Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkofrid.
Kyrkogård.
497
tilldragit sig i socknen, bestående af en eller
annans synnerliga goda eller onda bedrifter, eller ock
det, "som utom naturens ordentliga skickelse, i
Elementerna, eller pà qvikt och dödt, sig ter och
visar, som vardt är at nptekna." 8)
Visitations-akterna. 9) Alla brudfolk, med deras och
föräldrarnes namn, samt underrättelse, "hvadan the äro
komne", och hvad vittnesbörd de baft. 10) Alla
barns, så väl äktas, som oäktas, med deras
föräldrars och faddrars namn, födelse- och
döpelse-dag, samt orten, der de äro födde. 11) De
aflidnes namn, som i kyrkan eller på kyrkogården
äro begrafne, med kort underrättelse om deras
lägerställen, stånd, vilkor, lefverne och ålder. 12)
Deras namn, som tid efter annan flytta in uti,
eller utur församlingen. Skrifteboken, eller den
förteckning på sockenfolket, under by och bolag,
fördelad i vissa kolumner, deruti beskrifves framstegen
i katecbismi lära bos hvar och en som kan läsa.
Ingen får till tryck utlemna utdrag af
kyrkoböcker, eller af andra själavården och kyrkodisciplinen
rörande handlingar, i afseende på enskilde
personers lefverne och seder, så vidt de lända dem till
skada eller förklenande. Den häremot bryter,
böter 33 R:dr 16 sk. B:ko.
Kyrkofrid var i den gamla lagstiftningen ett af
de fall, der edsöresbrott kunde begås. Kyrkan och
kyrkogården var fridlyst, äfven vägen till och ifrån
kyrkan. Huruvida kyrkofridsbrott räknades till
edsöresbrott, äfven om det skedde utan förutfattadt
uppsåt att skada, är svårt att afgöra;
landskapslagarne äro i denna punkt icke öfverensstämmande.
Kyrkorna och klostren, såsom fridlysta orter,
tjenade äfven till ett värn emot sjelfliamnden, innan
denna vikit för de af kristendomen förädlade
sederna. Medan kristendomen ännu kämpade med
den gamla råheten var dock kyrkan en fristad,
der hämnaren icke ägde rätt att uppsöka sin
fiende. Dit flydde dråparen intill dess
förliknings-underhandlingar kunde öppnas. Denna fristadsrätt
omtalas i stadganden från konung Gustaf l:s tid;
men har sedermera utgått ur lagstiftningen, och
var i alla fall aldrig gällande för brott emot
sjelfva fristadens helgd, eller s. k. kyrkofridsbrott.
Ännu qvarstår likväl en större helgd för kyrkan
än för vanliga ställen, hvarföre öfvervåld i kyrka
straffas med serskild| afseende på rummets
helig-bet. Så t. ex. är dödsstraff stadgadt för den, som
drager knif eller blottar svärd af vrede i kyrkan,
nnder gudstjensten.
KyrkOKrimnr. Vid de kristna kyrkornas
invigning uteblef icke den gamla hedniska vid*kepelsen.
Folket ville hafva något qvar af den hedniska
tempeltjensten, samt offrade, vid den lagda grundvalen
eller utanför ringmuren, åt de gainle gudar, som
de icke förgätit, något djur, hvilket lefvande
ned-gräfdes i jorden; och berättades sedan, att dessa
djurs andar eller vålnader vankade omkring
kyrkogården, under nattens spökelsetimmar. Dessa
djurandar benämndes kyrkogrimar, och det är icko
otroligt, alt de sysslolösa, utifrån inkomna
munkarne diktade eller underböllo sådan vidskepelse;
ty vandraren eller vägfarande kristen man frukta-
de alltid, då hans väg nattetid förde honom förbi
en kyrka eller öfver en kyrkogård, och köpte ban
derföre gerna något bclgonaben eller annat
skyddsmedel, hvilket signades af de andlige, till den
resandes trygghet mot kyrkogrimen. Många orter och
kyrkor hafva, , enligt sägner, fått namn af dessa
spöken; såsom Hästveda by och kyika i Skåne,
hvilken fordom skall hetat Hästhvita, emedan en
hvit häst skall derstädes vara kyrkogrim.
Huruledes sådana spöken visa sig, endast då vigtiga
tidsbändelser stunda, till stor lycka eller olycka,
derom finnas ännu många berättelser bland folket.
En sägen bar ock varit, att under altaret i de
första kristna kyrkor blifvit nedgräfvet ett lamm, och
skulle det gifva trygghet för kyrkans varaktighet
och bestånd. När någon på tider, då gudstjenst
icke hålles, inträder i en kyrka, .händer stundom,
så är sägen, alt ban ser ett litet lamm springa
tvärs öfver choret, och försvinna. Det är
kyrkolammet. När delta visar sig för någon på
kyrkogården, särdeles för dödgräfvaren, säges det båda
ett litet barns död, hvilket nästa gång skall
bäddas i mullen.
Kyrkogång* barnnqvluiiora. Se: Kyrkotoyning.
Kyrkogård. I alla tider har det blifvit ansett
tröstefullt och nödvändigt, att döde trosförvandter
mätte begrafvas på helgade rum i vigd jord.
Efter våra förfäders bruk hafva begrafningsslällen
varit i kyrkor eller å kyrkogårdarne. Längesedan
bar man dock varit betänkt på att afskaffa
grafvar inom kyrkorna. Redan 1751 föreställdes
allmänheten härom, och vid 1779 års riksdag anhöll
presterskapet, att Kongl. Maj:t ville förbjuda dem.
Detla bar dock ej skelt; emedan man ej velat
förnärma äganderätten till en gång förvärfvade
grafvar i kyrkor och på kyrkogårdarne i städerna;
men på rikets ständers begäran förordnades 1315,
att begrafningar å kyrkogårdar i städer och byar
böra, eller hvad.tid och omständigheter medgifva,
upphöra, och i stället begrafningsplatser utses
utom släderne och byarne. Begrafningsplatser,
äfven sådana der icke någon kvrka finnes ens i
grannskapet, bibehålla alltid benämningen kyrkogård, ofh
det finnes stadgadt, att då sådana nya platser
blifvit utsedda skola de förses med anständig stängsel,
och sådana tecken, som utmärka dess ändamål,
samt omkring planteras med träd, och skall
platsen sedan ritning deröfver blifvit insänd till Kongl.
Maj:l innan arbetet företages, invigas, då den
blifvit färdig, hvilken invigning stadgades 180S.
Under kalholska liden skedde äfven invigning uf
kvrkogård; men delta afskaffades vid
reformationen, emedan det gifvit tillfälle till ganska
stora missbruk. Likväl blefvo kyrkogårdarne
ansedde för heliga rum. Konung Gustaf 1 befallte
år 1528, alt alla slagsmål på kyrkogårdar skulle
komma under namn af edsöre. Detta stadgande
bibehölls äfven i 1734 års lag; men 1779
förändrades detta till 200 dalers plikt. Fordom fick
man ej heller med våld taga någon ifrån
kyrkogård, som flytt dit för frids skull. Man har ifrån
gamla tider ansett den norra sidan om kvrkan för
ett mindre hederligt lägerställe, hvilket måtte här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
