusenstjerna.
egenskap afslöt ban 1455 med Lödese borgare en
öfverenskommelse, att de, mot en brandskatt af
400 mark Lybska, skulle fà behålla sin stad
"oskin-nad och obränd." Detta löfte hölls likväl ej bättre,
än att, så snart de erlagt penningarne, blef
staden plundrad och bränd. År 1482 blef ban
höfvidsman på Lycka slott och bivistade 1484 mötet
i Kalmar, der ban, med andra Sveriges, Danmarks
och Norriges råd, underskref en förbindelse, att
de tre rikena skulle evärdeligen vara förenade
under en konung. Afled år 1487.
Hruinpe, Otto, var befälhafvare för den
Danska krigsmagt, som Christian II år 1520
utrustade att eröfra Sverige. Krumpe har efterlemnat ett
iorhatadt minne genom de grymheter han begick,
isynnerhet mot en mängd Westgötha-bönder, dem
han lät nedhugga vid Olleberg, nära Saleby på en
kulle, hvilken efter honom ännu kallas Krumpehög.
Han blef, till belöning för sina förtjenster mot
Christian, af honom slagen till riddare, vid
högtidligheterna elter hans kröning; men ban öfvergaf
bonom slutligen, liksom hans öfrige tjenare och
allt hans folk.
KrumpeliUg, i Stöta socken af Westergötbland,
på Sluta gärde vid landsvägen till säteriet Saleby,
bar sitt namn deraf, att då konung Christian II:s
fältherre Otto Krumpe härjade i Westergötbland
år 1520, skall ban till denna bög framlockat en
mängd af allmoge och låtit nedhugga allesammans.
Kriisbjiirn, Peter, var köpman i Stockholm,
då ban adlades år 1622. Utnämndes år 1625 till
ståthållare i Kopparbergslagen, med dess län jemte
Tuna socken, och afled 1646. Han var född Tysk
och hette Kruse, hvilket namn ban behöll till år
1643, då herrarne Kruse, hvilka härstamma från
en gammal Dansk ätt, som 1521 inkom till
Sverige, klagade deröfver, att ban förde deras nämn.
Hans son, Krans, lofvade nu, att ban och hans
efterkommande skulle hädanefter kalla sig
Krus-björn. Denne Frans blef år 16V1 landshöfding
öfver Westemorrland, med Piteå bergsbruk och
silfvergrufva.
Kruse. Två friberrliga ätter hafva funnits med
detta namn. Den ena, som skref sig af Kaibala,
härstammar från den ofvannämnde Kruse (se:
Krusbjörn), hvaraf Krik, general-löjtnant af
kavalleriet och guvernör öfver Bohuslän, död 1665 vid
49 års ålder, blef friherre 1653; men ätten
utgick med hans son, generalen Carl Gustaf Ii.
Den andra är Kruse af Werchou, hvilken
härstammar frän Meklenburg och Unns tbraliam Ii.,
född derstädes, och död i Umeå 1668, inkom med
drottning Maria Eleonora, hvars hofjunkare han
var, till Sverige, blef öfverste för Dalregementet,
sedan landshöfding öfver Westerbotten och
upphöjdes i friberrligt stånd år 1679. Han bade i yngre
ären tjent, först som soldat och sedan som
underofficer vid Franska bären, och i Sverige, under
Carl Gustaf och Carl XI:s tid, bivistat fälttågen i
Polen, Danmark och Skåne.
Kruse, Willielm, landtmätare i Götheborg* län,
var, under första hälften af den s. k. frihetstiden, en
slags politisk poet, som vid nästan hvarje riksdag
nppvaktade ständerne med reflexiooer pä vers öfver
allabanda ekonomiskn ämnen. Sådana äro hans:
Riksdags-Memorial; Tankar om Landshjelp; Lye
ko-Bild af Ulycks-Emne, till Lyckans Herras Allvisa
Försyns underliga Styrelses allmänna Lof ock Beröm;
m. m., hvilka utkommo åren 1732 och 1734.
Kruse, Jonas Guuiwraion, född af
bonde-föräldrar i Westergötbland, upptogs af Jonas
Alströmer, hvilken begagnade bonom att ordna sina
plantager omkring Alingsås och bekostade bans
resa till Tyskland, England och Holland,
hvarunder han promoverades till medicine doktor i
Har-derwik. Han dog likväl 1744 i sina bästa år.
År 1734 upptog ban en surbrunn nära Alingsås,
hvilken mycket begagnades och sedan erhöll
namnet Adolfsbergs brunn, efter dåvarande
landshöfdingen Adolf Mörner.
Kruse, Sivard, ståthållare på Upsala slott,
omkring år 1569 och död 1571. llans bröllop med
Alfrid Natt och Dag bar fått en slags historisk
märkvärdighet deraf, att ett skämt af en bland
fröknarna, som dervid tog en fana och gick
omkring i salen, hvarföre bon af Erik Sture och Sten
Banér kallades "Herr Fänrik", och ett artigt bref
i tidens stil, soin de dagen derpå skrefvo till
henne, blef en af anklagelsepunkterna emot Nils Sture
och do öfrige herrarne, emedan Göran Persson
påstod, att brefvet, under förtäckta ord, åsyftade
någon hemlig stämpling.
Krusenberg, en egendom i Alsike socken af
Stockholms län, belägen vid sjön Ekoln;
kallades förut Alsike. Den består af 5 mtl., och bar
19 torp Johan Kruse, måg till rikskansleren,
grefve Axel Oxenstjerna, uppförde en stenbyggnad
härstädes och gaf stället sitt namn. Han skref sig
till Krusenberg, äfvensom flere af denna slägt.
Egendomen bar sedan tillhört grefliga slägten
Bjelke, och äges nu af H. Exc. grefve G. af Ugglas.
Krusenstjerna, Mauritz Peter, son till
öfversten och R. af S. O. Nils Grameen, var (odd i
Carlskrona d. 18 Jan. 1763, blef officer 1786 och
var tredje styrman i Ostindiska kompaniets tjenst,
samt i denna egenskap stadd på en Ostindisk resa,
hvarifrån ban först 1790 återkom, så att ban ej
förr än då kunde deltaga i kriget mot Ryssland.
Han bivistade likväl då återtåget från Wiborgska
viken och blef, för sitt förhållande dervid, utnämnd
till kapiten vid amiralitetet. Ar 1801, då ban var
öfverste-löjtnant och R. af S. O., adlades ban och
adopterades under den gamla ätten Krusenstjerna,
som bans moder tillhörde, och hvilken 1649
infördes pä riddarhuset med Filip Kr., förut
Cru-sius, som då var assessor i borgrätten i Revel
och sedan blef ståthållare derstädes. År 1803 hade
M. P. Kr. befälet öfver en expedition, hvilken skulle
blockera Tunis bamn. Under 1808 års krig
uppgjorde ban planen, att med flottans barkasser
öfverrumpla och taga bämeenmaa Styrbjörn och ett
par andra skärgårdsfartyg, som vid Sveaborg
fallit i Ryssarnes bänder och nu af dem begagnades
mot Svenskarne. Planen misslyckades sä till vida,
att blott Styrbjörn äntrades, der bela Ryska
besättningen nedgjordes; men fartyget måste sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
