Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoplikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrko visitationen
Kyrkas.
503
men ban bekände tillika, att detta icke skedde
derföre, att barnsbörden skulle i sig sjelf vara
obelig och Gudi misshaglig, utan för deras egen
helsa och kristlig tukt, hvarföre sä väl deras
hem-mablifvande, som deras kyrkogäng grundade sig
på de kristnas frihet. Det gamla bruket blef år
1686 stadfäsladt uti kyrkolagen, som i kap. V
1 stadgar, att "Barnaföderskor skola bålla sig inne
vid pass sex veckor efter födseln, emedan en
kristlig sedvana, tukt och ärbarhet, så ock tberas egen
hälsa sådant fordrar; sedan tagas the i kyrka
efter vanlighet." Ceremonierna vid kyrkogången
voro, straxt efter reformationen, af följande
beskaffenhet. Hustrun ställde sig i vapenhuset, hvarest
presten läste en i 1529 års bandbok föreskrifven
bön. Sedan tog han henne i banden och ledde
henne inom kyrkodörren, sägande: "Herren bevare
din ingång och din utgång, nu och till evig tid.
Amen." Ocb i detta afseende kallades denna
handling ej allenast kyrkogång, utan ock inledsen (se
detta ord). Vid samma tillfälle buro hustrurna,
som togos i kyrka, ljus i händerna, dem presten
sedan behöll. Äfven skedde af dem offer och
för-äringar, som likaledes tillföllo predikanten. På
somliga orter började denna kyrkotagningsakt, med
en föreställning till folket om anledningen till och
grunden för denna akt. Derpå följde den vanliga
bönen, önskan och inledningen. Af biskop Paulini
egenhändiga anmärkningar öfver kyrkolagen finner
man ock, att presten, efter fulländad bön, bållit
en tacksägelse på predikstolen. Dessa ceremonier
hafva lid efler annan undergått hvarjehanda
förändringar. Ofvannämnde föreställning till folket
har icke varit allmän. Ljusen och offren
afskaffades år 1593 på Upsala möte; doik tillåtes ännu
på Gottland, att af hvar kyrkogångsbustru, såsom
ock af faddrarne må gifvas, hvad de af en god
vilja kunna och förmå att offra på altaret.
Inledningen i kyrkan upphörde 1693. Ej heller
hålles någon tacksägelse på predikstolen. Nu för
tiden brukas inga andra ceremonier, än att hustrun,
som skall kyrkolagas, faller på knä, hvarvid
presten läser den i handboken föreskrifna bön;
derefter stiger hustrun upp, och presten tager henne
i band och säger: "Herren ledsage dig i sin
sanning och fruklan, nu och till evig tid. Amen."
För den moder som förqväft silt barn, och då
andra qvinnor kyrkolagas, som före vigseln, under
äktenskapslöfte häfdade, födt barn, föreskrifver
bandboken serskildta böner. År 1650 anbefalltes,
att sådan kyrkolagning skulle förrättas i kyrkan,
i församlingens åsyn; dock förrättas den allt för
ofta hemma, eller i prestgården.
Hyrkovisitationer böra årligen anställas af
biskopen i så många församlingar, som möjligt.
Kyrkoherden redovisar då för sin embelsutöfning,
och särdeles förvaltningen af kyrkans inventarier
och inkomster, äfvensom hvad anmärkningsvärdt
kan vara i afseende på sedligbeten. Med
visitationen är förenadt katecbismi-förbör i kyrkan.
Utom biskopsvisitationer finnas äfven
prosle-visita-tioner, dem häradsprosten förrättar inom sitt
prosteri, likasom biskopen öfver bela stiftet.
Hyrkovärdar utgöres af personer, som af
socknemännen genom val vid sockenstämma utses och
antagas, att bevaka kyrkans angelägenheter och
indrifva dess inkomster. Sådaoa värdar tillsattes
äfven fordom för att värda kyrkans ekonomi. Uti
de gamla lagarne förekomma de under olika
benämningar, så t. ex. kallar Uplands-lagen dem
"Kirckiuvärjande", Westgötba-lagen
"Kirckiudrot-tar", det är kyrkornas förmän. Deras embete
beskrifves sålunda: "Twer skulle kirckiu
drot-tar vära, tridie Prästin, the skulle en tima a
areno rekna fore alle sockn fore Paska, ock
skuldis kräfwiä", d. ä. tvenne skola kyrkans
förmän vara och presten tredje, dessa skola en tid
om året uppräkna för socknen kyrkans inkomst
och uppgift, och det näst före påsk, sedan skola
de ock ulkräfva kyrkans skalder. I
Östgötba-la-gen kallas de "Kyrckiugiömare", "de som
Kyrckio-fä giäta", m. ni. Skåne-lagen kallar dem
"Kyrckiu-män", "Kirckiomader", "Kyrkiovärner." Kvrkorna
kunde fordom ej vara dem förutan; emedan de
bade så många hemman, fingo stora testamenten
både i löst och fast, och tillföll kyrkan dagligen,
särdeles på högtiderne och fästan, stora skänker
till helgonen, hvarpå skulle hållas noga reda. Till
kyrkovärdarnes embete hörde äfven att följa
presten till den obotfärdige svndaren och försöka bans
bättring, innan ban sattes i bann. För sina
vidtomfattande och trägna göromål med kyrkans
räntor, m. m. voro de frikallade från utskylder till
församlingen, hvilket synes af Uplands-lagen, X
Uock. konungabalken, dir det heter: "Ey ma
kir-kiu wäriandi nämnas, som Konungz utbgiärder."
■tyrkstenar eller predikostenar äro hällar och
stora stenar, som ännu förekomma i några
landsorter, och hvarmed förstås sådana stenar, på
hvilka de första kristna lärarne uppstigit, för att
predika för den omkringstående menigheten. Folket,
som tyckte sig med kristendomen hafva fått stor
fröjd och lycksalighet, ihågkom länge med
tacksamhet dessa ställen, och munkarne togo sig
sedan anledning deraf att förvilla de enfaldiga till
den vantro, att underverk med sjuke skedde vid
dessa stenar. 1 alla landsorter funnos sådane,
fastän de nu till större -delen äro förglömda.
Gàber-hall (Gautberts ball) i Westergötland vid byn
Brunhem, ar, enligt de gamles sägen, ett minne af cn
kristen prest, hvilken der predikat för hedningarne.
Den kallas nu Skiberhiitl, som i landets språk är
sammandraget af S:t Gautberts hall. En dylik
ryktbar sten, vid hvilken vidskepelse annu för etl
hundra år sedan bedrefs, orh kräfde ett förbud af
domkapitlet i Upsala, är Wappasten i Tillinge och Ekeby
kyrkoslen i Vårfrukyrka socken.
Hyr ka*. annex (ill Lekåsa, beläget i Barne bärad
och Skoroborgs län, 2J mil N.N.O. från Alingsås.
I socknen märkes 3:ne smärre säterier, nemligen:
Ingelstorp, 1 mtl., skall vara det äldsta säteri i
länet, och kanske äfven det sämsta. Lunnabot, %
mtl., har det vackraste läge och en liten
trädgård. Guntorp, t mtl. Socknen består af t mtl.
och har 158 invånare. Dess areal är 2,916 tunnl.,
hvaraf 15 sjö och kärr. Adr. Skara eller Alingsås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
