Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoplikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkor.
Kyrkor.
501
klagomål att ban nedbröt kyrkor och kloster. Gn
blind vördnad för dessa byggnader hade bos folket
alstrat den tron att de voro Guds boning, hvarföre
det, på mötet i Örebro 1529, bekändes och
fastställdes, att kyrkobusen icke borde anses såsom
föremål för någon gudsdyrkan. De tjente allenast
dertill, att man der måtte komma tillhopa att
böra Guds ord. Häraf drogos tvenne slutsatser:
kyrkorna skulle byggas och vidmaglbållas, genom
församlingens försorg; de skulle hällas i den vörd-,
nad, som var tillbörlig. Våra evangeliske
konungar, hafva ock visat att de följt dessa
grundsanningar. Ingenting var mindre konung Gustafs
uppsåt, än att kyrkorna skulle ödeläggas. År 1523
lemnade han Linköpings domkyrka den försäkran,
att alla friheter, som hon på sina gods tillförene
njntit, skulle framgent blifva oryggliga. På 152?
års riksdag beslöt väl konungen att bruka en del
af kyrkornas inkomster till rikels tjenst; men
lofvade dock derjemte efterse, hvad som tarfvades
till deras underhåll. Elt strängt förbud utkom 1540,
att inga gods skulle ryckas från k\rkorna, utan
laga dorn. Uti sitt religions-plakat af år 1563,
skyddade konung Erik XIV kyrkgrna, såsom
allmänna lärolius, hvilka borde slå öppna äfven till
de villfarandes undervisning. Carl IX var ganska
nitisk om kyrkornas vidmagthållande. Gustaf II
Adolf gaf 1624 Westerås domkyrka stora friheter,
och utfärdade följande år författning om Maria
Magdalena kyrkas uppbyggande i Stockholm, samt
1632 en förordning om hvad som på landet af
sockneboerne borde iakttagas vid kyrkobyggnad.
S:t Catharina kyrka i Stockholm är ett vedermäle
af Carl X Gustafs omsorg i detta hänseende.
Kungsholms och Ladugårdslands kyrkorna i hufvudstaden
prisa Carl Xl:s frikostigbet; för öfrigt stadgade
denne konung är 1686, att allt hvad som till
kyrkors prydnad och byggnad, eller gudstjensten*
förrättande kunde erfordras, skulle passera tullfritt
genom stora och lilla tullen, ehvad varorne
kommo utifrån eller voro förfärdigade i riket. Dä
Upsala domkyrka till en del afbrunnit 1702, anskaffade
Carl XII genast medel till dess återuppbyggnad.
På samma sätt hafva äfven de följande regenterne
visat sig nitiske för kyrkornas vidmagthållande och
regeringen har ansett delta af sådan nödvändighet,
att den gjort denna (ill en föreskrift uti vår
verldsliga lag, der det i Byggninga-balUen beter: "Alle,
som i socknen bo, skola kyrkio bygga och
uppehålla, och hvad dertill hörer." — Våra förste
evangeliske falier i Sverige, tyckte icke myckel om
kyrkovigningen. Mötet i Örebro 1529 nödgades
väl bibehålla denna ceremoni; men utmönstrade
dock derifrån den påfviska vantron. Det
stadgade, att kyrko-invigning icke borde ske i den akt
och mening, att kyrkan skulle blifva bättre, efter
bon vigdes, utan Guds ord brukas dervid, på det
vi mätte förbättras, och icke missbruka ett sådant
rum. Uti kyrkolagen af år 1571 afskaffades all
invigning af kyrkor, kyrkogårdar m. m., emedan
den gifvit tillfälle till ganska stora missbruk under
katholska tiden. Senare tider hafva likväl, sedan
vidskepelsen försvunnit, återupptagit detta bruk och
så väl kyrkolagen som kyrkohandboken
föreskrifver, att då kyrka blifvit fullfärdig, skall
densamma till sitt heliga bruk invigas. Då ombyggnad
eller större reparation försiggätt är väl ej serskild
invigning påbjuden; men oftast bar någon
högtidlighet vid första derefter hållna gudstjenst blifvit
iakttagen. Våra kyrkor äro af trenne serskild|a
slag, nemligen: domkyrkor, stadskyrkor i
allmänhet och landtkyrkor. Domkyrka finnes en i hvarje
stift uti den stad hvarest biskop residerar.
Benämningen härledes från dominicum, som de första
kristna begagnade i stället för lemplum eller
kyrka. De kallades ock kathedral-kyrkor deraf, att
biskopen bade derinvid sin katheder, hvarifrån han
lärde och dömde. Domkyrkorna i Sverige äro
merendels af ett utmärkt och prydligt
byggnadssätt, och skulle blifva öfvermåttan betungande till
byggnad och underhåll för de vanligtvis smärre
städer hvarest de finnas. Tillkomne, de flesta,
under katbolska tiden, då frikostigbet var så allmän
och så stor för religiösa stiftelser i allmänhet, och
till betydlig del uppförda för själa-aflat,
underhållas de såsom riks-monumenler, utan någon
församlingens gravation, dels af staten, dels af deras
egna medel (se vidare Domkyrka). Beträffande
stadskyrkor i allmänhet måste en kyrka finnas för hvarje
allmän församling inom staden. Med de
privilegierade församlingarne kan vara annat förhållande,
efter som församlingen derom kommer öfverens,
eller Kongl. Maj:t derom förordnat vid
församlingens stiftande; hvilket sistnämnde ock gäller om
tolererade trosförvandters gudstjenst och kyrkor.
Stadskyrkornas inkomster kunna vara lika
beskaffade soin domkyrkornas, med undanlag af någon
andel i kronotionden; men förslå ej kyrkans egna
medel till dess byggnad, utgifter för gudstjensten
m. m., dä måste det erforderliga tillskjutas af
församlingen. Till stadskyrkor kunna ock räknas vissa
privilegierade församlingars kyrkor, hvilka byggas
och underhållas, samt med allt hvad till
kyrko-tjensten hör, förses på statens bekostnad, såsom
kongl, bof-kapell, garnisons-kyrkor, slotts- och
fång-kyrkor, m. fl. — Landtkyrkor skola finnas
en för hvarje allmän församling: jemväl för de
privilegierade, såsom bruksförsamlingar och
brunns-församlingar, hvartill äfven kunna räknas
kapelllagen. Vanligtvis underhåller hvarje socken sin
kyrka, nemligen moderkyrko-församlingen sin, och
annexet sin, dock bänder stundom att dessa hjelpa
hvarandra, men annexet är ej förbundet alt bygga
moderkyrkan, derest annexet ej reciprokt har hjelp
af moderkyrko-församlingen för sin kyrka.
Kapelllag underhåller sin kyrka ensamt, och får ej
undandraga sig den delaktighet det fordom, innan
det blef kapell-församling, haft i moderkyrkans
eller annexe-kyrkans byggnad. — Under katholska
tiden förordnades att i kyrka, och såsom dess
tillhörighet, skulle finnas: halghidomber, eller reliker,
helgonens öfverlefvor, täcke, tapetum eller
cooper-torium altaris; duk, palla; hyende under
messboken, cassinus vel aureale; skalk, manutergium;
kalk, calix; disken, patena; ciborium för bostians
insättande; monslrani, käril att bevara den heliga
Del. II. 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
