Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoplikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Källby.
KKIIeryd.
509
mer’ ingen man och ingen bok alt berätta något.
Af namnen kunde slutas alt Kjale, som med sina
fyra bröder, till sin faders minne låtit uppresa
runstenen tid llärinhed, bär varit mägtig i
heden-tid och alt Källby betyder Kjales by eller gård.
Alt Weslgötha-lagmannen här haft sitt säte under
Stenkilska ättens regeringstid är ock troligt. (Om
slaget som stått vid Källby, se nedan.) Socknen
bör till 2 kl. reg. Den innefattar 14^ mtl. och
bar jemte Broby 661 invånare. Dess areal utgör
3,911 tunnl., af hvilka 10 äro sjöar och kärr.
Adr. Lidköping.
KKIIby, slaget vid. Under konung Stenkils
regering inbröt Norske konungen Harald i
Westergöt|l|and, då det kom till en träffning vid Källby
och Skoftaby, hvari Svenskarne, anförde af Håkan
Jarl, väl blefvo öfvermannade af de talrikare
Norrmännen; men desse likväl förlorade så mycket folk,
alt de funno rådligast draga sig tillbaka. Håkan
Jarl samlade nu en utvald trupp, genskjut fienden
och nedlade den ena af hans hopar efter den
andra, till dess ban träffade den Norrman, som bar
hans banér, hvilket förlorades i slaget vid Källby.
Denne fällde han till jorden och återlog baneret.
Före stridens början ville Westgütba-lagmannen
Thorwidr hålla ett uppmuntringstal till bönderne;
men då desse uppböjde ett härskri, blef hans häst
deraf så skrämd, att ban ryckte upp pålen,
hvarvid han var hunden och slog den mot ryggen på
lagmannen. Denne trodde, att det var ett skott
ifrån fienden, och ropade: "Det är också ett
fördömdt skjutande!" och begaf sig hem.
Klillc-rlmN, tibast, tjusbast, tysvedbast,
tevcd-bast, tifelbasl (Daphne Mezereum), en liten
busk-växt, hvilken förekommer i de inre delarne af
landet, från Skåne till Lapplands lägre fjälltrakter,
bär och der, men synes sky grannskapet af
hafvet. Den har utmärkt vackra och välluktande
blommor, hvilka framkomma mycket tidigt, före bladen,
och stnndom innan snön gått af marken; men
hela växten är derjemte märkvärdig för den höga
grad af skärpa den äger, hvilken härrör af ett
ytterst skarpt harts, ock företrädesvis yttrar sig
nli barken och hären. Den förra begagnas
derföre i medicinen såsom ett yttre blåsdragaode
medel, saint stundom, i ytterst ringa mängd,
såsom ett starkt invärtes relemedel. Karen
deremot användas såsom en beståndsdel af s. k.
varg-luder; emedan de äro så giftiga, att endast 6 — 8
stycken behöfvas till dödandet af cn varg. De
begagnas visserligen äfven af allmogen, så väl till
in- som ni vårtes huskurer, särdeles såsom
botemedel för frossan; men dessa kurer äro så
vådliga, alt mången tillsatt lifvet deraf, i följd af
inflamation i magen, förorsakad af bärens häftiga
retning i denna.
HHlleryil eller HitllerO, annex till Åsenböga,
beläget i Westbo härad af Jönköpings län, 6 mil
S.V. frän Jönköping. Kallas Källerö i Högbergs
"Smålands Beskrifning", och efter honom har denna
blifvit en ecklesiastik benämning. Heter i gamla
jordeböcker Källerydb och i nyare Källeryd. I
sydvestra hörnet bar socknen stora mossar, och
sådana träffas här öfverallt, eburn icke till
betydlig vidd. Socknen ar annars skogrik,
särdeles i trakten af Nissa-ån. Här äro 5 sjöar:
Källeryd-, Öhreryd-, Jallierad-, Algvslorp-\iken och
Hutjon. Källeryds kyika, hvilken uppbyggdes 1662 — 63
(enligt Allvins "Beskrifning öfver Westbo härad";
men 1672 enl. Tuneld och Wieselgren), på
bekostnad af dåvarande landshöfdingen och
guvernören öfver Skåne, Halland och Blekinge, Magnus
Dureel, är så väl till det yttre som inre en af de
sällsammare i riket. Hon är af Götbisk
byggnadsordning eller med rätt uppstående gaflar, hvilka
öfverskjuta taket. All till korkans prydnader
begagnad marmor och alabaster hemtades frän
Holland. Den finnes utförligt tecknad i ofvannämnde
beskrifning. Guvernören förärade äfven kyrkans
vackra och dyrbara skrud, jemte ett belt
frälsehemman till komministerboställe. Ett
inventarium följde af 6 kor, 1 par oxar, 1 tunna råg,
6 t:r korn och 3 t:r bafra, hvilket hvarje
afträdande bör hålla efterträdaren tillhanda. Denna
fri-koslighet belönades med rättigheten att ensam
utnämna komminister i Källeryd, hvilken rättighet
ännu åtföljer säteri-rusthållet Källeryds ägare.
Detta säteri var i början af drottning Christinas tid
en bondby af 7 ^ mtl. Dureel, som stod i
mycken gunst hos drottningen, blef af henne adlad
och fick denna by såsom gåfva år 1645.
Ägorna äro vidlyftiga; men föga tjenliga att bära
andra växter än skog. Förläningen återgick vid
reduktionen, förmedlades 1692, blef
skatte-kavalleri-rusthållsstam 1796, med i öfrigt bibehållen
säteri-frihet. Efter guvernören Dureel ärfdes Källeryd af
mågen, frih. Christer Horn, assessor i Götha
hofrätt, der han tappade i en votering och blef
deröfver så förtörnad, att ban körde hela
hofrätts-personalen på dörren. Carl XI, som fann att
mannen irke var på sin rätta plats, gjorde honom till
kommendant på Norrköpings skans. Säteriet togs
i arf af Christers son, Svante Horn (född 1675).
Svante gick ut i fält såsom volontär, bivislade 23
fältslag och blef i alla mer eller mindre sårad.
Dellog i slaget vid Scblonfa i Lithauen 1708, der
ban blef svårt sårad genom ett klubbslag, hvilket
nära krossade hans hufvud, fick derjemte ett sting
i veka lifvet af en kosackpik, utom 13 andra
sår, och kastades, såsom död bland liken, der
hans trogne dräng Lindbom uppsökte honom,
skaffade honom berbcrge, vårdade och återställde
honom till helsan. Begge tillfångatagne efter slaget
vid Piiltava, den 23:dje af de drabbningar i
hvilka Horn deltagit, blefvo de afsände till Sibirien
samt vistades i byn Solimkaoosk, nära Tobolsk. Här
uthärdade de en 13-årig fångenskap. Genom
Lindboms kunskap i sadelmakeri och baronens inöfvade
skicklighet att fläta korgar, förtjenade båda sitt
lifsuppehälle. Återkomne 1722 från Sibirien dog
Lindbom d. 13 Jan. 1730, och Horn bivislade vid
66 års ålder, fälttåget i Finland 1740, såsom
major. Blef öfverste-löjtnant och riddare, samt dog
17 56. Han var en välgörande man och hans
minne lefver ännu bos socknens allmoge i ett par
enkla rim: "Sä länge bär växer korn, förglömmes
Del. II. 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
