- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
482

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

482

Hrttnlng.

Htthn.

också anses blott för en högtidlig invigning till
det konungsliga kallet, hvilket, såsom det högsta
på jorden, genom kröningen helgas af religionen.
I flera (ander, serskildt i Preussen och i
Frankrike efter Juli-revolutionen, år kröningen icke
mera bruklig. I Sverige infördes den i början af
13:de århundradet, då konung Erik Knutsson var den
förste konung, som lät kröna sig. Kröningen är
dock icke (öreskrifven af någon lag, och kan
således när som helst af en ny konung afskaffas. 1
Norrige är den stadgad i grundlagen. Ceremonien
består i kronans påsättande, hvilket sker hos oss
gemensamt af erkebiskopen och
justitiestatsministern, samt i konungens smörjelse, som
förrättas-af erkebiskopen. Ceremonien verkställes nu mera
alltid i Stockholms Storkyrka, och är förenad med
offentlig gudstjenst. Till de många ceremonierna
vid kröningen hörde äfven den s. k. kröningsoxen,
en af papp gjord (igur i skapnad af en oxe med
förgyllda horn, inuti fylld med knyten af mat och
vinbuteljer, hvilka utkastades bland folket. Sista
gången detta bruk förekom, lärer varit vid Gustaf
III:s kröning. Konungens bäst skulle äfven vara
försedd med lösa silfverskor, dem ban, vid
återkomsten från kyrkan, borde fälla och hvilka
upptogos af folket, då de blefvo de lycklige bittarenas
byte. Oetta iakttogs äfven vid Carl Johans
kröning. Ännu en sed, och den enda af det slaget
som bibehållits, är kröningspenningarne, hvilka
utkastades ännu vid konung Oscars kröning.

Hrtining af mått, mål och vigt. Se: Justerare.

Hriinsborg. Se: Ivars udde.

Hritpeliii, Hannen, till Årsta, var född
Preussare, och från 1422 till sin död 1440, Erik Xllhs
riksråd samt höfvidsman först på Stockholms och
sedan på Åbo slott, gjorde sig, under Engelbrekts
uppresning, allmänt aktad, af både vän och fiende,
genom sin rättvisa, fogligbet och hederliga
tänkesätt. Han sökte, så mycket möjligt var, medla
för sin oskicklige och föraktlige konung, och
ställa till rätta de uppkomna misshälligheterna,
hvilket dock ej lyckades; men derför ej minskade K:s
anseende och det förtroende ban tillvunnit sig hos
folket. — Hans dotterson, en son af riksrådet
Christer Bengtsson Oxenstjerna, var riddare,
kantor och dekanus i Upsala, samt kallade sig efter
morfadern "unge nerr Hannes Kröpelin."

HrMpeliu, Carl, var en af de förste
assessorer-ne i Åbo hofrätt, och tillträdde sin befattning vid
domstolens första sammanträde d. 31 Okt. 1623.
Han hade förut gjort utländska resor, samt, under
sitt vistande i Ilelmstadt, utgifvit en Latinsk
tillfällighetsskrift. Som detta skedde i Januari 1592,
lärer ban redan varit gammal, då han kallades till
assessors-embetet.

liitillty, en socken, belägen i Björkekinds härad
af Östergöthlands län, Wikholands eller Öst- och
Björkekinds förenade kontrakt, 1 mil N.O. från
Söderköping, vid Slätbaken. Den gamla kyrkan
bar i urminnes tider blifvit tillbyggd; en ny
uppfördes 1831. Socknen hör till 2 kl. reg. Den
beslår af 87 j mtl. med 1,178 invånare. Dess

areal ntgör 10,576 tunnl., af hvilka endast 65 äro
sjöar och kärr. Adr. Söderköping.

Huflska mynt. Med detta namn betecknar man
sådana silfvermynt, hvilka blifvit slagne under
Arabiska kaliferna i Asien, och äro försedda med en
Arabisk inskrift, hvilken något afviker från den
vanliga, och, efter en stad Kufa, blifvit benämnd
KuGsk. Ganska stora massor af dessa fynd hafva
blifvit funna på Gottland och Öland, och vidare
längs bela Skandinaviens östkust, samt vittna om
en i fordna tider emellan dessa trakter och
Orienten underhållen liflig handelsförbindelse. Så
funnos t. ex. vid Sandby på Öland, år 1841, öfver
elfvahundrade dylika, utom en mängd bitar, och
nära lika många hittades vid Sundre på
Gottland två år förut. På vestra kusten träffas de
sparsamt. Kongl, myntkabinettet innehåller en
ovanligt rik samling Kufiska mynt. De af dessa man
hunnit undersöka utgöra öfver ett tusende olika
slag, preglade under 14 dynastier och på 67
olika myntorter. Deras ålder omfattar tiden ifrån år
698 till år 1002 af vår lidräkning, eller efter den
Mukainedanska ären 79—393 efter Hegira. De
vägar på hvilka dessa mynt inkommit i norden,
tillika med de mångfaldiga smycken och
oarbetade stycken af silfver, som träffas jemte dem, har
man utrönt vara tvenne, nemligen den ena ifrån
trakterna öster om Aralsjön genom Kyssland till
Östersjön, och den andra från Kborasan, genom
Armenien och till Svarta hafvet, från hvars kuster
de af der boende folkslammar spriddes till norden.

Hullungar, ett politiskt parti i Norrige,
uppväcktes år 1185 af en munk Jon, hvilken föregaf sig
vara konung Inges Krokbaks son, och på grund
deraf eftersträfvade kronan. Det huserade äfven
inom Svenska gränsorna; men skingrades vid
huf-vudmannens fall 1188. Namnet var ett öknamn,
härledt af det gamla ordet Kufl, som betyder
ka-puchongen på en munkkåpa.

HUIin, fjieorg Fredrik, var född i
Königsberg, blef 1712 regements-fältskär vid
Södermanlands regemente och med det fången vid
Tön-ningen; men frigjorde sig ur fångenskapen, kom
tillbaka till Sverige och bivistade fälttåget 1718.
Reste sedan ut och blef 1733 promoverad i
Har-derwik; men drunknade julafton samma år på
Tärnasjön i Södermanland och begrofs i Nyköping.
Kort förut hade ban testamenterat sin både ärfda
och förvärfda icke obetydliga förmögenhet till en
stipendii-inrättning vid Nyköpings trivialskola.

Hullu kallas i Dalarne en ogift qvinna eller flicka.

Huila, annex till Riala, beläget i Åkers
skeppslag af Stockholms län, mil S.V. från
Norr-telge. Den gamla kapellkyrkan härstädes
uppbyggdes af rikskammar-rådet Peder Erlandsson Bååt,
i början af 1600-talet, emedan någon kyrka icke
förut fanns bär, utan församlingen bivistade
gudstjensten i Riala kyrka. Kulla nya trädkyrka är
byggd af kongl, rådet och presidenten i
kammar-och kommerse-kollegium Fabian Wrede, och
invigdes år 1706. I Kulla kyrka finnas tvenne
gamla porträtter, det ena af Peder Erlandsson Bååt,
född 1589, herre till Östanå, Fituna och Ekeby,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free